De senaste åren har allt fler venetianer fått nog och vill ha tillbaka sin stad. En av dem är Tomasso Cacciari, som 2012 var med och grundade rörelsen No grandi navi (Inga stora skepp).

– Venedig hade kunnat vara världens mest hållbara stad och eftersom det är bilfritt här är det också en perfekt plats för barn. Men turisterna har tagit över. Det finns inget kvar för oss som bor här, säger han.

Svårt att få tag på bostad

Efter andra världskriget bodde 170 000 personer i Venedig. I dag ligger invånarantalet på drygt 49 000. I takt med att turismen ökade, minskade antalet invånare. Numera är det svårt för lokalbor att få tag på bostäder, då dessa antingen är för dyra eller omgjorda till Airbnb-boenden. Skolor och förskolor har tvingats stänga när barnantalet sjunkit och i de få livsmedelsaffärer som finns är varorna extremt dyra eftersom ägarna vill tjäna pengar på turisterna.

När kryssningsfartygen blev allt större och fler förstörde de balansen.

För organisationen No grandi navi handlade, som namnet antyder, regleringen av turismen till en början om att få till ett förbud mot att kryssningsfartyg körde rakt igenom staden och lade till i hjärtat av Venedig. Flera gånger per dag styrde de enorma fartygen in genom den snäva öppningen till lagunen i vilken staden ligger, tråcklade sig in mellan öarna och förbi de medeltida stenhusen – ofta så nära som tio meter från någons vardagsrum. En egendomlig syn i bjärt kontrast till det historiska Venedig.

– I flera hundra år har storleken på skeppen inte varit något problem, men när kryssningsfartygen blev allt större och fler förstörde de balansen, säger Tomasso Cacciari.

Ekologisk katastrof

Han anser att dagens monstruösa kryssningsfartyg är byggda för att transportera folk på öppet hav, inte för att ta sig fram i sårbara medeltida stadskärnor. 

Förutom att bidra till att tränga undan invånarna innebär fartygens närvaro en enorm ekologisk påfrestning. Bland annat släpper de ut föroreningar då de körs på fossilt bränsle och har motorn ständigt igång, eftersom hytterna ska vara luftkonditionerade när turisterna kommer tillbaka från sin sightseeing.

– På fastlandet har vi ”ekologiska söndagar" med minskad biltrafik – men vad hjälper det när det kommer 18 kryssningsfartyg per dag som spyr ut föroreningar i både havet och luften?

Men kryssningsfartygen orsakar även mer synliga skador på staden. Venedig är byggd på sand, lera och trä och när kryssningsfartygen passerar bildas svallvågor som slår mot fundamenten som då lösgörs.

– Vågorna och vattnets tillbakadragning eroderar grunden. Men det är staden som får betala för skadorna, inte rederierna, säger Tomasso Cacciari.

Båtarna orsakar också därtill enorma skadar på lagunen som Venedig ligger i. Lagunen, som består av en blandning av söt- och saltvatten, är mellan 0,3 och 3 meter djup, men för att fartyg – både industriella och kommersiella – ska kunna passera har det grävts ut kanaler som är upp till 14 meter djupa. 

För varje år blir lagunen djupare och djupare.

Som en effekt av det har havsvatten strömmat in och dels stört balansen mellan söt- och saltvatten och dels ökat erosionen av sand från lagunens sandbankar där det tidigare levde fiskar, fåglar och växter.

– Det finns en känd bild av Venedig taget från rymden där man ser som två bruna mustascher vid inloppet till lagunen. Det är all sand som har eroderat. För varje år blir lagunen djupare och djupare och det innebär att det skydd som har funnits i 1 600 år, det vill säga lagunen, inte längre är en lagun.

Olycka var avgörande

Vid No grandi navis första demonstration dök endast ett 30-tal personer upp. Men sakta och säkert värvade de folk, blev mer och mer högljudda och utmanade både politiker och till slut själva kryssningsfartygen genom att hindra dem från att lägga till. År 2019 skedde en olycka som fick till följd att ett stort antal invånare anslöt sig till No grandi navis protester.

– 2019 vaknade vi av sirener. Ett enormt kryssningsfartyg hade kraschat in i kajen i Guidecca. Tack och lov skadades ingen, men det var bara 80 meter från en mataffär och en båtterminal och det hade kunnat bli en riktig tragedi, säger Tomasso Cacciari.

Efter olyckan dök det upp 10 000 personer på en av demonstrationerna som anordnades av No grandi navi. Motståndet fick stor internationell uppmärksamhet och 2021 förbjöds fartyg på över 25 000 ton att lägga till inne i staden.

Man skulle kunna tro att detta var det naturliga slutet för No grandi navi, men det visade sig att rederierna – och i förlängningen politikerna – absolut inte tänkte acceptera detta nederlag. För tillfället lägger de stora kryssningsfartygen till i en hamn två timmar från Venedig, vilket har förargat turister som förväntar sig en smidig dagstur. Nu finns ett förslag på att låta skeppen åter lägga till i Venedig, men via en annan rutt.

Turismen innebär mycket pengar och politikerna gör därför inget.

Privata intressen

Venedigbon Marta Sottoriva bor vid ett av de få caféer i Venedig som inte ockuperas av turister, utan av studenter från det närbelägna universitetet. Istället för turistfavoritdrinken Aperol spritz står diverse venetianska delikatesser på borden. 

Hon engagerade sig i No grandi navi precis innan 2019-olyckan och ser på de nya planerna för kryssningsfartygen med fasa och frustration.

– De innebär att de dels måste gräva två nya kanaler, dels använda en kanal vid fastlandet där det finns en industrihamn som är otroligt förorenad. Denna kanal används dessutom redan av oljefartygen, men om kryssningsfartygen får tillstånd att använda den måste industrin stå tillbaka. Därför har många industriarbetare sållat sig till vår rörelse. Planen är en ekologisk katastrof. Politikerna ser på Venedig som en råvara, säger hon.

Att kommunpolitikerna går rederiernas vilja till mötes beror enligt Marta Sottoriva på pengar. 

– Turismen innebär mycket pengar och politikerna gör därför inget för att kontrollera dynamiken. Alla har privata intressen i frågan.

Med inträdesavgiften är Venedig inte längre en stad utan en attraktion som Disneyland.

Politikerna, å sin sida, hävdar att de har vidtagit åtgärder för att kontrollera turismen. I våras infördes en entréavgift på fem euro för att besöka Venedig under utvalda dagar. Syftet var att avgiften (motsvarande 60 svenska kronor) skulle avskräcka turister från att besöka staden, men invånarna är inte imponerade.

– Det är horribelt. Man betalar inte för att besöka en stad, man betalar för att besöka en nöjespark. Med inträdesavgiften är Venedig inte längre en stad utan en attraktion som Disneyland, säger Marta Sottoriva. 

Turisterna måste förstå

Marta Sottoriva inser att det inte går att helt hindra turister från att besöka Venedig och det är inte heller något hon önskar. Däremot vill hon att både politiker och turister tar större hänsyn till de som värnar om sin stad och att besökarna blev medvetna om vilken påverkan de faktiskt har. 

– De kan vara med och påverka Venedigs framtid genom sättet de reser på. De städer som lever på turismen dör av turismen – det händer i Barcelona, Paris och i många andra städer. Alla säger att turismen skapar jobb, men det är bullshit. De enda jobb de skapar är säsongsjobb utan säkerhet. Överturism förstör samhällen och turisternas val spelar roll, säger hon.