Det är några av de anpassningar europeiska länder tvingats till i energikriget mellan EU och Ryssland efter att de sistnämnda skruvat åt gaskranarna i hopp om att lägga en våt filt över de förstnämndas vilja att stötta Ukraina. Åtgärderna syftar dels till att pressa ned de höga elpriserna, dels till att spara på energilagren inför vintern.
Fokus på skuld
Här i Sverige har debatten däremot kretsat kring tre saker: elpriset, vems fel det är att det skjutit i höjden och hur hushållens plånböcker ska skonas – medan ordet ransonering lyst med sin frånvaro.
– Jag är så gammal att jag minns 70-talet och oljekrisen och att man då släckte ned allt. Så jag kan tycka att det är lite konstigt att diskussionen i Europa inte slår igenom här, säger Henrik Ny, docent vid institutionen för hållbar utveckling vid Blekinge tekniska högskola.
Han är också kritisk till högerpartiernas argumentation om att kärnkraftens nedläggning ligger bakom dagens energikris, eftersom effektbortfallet från de stängda reaktorerna med råge har kompenserats av utökad vindkraft. Samtidigt skulle vi, enligt honom, haft ännu mer el att tillgå om inte kommuner och inte minst Försvarsmakten sagt nej till exempelvis vindparker till havs.
Väg till omställning
Eftersom prisläget just nu beror på ett europeiskt underskott på el är det bästa sättet att få ned priset enligt Henrik Ny att minska användningen. Stöd för detta hittar han bland annat i en aktuell studie från Energiforsk som uppskattar att det skulle räcka med 10 procents lägre elkonsumtion i EU – såsom EU-kommissionen föreslagit – för att elpriserna skulle halveras i södra Sverige.
En sådan minskning skulle inte bara minska bördan för konsumenterna. Den skulle också påskynda omställningen bort från fossil energi.
– När vi behöver energi är det från de billiga, förnybara källorna vi först hämtar den. Det är när förbrukningen ökar som man drar igång de dyra, fossildrivna kraftverken. Om vi lyckas dra ned elanvändningen till en nivå där de dyraste kraftverken inte behövs kan vi samtidigt bli av med de smutsigaste energislagen, säger Henrik Ny.
Skulle man kunna se det spända läget nu som en möjlighet att ta sig ur fossilberoendet?
– Man kan se kriget som ett varningsskott. Nu beror energibristen på kriget. Men om några år kan vi få en oåterkallelig brist på fossil energi på grund av peak oil, när fossila energin sinar. Och det kommer inte att bli billigare att ställa om då – tvärtom!
Medan flera europeiska länder gått ut med kampanjer om hur olika samhällssektorer kan spara energi lyser liknande svenska initiativ med sin frånvaro. Särskilt eftersom vi med stor sannolikhet kommer att tvingas dra ned på elanvändningen.
– Det vore väldigt konstigt om hela Europa ransonerar och inte vi. Minst fem procent borde vi kunna minska användningen, eller kanske mer, för att kompensera för att andra länder inte har lika lätt som vi att spara.
”Kommer med pekpinnar”
Markus Wråke, vd på Energiforsk, tror också han att vi i värsta fall kan få se ett och annat strömavbrott i vinter, men han är noga med att det knappast är en samhällskollaps svenskarna har att vänta och att vi haft större avbrott än vad vi nu riskerar, som med stormen Gudrun, utan att vi gått under.
– Det stora problemet är de höga priserna. Hur höga de blir återstår att se. Med en kall, vindstilla vinter åker de upp, med en mild och blåsig åker de ned.
Apropå att debatten i Sverige varit så fokuserad på pris och plånböcker spekulerar Markus Wråke i att förklaringen är att vi sedan länge haft billig el och att folk vant sig vid det.
– Det finns en ekonomisk rationalitet i det. När jag är ute och pratar energieffektivisering och besparingar är det många som reagerar på det sistnämnda och tycker att man kommer med pekpinnar, för att man pratar just livsstil. Vi har vant oss vid att allt funkar i ett civiliserat samhälle, och när det inte gör det känner vi oss orättvist behandlade.
Kan det vara därför som politiker så ogärna pratar om behovet av livsstilsförändringar för att klara klimatkrisen?
– Om någon säger att vi bara når klimatmålen genom att ha det kallt hemma och inte duscha och en annan säger att vi kan nå målen utan livsstilsförändringar är det nog många som väljer att lyssna på den senare. Apropå det jag sa nyss, att många tar diskussionen om besparingar som en pekpinne, kan jag tänka mig att politiker får samma reaktioner. Så det är inte uppenbart att man har något att vinna på att prata om det. Bättre då att prata elbilar och annat. Behovet av livsstilsförändringar är en svår sak att kommunicera för politiker.
