Samtidigt har kyrkan återkommande kritiserats för att avverka skogar med höga naturvärden, vilket enligt många står i strid med den kristna värdegrunden och respekten för skapelsen. 

Nu växer kritiken mot hur kyrkan brukar skogen, både inom och utanför samfundet. Kyrkans skogsbruksmetoder skiljer sig inte från de stora skogsbolagens, med ­kal­avverkningar och skogs­plantager – metoder som i allt högre grad kommit att ­ifrågasättas. Aktuell fristående forskning visar att äldre skog tar upp mer koldioxid än ny­planterad skog och att kalhyggen släpper ifrån sig stora mängder kol under 10-20 år innan de blir kolsänkor. Forskning visar också att dagens bruksmetoder leder till att hela ekosystem utplånas, och de återskapas inte.

Förbisedda mål

Det nationella målet om Levande skogar, EU:s nya skogsstrategi och FN-avtal om klimat och biologisk mångfald som Sverige skrivit under pekar alla i samma riktning, Sverige måste skydda mer skog och annan natur. Den SD-stödda regeringen går i motsatt riktning och drar ner på naturskyddet. 

Många hade hoppats att Svenska kyrkan skulle gå i bräschen och visa att skogen kan brukas med miljöhänsyn och ändå ge bra avkastning. Men så ser det inte ut att bli. Det förslag till kyrkans nya Färdplan för klimatet som nyss varit ute på remiss innehåller inga förslag om alternativa skogsbruksmetoder eller mer skyddad skog. 

– Man utgår bara från skogsindustrins definition av klimatnytta. Det är frustrerande och det gör mig sorgsen och besviken, säger Marie-Louise Bengtsson, präst i Göteborgs stift och medlem i Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan.

Skogsbolagens metod

Det är Egendomsnämndernas­ samarbetsorgan (Enso) inom kyrkan som har det huvudsakliga ansvaret för att utforma riktlinjerna för skogsförvaltningen. I Enso ingår representanter från samtliga kyrkans tretton stift.

Det är också Enso som tagit fram skrivningarna om kyrkans skogsförvaltning i förslaget till ny färdplan.

Till stöd för beräkningarna av skogens klimatnytta utgår Enso från en rapport som ­­beställts från forskningsinstitutet ­Skogforsk. Rapporten ­analyserar enligt presentationen ”hur klimatnyttan kan öka genom ökad produktion i skogen”. Samma rapport ligger till grund för riktlinjerna i färdplanen.

Enligt Göran Englund, professor i ekologi vid Umeå universitet som studerar skogsbrukets klimateffekter, är den mätmetod för klimateffekten som används i rapporten inte vetenskapligt erkänd. 

– Den går ut på att man bara gör en kolbudget över utsläpp och upptag av kol. Och eftersom skogen växer mer än de avverkar så framstår det som att hög avverkning är klimatnyttigt, säger Göran Englund.

Metoden används av de stora skogsbolagen och deras främste lobbyist Peter Holmgren, för att måla upp en bild av att hög avverkning gynnar klimatet.

Beräkningssättet ger inte vetenskapligt stöd till den bilden, framhåller Göran Englund.

– Man kan inte skatta en effekt av någonting utan att göra en jämförelse. Det är ABC i forskarutbildningen. En effekt är skillnaden mellan två tillstånd, säger han.

Det går alltså inte att dra slutsatsen att det gynnar klimatet att avverka skog bara för att den skog som fortfarande står kvar binder mer kol än avverkningen släpper ut.

– För att skatta klimatnyttan måste man göra en jämförelse mellan minst två handlingsalternativ, alltså jämföra dagens skogsbruk med exempelvis mindre avverkning, säger Göran Englund.

En enkel kolbudget säger bara att skogen som växer tar upp mer kol än avverkningen släpper ut.

”Finns brännpunkter”

Anneli Kihlstrand är ordförande för Enso och för egendoms­nämnden i Lunds stift. Hon är också fritidspolitiker för Centerpartiet i Burlöv och vd för branschföreningen Sveriges frö- och oljeväxtodlare. 

Den rapport Enso baserar sina riktlinjer på i klimatfärdplanen har kritiserats för att använda en ovetenskaplig metod för att mäta klimatnytta. Vad säger du om det?

– Vi lyssnar till både svenska och internationella forskare och vet att det finns brännpunkter där man inte är eniga. Jag vet faktiskt inte i vilket avseende de har kritiserat rapporten.

Anneli Kihlstrand får ta del av forskarkritiken om mätmetoden.

