Vad händer?
– Vi har inte haft behov av stora avvisningar eller haft några stora tältläger i Göteborg, men vi har sett det på andra ställen och vill förebygga den situationen. Lösningen kan bara ske via frivilliga organisationer, antingen genom att de upplåter platser på parkeringar vid kyrkor eller om de vill driva någon typ av campingverksamhet. Vi som kommun kan aldrig driva en camping och säga att det är bara för en viss grupp människor. Enligt kommunallagen kan vi då inte säga nej om det kommer norrmän med sin husvagn. Men vi är beredda att upplåta mark, avdela medel för fältarbete och att se till att inga barn har det dåligt och den typen av saker.
Hur ska det finansieras?
– Vi diskuterar finansiering när vi vet vad det kommer att kosta. Men det är viktigt att säga att detta inte innebär att vi slutar med några andra insatser. Vi kommer fortsatt att ha övernattningsplatser, Crossroads, dagcenter och förskola för romska barn. Det här innebär en komplettering. Om frivilligorganisationerna tycker att det är bättre att utöka övernattningsplatser eller något sådant är vi beredda att lyssna på dem, men vi vill hamna i en situation där vi med trygghet kan säga att vi inte behöver avvisa några.
Så det är förebyggande för att inte behöva göra som i Mölndal eller Borås?
– Ja, exakt. Samtidigt kom vitboken från regeringen för några veckor sedan där man berättar att vi har avvisat romer överallt med samma argument som vi avvisar dem i dag. Jag tycker att det är märkligt att regeringens hemlöshetssamordnare, Michael Anefur som är kristdemokrat, därefter säger i Dagens Samhälle att han tycker att kommunerna inte ska göra någonting, han tycker att man ska avvisa dem och hänvisar till att Rumänien har ett ansvar. Jag menar då att regeringen talar med dubbla budskap. Å ena sidan tycker de med vitboken att vi ska sluta behandla romer på ett dåligt sätt. Å andra sidan tycker den här kristdemokraten att man ska fortsätta. Jag förstår inte det.
Hur många platser blir det?
– Jag tror inte att det är så många, kanske 20 platser.
Men staden har inte tänkt hjälpa till att skaffa husvagnar?
– Nej det har inte varit tanken. Vi ska underlätta för frivilligorganisationer.
När kan det sättas igång?
– Det pågår en dialog mellan sociala resursnämndens direktörer med direktörer från Stadsmissionen, Diakonia, Frälsningsarmén och Räddningsmissionen. När vi har kommit överens om vad de ska göra så skriver vi ett klart avtal om vem som ska göra vad, vad det kostar och så vidare och så kör vi igång. Sedan utvärderas det permanent med en styrgrupp. Det är inte en fråga om medel, det kostar inte så mycket pengar för samhället. Det kostar mer i mänskligt lidande.
Kommunala Älvstranden Utveckling AB har ju tidigare krävt att ett ideellt initiativ skulle flytta?
– Jag känner inte till det. Men det är därför vi vill förebygga. Markägaren bestämmer vilka som kan bo på deras mark.
Hur undviker man en situation såsom med Meros camping?
– Det måste man avtala väldigt tydligt med den frivilligorganisation som ska lyfta det. Det ska inte vara något missbruk, det ska vara ordning och reda. Man kanske ska ha en tidsgräns, man får vara i Sverige i tre månader. Man ska ha fältarbetare och socialarbetare som jobbar där så det inte blir misär och om det finns barn där ska det finnas barnaktiviteter. Det finns så mycket, men det måste avtalas väldigt tydligt. Vi vill absolut inte ha en Meros camping, så är det ju.
