Den föreslagna referensen utgår från en avverkningsnivå på 100 procent av den brukade skogens årliga tillväxt. Det är i och för sig inget nytt. Att avverka hela tillväxten har varit tillåtet sedan 2013, men den faktiska avverkningen har legat betydligt lägre. Det har gjort att skogen för varje år bundit mer växthusgaser, kolförrådet har ökat.

– Det var hårda diskussioner inom EU kring att tillåta en så hög avverkningsnivå.  Men framförallt Finland stred för det och fick Sverige med sig, säger Åsa Kasimir som forskar kring växthusgasutsläpp från skog och mark vid Göteborgs universitet.

Samtidigt som skogens roll som kolförråd framstår som allt viktigare när klimatarbetet nu måste trappas upp rejält, understryker SLU skogsråvarornas betydelse för omställningen till ett fossilfritt samhälle.

– För att kunna ersätta fossila bränslen och fossilintensiva produkter som exempelvis stål och betong, behöver vi använda mer avverkad biomassa (levande träd och växter, reds anm), vilket kan innebära ökade avverkningar, säger Mattias Lundblad, forskare vid SLU och projektledare för rapporten.

Virket kan också användas till långlivade produkter som i sig binder kol, tillägger han.

En fråga om trovärdighet

Mattias Lundblad framhåller att även med en hög avverknings­nivå bevaras kolförrådet så länge avverkningen inte över­stiger tillväxten och tack vare att kolsänkan ökar på skogsmark som lämnas ifred.

– Den ökade tillväxten i skogen kan sedan antingen få stå kvar så att kolförrådet blir större, eller avverkas, säger Mattias Lundblad. Om tillväxten avverkas ökar inte kolförrådet som hittills.

Åsa Kasimir är kritisk till att tillåta 100 procent avverkning och därmed minska referensnivån för kolsänkan.

– Genom att sätta en nivå som tillåter att skogen kan avverkas lika mycket som den växer blir skillnaden mot den avverkningsnivå vi har idag en möjlig utsläppsökning på 15 miljoner ton koldioxid. Det är viktigt för klimatet att sätta en gräns som gör att vi fortsätter ha lika stora upptag av koldioxid i skogen som hittills, säger Åsa Kasimir.

Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har varit delaktiga i rapporten. Skogsstyrelsen stöder rapportens slutsats om att den tillåtna avverkningen ska vara 100 procent av tillväxten. Naturvårdsverket ville se en lägre avverkningsnivå som ändå skulle ha gett möjlighet att öka avverkningen jämfört med idag utan att vi för den skull måste bokföra utsläppsskulder.

”Inte hållbart”

Enligt Malin Kanth, klimatanalytiker på Naturvårdsverket, är ställningstagandet främst en fråga om trovärdighet för Sveriges klimatarbete. Om vi avverkar mindre än hela tillväxten – alltså mindre än de 100 procent som SLU och Skogsstyrelsen utgår ifrån –  får vi tillgodoräkna oss delar av de utsläpp vi undviker i form av krediter som kan användas för att väga upp utsläpp på andra områden.

– Utan trovärdiga referensnivåer finns det risk att länder får krediter som inte beror på verkliga åtgärder för utsläppsminskningar i skogen, säger Malin Kanth.

Anders Lindroth, professor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet, anser inte att man bör tillåta större avverkning än idag.

– Redan med dagens avverkningsnivåer på omkring 85 procent av den årliga tillväxten så har kolförråden i perioder inte fyllts på eftersom naturliga störningar som stormar, bränder och insektsangrepp ökat skogens utsläpp av växthusgaser.

– Om man då sätter avverkningsnivån till 100 procent så tar man inte hänsyn till de störningar som alltid kommer att inträffa, inte minst framöver, till följd av klimatförändringarna, säger han.

Han framhåller också att metoden att slutavverka ger kalhyggen som genererar stora koldioxidutsläpp under många år efter kalhuggningen.

Att gallra är inte bättre, menar han.

– Väljer vi att gallra istället för att kalhugga går virket till massaved, biobränsle eller biodrivmedel och då hamnar koldioxiden ändå i atmosfären. Förnybart från skogen kan omöjligen rädda klimatet, säger Anders Lindroth.

Åsa Kasimir är inne på samma linje.

– Att ersätta fossila bränslen med skog ger ingen koluppbyggnad i skogen, och förbränningen släpper ut koldioxiden som bundits upp, säger hon.

– Med en låg gräns, eller referensnivå, som SLU och Skogsstyrelsen föreslår, har skogsindustrin möjlighet att öka avverkningarna med argumentet att det är hållbart. Det är det inte, säger Åsa Kasimir.