Exemplet är bara ett i raden på hur stater genom åren hot­ats eller stämts av fossil­industrin för att ha infört miljö- och klimatlagar som inverkar negativt på bolagens ekonomi. Tillvägagångssättet är möjligt på grund av handelsavtalet ECT (Energy Charter Treaty) som innehåller särskilda investeringsskydd där tvist­er kan göras upp utanför det konventionella rättsystemet i så kallade skiljedomstolar. 

Vill inte dra sig ur

Kritik har riktats mot avtalet sedan flera år och i senaste IPCC-rapporten varnades det för hur investeringsskydd i den här typen avtal kan bidra till en nedkylningseffekt på nödvändig klimatlagstiftning. Den ökade pressen på nationer att leva upp till klimatåtaganden har lett till att land efter land valt att lämna avtalet – något Dagens ETC ­senast berättade om när Frankrike meddelade sin reträtt för ett par veckor sedan. 

Strax därefter meddelade Tyskland, Slovenien och Luxemburg att också de vill dra sig ur.

– Avtalet är inte förenligt med målen i Parisavtalet eftersom det fortsätter att skydda investeringar i fossil energi och kärnkraft, twittrade Claude Turmes, Luxemburgs energiminist­er efter landets besked i fredags. 

Enligt en rapport som publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science i våras kan stater stämmas på sammanlagt 340 miljarder dollar (över 3 600 miljarder kronor) via olika investeringsskyddsavtal om de avvecklar påbörjade olje- och gasprojekt i den takt som krävs för att begränsa upphettningen till Parisavtalets mål om 1,5 grader.

Men varken det – eller det faktum att allt fler EU-länder drar sig ur – tycks vara skäl nog för den svenska regeringen att säga upp avtalet. 

”Oerhört allvarligt”

Den linje som både nuvarande och tidigare regeringar förespråkat handlar om att fördraget, som Sverige skrev under för snart 30 år sedan, ska moderniseras för att ligga i linje med dagens miljö- och klimat­utmaningar. Den process­en har hittills misslyckats på grund av oenigheter. Idag, torsdag, är det tänkt att EU-parlamentet ska rösta om en resolution i frågan.

Rikard Allvin, en av Sveriges främsta experter på handels­avtal och tidigare politisk sakkunnig för i MP i EU, anser att det bara finns ett alternativ för Sverige i detta läge – att lämna avtalet så fort som möjligt.

– ECT och den här typen av frihandelsavtal låser fast politikens möjligheter till att i god demokratisk ordning ändra samhället på det sätt som medborgarna vill. Det är oerhört allvarligt, särskilt när det – som i fallet med ECT – används för att stoppa åtgärder som kan motverka den alltmer akuta klimatkrisen.

EU-parlamentariker Jörgen Warborn (M) har avböjt telefonintervju men skriver i mejlsvar till Dagens ETC att ”M beklagar att flera medlemsländer har signalerat att de vill lämna ECT innan det moderniserade fördraget trätt i kraft”. Vidare anser han att ”fördraget i grunden speglar den fria marknadens betydelse och den vikt som måste läggas vid såväl inhemska som utländska företags vilja till investeringar”.

Men moderniseringsprocessen har ju gått i stå. Hur säkra är ni att ett nytt avtal kommer till?

”Helt säkra kan vi inte vara, men ett moderniserat ECT vore utifrån nuvarande situation det bästa alternativet för energi­samarbetet och klimatet”, skriver Jörgen Warborn. 

”Snömos”

Rikard Allvin kallar Jörgen Warborns resonemang för ”snömos”. Att energimarknaden skulle påverkas negativt om Sverige lämnar är osannolikt, säger han, eftersom det inom rättsstater redan finns skydd för investeringar. 

– Dessutom finns det små belägg för att ECT idag skulle gynna mängden utländska investeringar. 

Han hänvisar också till att ­moderniseringen, så som förslaget sett ut hittills, inte säkerställer efterlevnaden av Parisavtalet vilket gör att klimat­argumentet faller.

Vänsterpartiet och Miljö­partiet i EU driver, till skillnad från M och de mer ­konservativa partigrupperna, linjen att ­Sverige så snart som möjligt bör bryta med avtalet.

– Det är föråldrat och har ett investeringsskydd som både motverkar klimatomställningen och förminskar det demokratiska utrymmet, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V).  

– Avtalet är ett typexempel på varför omställningen går så långsamt. Tanken var kanske inte så från början, men idag används det av fossilindustrin för att stämma nationer för att de inte får sälja sin smutsiga energi. Därför är det fullt rimligt att Sverige också drar sig ur, säger Pär Holmgren (MP). 

”Måste tas på allvar”

Inom S, som inte tidigare varit en högljudd kritiker av ECT, hörs nu liknande tongångar.

– När stora länder som Frankrike och Tyskland lämnar, vilket de inte gjort lättvindigt, måste vi ta det på allvar och analysera hur Sverige ska gå vidare. Verkligheten ser annorlunda ut nu än när avtalet kom till och eftersom vi stöder en klimatomställning måste vi fundera på alternativet att lämna, säger EU-parlamentarikern Erik Bergkvist (S). 

Även om S, åtminstone på EU-planet, tycks svänga i frågan finns det inte idag en riksdagsmajoritet för ett utdragande. Det är beklagligt, enligt Rikard Allvin. 

– Logiskt sett borde fler partier inse att den här typen av avtal, och framförallt det här avtalet, är dåligt för Sverige. Inget avtal kan formellt hindra svenska politiker från att lagstifta på ett visst sätt. Men om varje lagstiftnings­initiativ på miljö- och klimatområdet möts av stämningar i miljardklassen är det klart att det kommer påverka våra möjligheter att driva en viss politik. 

Fotnot: Dagens ETC har sökt företrädare för C, L, KD och SD som antingen avböjt intervju eller inte återkommit.