/Per Bergström, Jönköping 

Svar: Hej Per! Vad bra detta uppmärksammas – det är så många som köper jord utan att reflektera över dessa saker. Det är inte ­deras fel. Informationen är ­finstilt och berättar inte att torven ligger i villaträdgårdarna och långsamt förgasas.

Jag har de senaste åren lyckats undvika att köpa jord genom att taga vad jag haver. 

Jag har kommit över några sådana där stora avfallskärl från restauranger och dessa har jag gjort om till jordfabriker. En jordfabrik är är inte riktigt ­samma sak som en kompost.

Allt organiskt avfall som kommer i kontakt med syre förgasas, så tricket med jordfabriker är att utesluta syret så gott det går.

Jag blandar matavfall, gödsel från den närliggande häst­gården, löv från grannarnas tomter, gräsklipp… ja, allt ­organiskt jag kan komma över och packar sedan ihop det i behållarna. Processsen är ganska lik den att göra surkål eller andra fermenterade matprodukter.

Man kan kalla det här för bokashi-metoden om man vill. Man fermenterar helt enkelt avfallet. Då stannar mycket mer av kolet i jorden och kommer växterna till nytta istället för att förgasas.

Om man dessutom har tillgång till biokol – som man antingen köpt eller fått från exempelvis Bromma reningsverk, om man bor i Stockholm – så har man en enormt bra planteringsjord – överlägset allt man kan köpa!

(Ska du göra biokol själv måste du vara noggrann, det måste förgasas ordentligt annars kan det vara skadliga ämnen kvar. Men det går att läsa sig till hur man gör.)

Har man tillgång till sand får man en väldigt bra jord om man blandar den med gräsklipp. Man kan odla direkt i detta! ­Principen för mig är som sagt att taga vad jag haver.

Det är ju en del jobb med ­detta, men som kulturarbetare har jag haft rätt gott om tid ­under pandemin. Till våren har jag 2 000 liter ny, väldigt näringsrik jord att glädja mig åt!

Bokashi-metoden är hur som helst något som alla människor kan tillämpa. Att göra jord av sitt matavfall är förhoppningsvis snart en självklarhet.