– Så kanske man kan se på det, men vi har ett produktionsskogsbruk och en avkastningsförväntan på vårt skogsbruk. Skogen står inte bara där för att binda kol, den står där för att producera produkter som i sig binder kol, säger hon. 

Men det är bara omkring 25 procent av skogsråvaran som blir långlivade produkter, ungefär lika lite som hos de stora skogsbolagen.

Resten blir pappersmassa och bioenergi som snart bränns upp och ökar koldioxidhalten i atmosfären.

– Vi säljer till den marknad och den efterfrågan som finns, precis som alla andra aktörer.

Den aktuella forskning som visar nyttan i ett skogsbruk med större naturhänsyn har inte gett några avtryck i förslaget till ny färdplan. Varför inte?

– Trakthyggesbruk ­(kalhuggning, reds anm) är ändå den metod som under ett halvsekel varit den dominerande i svenskt skogsbruk och av lagstiftning framtagen. Och omställning till något annat tar tid.

Vad är det som tar tid?

– Trädens livslängd. Frågan kan ju bara appliceras på den avverkningsfärdiga skogen, den är jämngammal. Då är det inte så lätt att bara börja med plockhygge.

Hur går kalhuggning ihop med biologisk mångfald?

– På 90 procent av arealen har vi god tillväxt med maximal klimatnytta, och på 10 procent av arealen avstår vi från skogsbruk och gynnar den biologiska mångfalden. Skogsbruket får tillgodose olika nyttor. 

– Vi brukar inte skogen på något annat sätt än andra. Det produktiva skogsbruket är väldigt bra för klimatnyttan. Tillväxt binder kol. Och all skogsråvara kan ersätta fossila produkter, tillägger Anneli Kihlstrand.

Rimmar illa med forskningen

Det är sant att tillväxt binder kol.

– Men hugger man ner träden så slutar de växa och därmed att ta upp kol, säger Göran Englund.

Att tillväxten skulle minska om man slutar avverka är ett argument som ofta hörs från skogsindustrin.

– Men det är en missuppfattning. Tvärtom ökar tillväxten och kolinlagringen under ganska lång tid om vi avverkar mindre. Effekten är så kraftfull att minskade avverkningar ger mycket stor klimatnytta den närmaste 50-årsperioden. Påståendet att dagens produktionsskogsbruk är klimatnyttigt rimmar därför illa med aktuell forskning.

Vad säger du om uttalandet att det tar tid att ställa om?

– Det är ett oväntat argument. Att minska avverkningen är den enklaste och snabbaste klimatåtgärd man kan tänka sig. Fördelarna för klimat och biodiversitet uppstår omgående.

Sparsam kritik från stiften

Remisstiden för den nya färdplanen gick ut 1 april. Av de 13 stiften är det bara två som har synpunkter på riktlinjerna för skogsförvaltningen, Luleå och Stockholm.

– Vi har lagt till ytterligare sju mål som är progressiva, bland annat mer hyggesfritt skogsbruk och att alla kvarvarande naturskogar ges ett långsiktigt skydd, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.

Biskopen i Stockholm, Andreas Holmberg, anser att kyrkan snabbare än idag måste ställa om till mer ”varsamma och långsiktigt hållbara” skogsbruksmetoder.

– Ja, även om det skulle innebära lägre avkastning. Det finns ju också studier som visar att man visst kan få avkastning med hållbara metoder, säger han.

Marie Arnesdotter är ordinarie ledamot i stiftsfullmäktige för kyrkopartiet Himmel och Jord i Uppsala. Hon är besviken över den nya färdplanen.

– Det är förödande. Snart kommer vi att tvingas återställa skog, precis som vi måste återställa våtmarker, säger hon.

Göran Englund har tillsammans med ett antal forskarkollegor lämnat in ett remissvar på färdplanen, där de lyfter problemet med mätmetoden och framhåller att minskad avverkning ger stor klimatnytta de närmaste 20–30 åren, alltså den tid vi har på oss enligt forskningen att få ner utsläppen till noll.

Råder det enighet kring den slutsatsen inom klimatvetenskapen?

– Ja, det gör det nog nu. 

Vad säger du om att färdplanen kan bli avgörande för utformningen av kyrkans skogsförvaltning under kommande år?

– Kyrkan har mycket skog och kan vidta åtgärder som leder till att både biodiversitet och klimatet gynnas. Nu finns en stor risk att det inte kommer att hända. Det verkar som att kyrkan har köpt skogsindustrins grönmålningsstrategi, säger Göran Englund.