Nu har membranet brustit och vi framträder nakna och rasande, när den biologi som vi tycktes ha förvisat stormar genom våra liv. Frestelsen, när denna pandemi har passerat, kommer att vara att hitta en annan bubbla. Vi har inte råd med detta. Från och med nu bör vi utsätta oss själva för de smärtsamma verkligheter som vi förnekat allt för länge.

Planeten lider av flera sjukdomar, jämfört med några av dessa kommer coronaviruset att framstå som enkelt att hantera. Framför allt en fråga har gäckat mig de senaste åren: Hur ska vi se till att vi har tillräckligt med mat? Slagsmål över toalettpapper är tillräckligt otrevligt, jag hoppas att vi aldrig behöver bevittna slagsmål om mat. Men det börjar bli svårt att se hur det ska kunna undvikas.

En stor mängd bevis visar hur klimatförstörelsen sannolikt kommer att påverka vår livsmedelsförsörjning. Redan nu drabbas jordbruk i vissa delar av världen av torka, översvämningar, bränder och gräshoppor (vars ökning under de senaste veckorna tycks vara resultatet av oregelbundna tropiska cykloner). När vi säger att sådana faror är ”bibliska”, menar vi att det är en typ av företeelse som hände för länge sedan, som drabbade människor vars liv vi knappt kan föreställa oss. Nu, med ökad frekvens, händer det oss.

I sin kommande bok, ”Our final warning", förklarar Mark Lynas vad som sannolikt kommer att hända med vår livsmedelsförsörjning med varje extra grad av global uppvärmning. Han menar att extrem fara kommer infinna sig när temperaturen stiger till mellan tre och fyra grader över förindustriella nivåer. Vid denna temperatur finns det risk för att en kombination av sammankopplade effekter ska leda matproduktionen ner i en dödsspiral. Temperaturerna utomhus blir för höga för vad människor kan tolerera, vilket innebär att självhushållsjordbruk blir omöjligt i Afrika och Sydasien. Boskap dör av värmestress. Temperaturen börjar överskrida överlevnadströsklar för grödor i stora delar av världen, och betydande livsmedelsproducerande regioner förvandlas till så kallade ”dust bowls”, uttorkade områden. Simultan global katastrofskörd – något som aldrig har hänt i den moderna världen – blir mycket trolig.

I kombination med befolkningstillväxt, och förlust av bevattningsvatten, odlingsjord och pollinatörer, kan detta leda till strukturell hungersnöd. Även i dagsläget, när det finns ett överskott av livsmedel i världen, är hundratals miljoner människor undernärda till följd av den ojämna fördelningen av rikedom och makt. Ett livsmedelsunderskott skulle kunna leda till att miljarder människor svälter. Hamstrande kommer att förekomma, som det alltid har gjort, på global nivå, när människor i maktposition rycker mat från de fattigas munnar.

Även om varje nation håller sina löften enligt Parisavtalet, vilket för närvarande verkar osannolikt, kommer likväl den globala uppvärmningen sannolikt att uppgå till mellan tre och fyra grader.

Tack vare vår illusion av trygghet gör vi nästan ingenting för att förekomma denna katastrof, än mindre förhindra den. Denna existentiella fråga verkar knappast beröra vårt medvetande. Varje livsmedelsproducerande sektor hävdar att det egna nuvarande tillvägagångssättet är hållbart och behöver inte ändras.

När jag utmanar dem möts jag av en flodvåg av ilska och glåpord, samt hot av den typ jag inte har upplevt sedan jag motsatte mig kriget i Irak. Heliga kor finns överallt, och det tänkande som krävs för att utveckla de nya livsmedelssystem som vi behöver, såsom laboratorieodlad mat, går knappt att finna.

Detta är bara en av våra överhängande kriser. Resistens mot antibiotika är potentiellt lika dödligt som varje ny sjukdom. En av orsakerna till denna resistens är det förvånansvärt slösaktiga sätt som dessa värdefulla läkemedel används inom boskapsskötsel. När boskap förs ihop i stora antal används antibiotika i preventivt syfte för att förhindra annars oundvikliga sjukdomsutbrott. I vissa delar av världen används de inte bara för att förhindra sjukdom, utan också som tillväxtfrämjare. Låga doser adderas rutinmässigt till foder, en strategi som knappast skulle kunna vara bättre konstruerad för att garantera bakterieresistens.

I USA, där 27 miljoner människor saknar sjukvårdsförsäkring, behandlar vissa människor nu sig själva med antibiotika avsedd för veterinärmedicin, inklusive sådan som säljs, receptfritt, för att medicinera husdjursfisk. Läkemedelsföretag misslyckas med att investera tillräckligt i sökandet efter nya läkemedel. Om antibiotika upphör att vara effektivt blir kirurgi nästan omöjligt. Barnafödande blir återigen förknippat med livsfara. Kemoterapi kan inte längre utövas säkert. Infektionssjukdomar som vi med bekvämlighet har glömt blir dödliga hot. Vi bör diskutera denna fråga lika ofta som vi pratar om fotboll. Men återigen registreras detta knappt i vårt medvetande.

Kriserna vi står inför, av vilka dessa bara är två, har en gemensam rot. Problemet illustreras av svaret som gavs av arrangörerna av Bath halvmaraton, ett massivt evenemang som ägde rum den 15 mars, till de många som bad dem att avbryta:

”Det är i dagsläget för sent för oss att avbryta eller skjuta upp evenemanget. Arenan är byggd, infrastrukturen är på plats, banan och våra entreprenörer är redo.”

Med andra ord bedömdes kostnaderna för att ställa in evenemanget väga tyngre än eventuella framtida effekter – såsom potentiell överföring av sjukdom och möjliga dödsfall  som det kunde orsaka.

Den tid det tog den Internationella olympiska kommittén (IOK) att skjuta upp spelen i Japan återspeglar möjligtvis liknande bedömningar, men de kom åtminstone fram till rätt slutsats.

Risken för förlorade investeringar inom fossilbranschen, jordbruksnäringen, bankväsendet, den privata sjukvårdssektorn och andra näringsgrenar förhindrar de snabba omställningar vi behöver.

Pengar blir viktigare än liv.

Detta kan gå i två olika riktningar. Vi kan, som vissa har gjort, insistera på förnekelse. Några av dem som avfärdat andra hot, såsom klimatkrisen, försöker också bagatellisera hotet från covid-19. Brasiliens president, Jair Bolsonaro, hävdar till exempel att coronaviruset inte är mer än "lite influensa". Media och oppositionspolitikerna som har krävt en nedstängning är tydligen del av en konspiration mot honom.

Eller så är detta ögonblicket då vi återigen börjar se oss själva som varelser som styrs av biologi och fysik, och som är beroende av en beboelig planet.

Aldrig mer ska vi lyssna på lögnare och förnekare.

Aldrig mer ska vi tillåta en trösterik lögn att överskugga en smärtsam sanning.

Vi har inte längre råd att domineras av dem som prioriterar pengar framför livet.

Coronaviruset påminner oss om att vi tillhör den materiella världen.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian. Översättning: Corinne Platten.