Kjell Vowles arbetar på Chalmers avdelning för vetenskap, teknik och samhälle, där han forskar om klimatkrisen och motståndet mot omställningen. Han säger att högern och vänstern går åt olika håll i klimatfrågan.
– Ja, man ser den här uppdelningen mellan vänster och höger ganska tydligt om man följer institutens undersökningar om hur partierna och deras väljare förhåller sig till klimatforskningen, säger han.
Till stor del menar Kjell Vowles att den polarisering vi ser växa fram mellan höger- och vänsterblocket i svensk klimatpolitik påminner om vad som hände i USA på 90-talet.
– I slutet på 80-talet, omkring när IPCC bildades och frågan på allvar började bli en del av den politiska debatten, var synen på klimatet rätt samstämmig. Demokraterna och Republikanerna var överens om att klimathotet var av yttersta vikt, säger han.
Men sedan, på 90-talet, hände alltså något.
– Desinformationskampanjer som syftade till att man inte ville se några regleringar av fossilindustrin fick fäste i framförallt Republikanerna. Det vi har sett i Sverige nu det senaste decenniet är något liknande, säger Kjell Vowles.
Nationell identitet och nostalgi
De klimatskeptiska tankegångarna i svensk politik och mediedebatt har framförallt fått fäste sedan SD tog sig in i rikspolitiken i samband med valet 2010, konstaterar han.
– Innan dess var det inget parti som plockat upp de här tankegångarna. Men 2013 började Josef Fransson, som då var SD:s miljöpolitiske talesperson, att föra fram en tydlig antietablissemangsretorik om att klimathotet var en myt som trycktes på folket av en globalistisk elit.
Vad skiftet i inställningen till klimathotet har berott på är dock inte lika enkelt att jämföra rakt av med en amerikansk kontext. Medan påverkanskampanjer i USA finansiellt går att spåra tillbaka till fossilindustrin har det avgörande i Sverige snarare varit den nationella identiteten och den nostalgiska idén om det starka industrisamhället, där alla hade ett arbete att gå till, resonerar Kjell Vowles.
– SD och den radikala högern är ju ofta nostalgiskt tillbakablickande till ett samhälle som var mer homogent och sammanhållet, där industrin var stark och samhället välmående. Det är på något sätt den starka industrinationen de vill tillbaka till, och det går ju lite på tvärs med klimatomställningen.
”Manligt sätt att se på världen”
En annan aspekt som väger in tror han är en slags övertro på ingenjörskonsten och de tekniska landvinningar som den kan åstadkomma.
– Det är ett väldigt manligt sätt att se på världen när man hyllar rationaliteten och tror att allt går att lösa med hjälp av ny teknik. Klimatvetenskapen är ju på något sätt ett väldigt komplext system av tankar som går lite på tvärs med den idén. Den utmanar oss mer till att ifrågasätta om vi verkligen kan fortsätta med våra liv som vanligt, och det provocerar många, säger Kjell Vowles.
Kritik mot en viss fossilenergiförbrukande livstil tenderar också att ses som riktad mot den egna personen, menar han.
– Den ses som en kritik av ”det vanliga folket” som den auktoritära högern påstår sig representera.
Vilka konsekvenser den ökande polariseringen i klimatfrågan kommer att få på längre sikt är det väldigt svårt att sia om.
– Vi vet inte det, men det vi kan se, framförallt om vi tittar på de högerradikala medierna, är att den rent bokstavliga klimatförnekelsen tycks ha fått en grogrund i Sverige. Resonemangen börjar likna dem man har hört från Trump-anhängare i USA.
