Narrativ brukar det heta. Framställningen av en situation, ett skeende, en ”struktur som låter sig klädas i ord”, som Psykologiguiden beskriver det. Det vill säga något som i praktiken, om narrativet sprider sig och får fäste, kan forma våra tankar och åsikter i en fråga. Och därmed också samhällets utveckling.
I sin avhandling ”Hur blir djur mat? En kritisk studie av den etiska djurproduktionen i svenska ekologiska organisationer” argumenterar forskaren Josefin Velander för att djurhållning i praktiken omgärdas av ett enda narrativ. Ett som i förlängningen leder till konsekvenser som klimatkris, arters utdöenden och exploatering av kännande varelser.
Eller med hennes egna ord:
– Genom att skapa bilder av djurhållning som hållbar och omsorgsfull, genom att betona vissa aspekter som betande djur på gröna ängar och öppna landskap gömmer djurindustrin undan andra aspekter, som djurens lidande och att köttindustrin är skadlig för miljön.
”Ekologiskt” inte alltid bättre
Romantiserandet, bilderna av glada djur som visas omsorg finns även i den etiska, ekologiska produktionen. Med andra ord betraktas djur som produkter som ska generera inkomst även där.
Det är ingen vacker bild Josefin Velander tecknar av avigsidan av djurindustrin.
– Ta grisar. Det är vanligt att de inför slakt bedövas med koldioxid, vilket skapar starka panikkänslor, de kvävs, de skriker. Vissa djur förnekas också relationer med föräldrar, till exempel inom mjölkproduktion separerar man kalvar och kor som då hindras från att bilda band med varandra.
Okej, reklamen matar oss med djur som lever livet innan de hamnar på tallriken – men vad är det värsta bland det som finns bakom kulisserna som vi inte får se?
– Den ekologiska sektorn har en massa fördelar, men också nackdelar som sällan lyfts fram. De största är klimatpåverkan, som även inom ekologisk produktion är höga, ibland högre än från industriellt jordbruk, och så markanvändningen, som påskyndar förlusten av biologisk mångfald.
Varifrån formas och styrs dessa narrativ?
– Bra fråga. Lobbyister har mycket makt, medier, personer som styr det offentliga samtalet. Men det här går långt tillbaka. Vi socialiseras in i en romantisk bild av fina och idylliska lantbruk. Så lobbyisterna drar på berättelser som redan ligger djupt rotade i vår kultur.
Det du pekar finger åt är en industri som försöker tillfredsställa vårt behov av billig mat. Hur löser vi problemet att maten förmodligen skulle bli mycket dyrare om industrin vore helt etisk? Med dagens ekonomiska kris skulle den väl dessutom bli orimligt dyr?
– Social rättvisa är en viktig aspekt. Samhället och våra strukturer har gått fel när människor går hungriga eller inte har råd att äta rätt. Det är inget jag går in på i avhandlingen, men det behövs mer kreativa politiska lösningar. Hur ska vi producera hållbar mat som inte är så dyr som den ofta är idag? Det är ett stort problem att ta tag i, till exempel genom riktade subventioner och prisregleringar.
