Nära två miljoner människor – motsvarande en femtedel av Sveriges hela befolkning – har på olika sätt fallit offer för en av de värsta väderrelaterade katastroferna som någonsin drabbat den södra hemisfären. Antalet döda kan komma att överstiga tusen när den totala omfattningen av katastrofen blir skönjbar.

Enligt forskare är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om orsakerna bakom cyklonens ovanligt destruktiva kraft. Vad som däremot kan slås fast med säkerhet är att den pågående globala uppvärmningen leder till att tropiska stormar och vädersvängningar överlag blir allt mer extrema och intensiva.

Vid sidan av skyndsamma och nödvändiga utsläppsminskningar måste vi därför rusta oss för att klara det klimatkaos som redan råder och väntas bli värre. Här har den rika världen ett stort ansvar för att hjälpa fattiga länder som Moçambique – länder som bidragit minst till klimatförändringarna men ändå riskerar att drabbast hårdast av dem.

I en framtid med 3–4 graders uppvärmning, som vi nu går mot, kommer emellertid ingen att förskonas från den globala uppvärmningens effekter. Långvarig torka, kraftiga skyfall, skogsbränder, stormar och översvämningar blir det nya normala när den globala termostaten skruvas upp.

För oss här i Sverige var sommaren 2018 bara en försmak av vad som väntar om vi inte omedelbart ställer om vår utsläppstunga livsstil.

Nödropen och larmen från forskare, naturkatastrofernas offer och klimatstrejkande barn – de som ska ärva planeten vi lämnar efter oss – borde numera vara omöjliga att ignorera.

Dessvärre finns det fortfarande krafter som gör allt för att fördröja den omställning som gör att vi kan undvika de värsta av tänkbara framtidsscenarier.

Vi har både kunskapen och verktygen till hands. Vad vi däremot inte har är tid – och när den runnit ut helt kommer naturen inte längre att kunna skydda oss utan i stället bli vår fiende.