Samma undersökning visar dessutom att pojkar som utsatts för sexuella övergrepp sällan representeras i statistiken. Detta bland annat till följd av att övergreppen är så tabubelagda att pojkarna oftast varken vågar polisanmäla det inträffade eller berätta för sina familjer om vad de har utsatts för.
För att uppmärksamma detta och stärka arbetet mot sexuella övergrepp mot pojkar lanserar nu Childhood tillsammans med Regnbågsfonden initiativet ”De osynliga barnen”.
”Du får aldrig berätta”
Jonas Gardell, som är ambassadör för Regnbågsfonden, blev själv våldtagen av en äldre man när han ännu bara var ett barn. För Dagens ETC berättar han om hur hans mamma skrubbade honom ren i badkaret och satt vid sidan av hans sängkant hela natten, efter att han anförtrott henne vad som hänt. Men dagen därpå skickade hon iväg honom till skolan med orden: ”Du får aldrig berätta för någon om vad som har hänt, och vi ska aldrig mer tala om det här!”.
Så blev det också, vilket innebar att hans barndoms absolut värsta trauma, blev som helt utsuddat ur historien om vem han var. I dag säger Jonas Gardell att det osynliggörandet, som hans mamma tvingade honom in i, upprör honom mer än själva övergreppet i sig.
– Det här ledde till att jag bar på en skuld, som att det var mitt eget fel, det som hade hänt. Senare har jag förstått att mitt sätt att hantera det på, är jag långt ifrån ensam om. Även min mammas reaktion tycks vara väldigt allmängiltig, om man ser till den forskning som har gjorts, säger Jonas Gardell.
Extremt tabubelagt
Att det är så hysch-hysch kring de sexuella övergreppen mot pojkar har till stor del att göra med att ämnet är så extremt tabubelagt. Det framgår med all önskvärd tydlighet i de vittnesskildringar och de undersökningar som finns tillgängliga.
– Pojkar som berättar om sådana här övergrepp blir ofta inte trodda på, utan snarare hånade – så ser det ut såväl internationellt som här hemma i Sverige. Man får bära med sig och ta sig igenom de här upplevelserna på egen hand, säger Jonas Gardell.
Och just därför är det bästa förebyggande arbetet – för att komma tillrätta med de sexuella övergreppen mot pojkar – att våga börja prata om det, poängterar han.
Några enskilda män, här hemma i Sverige, har den senaste tiden trätt fram och delat med sig av de sexuella övergrepp de utsatts för som barn – här talar vi om välkända och folkkära profiler som Patrik Sjöberg, Erik Grönlund och Peter Jöback. Men Jonas Gardell framhåller att det inte räcker med några enskilda namn, utan att vi måste rikta uppmärksamheten mot de patriarkala strukturer och machonormer som gör övergreppen möjliga från första början.
– Osynliggörandet är vad som gör de här övergreppen möjliga, eftersom förövaren vet att offret kommer att hålla tyst om det, av skuld- och skamskäl. Därför måste vi synliggöra det här, för det finns ett enormt mörkertal.
Sökandet efter identitet
Regnbågsbarn (barn som är homo, bi och trans) har i sitt sökande efter identitet ofta inget annat val än att närma sig starkt sexualiserade vuxenmiljöer, där de riskerar att utnyttjas av äldre män. Deras första sexuella kontakter blir därför inte sällan övergrepp, förtydligar Jonas Gardell.
– Nästan alla homokillar jag känner har sådana erfarenheter. Det är så vanligt att vi börjat se det som något normalt – så ska det naturligtvis inte behöva vara, säger han.
Britta Holmberg, programchef på Childhood, framhåller att det ingår i organisationens uppdrag att rikta ljuset mot förbisedda grupper av barn som riskerar att utsättas för våld och övergrepp, och som inte får de stöd- och hjälpinsatser de är i behov av.
– Det här initiativet riktar in sig mot både pojkar och regnbågsbarn, som jag tycker har svikits av barnrättsvärlden. Det finns en mängd globala och nationella insatser för flickor, men vi pratar nästan aldrig om pojkar, förutom som potentiella blivande förövare.
Förbisedd grupp av barn
Frågan om de pojkar som utsatts för sexuella övergrepp är av yttersta vikt att lyfta upp i det allmänna medvetandet, konstaterar hon.
– När vi går ut och möter människor tycker de allra flesta att det är en väldigt behjärtansvärd sak vi kämpar emot – de här sexuella övergreppen mot barn. Men många har en väldigt stereotyp och svartvit bild av vilka barn det handlar om. De flesta tänker på små ”värnlösa” flickor, men det kan också handla om tonårspojkar som söker sin egen sexualitet. Om vi vuxna bara pratar om sexuella övergrepp som något som kan drabba flickor, hur ska då pojkar som utsatts våga berätta och söka hjälp?
