– Det är alltid gruppens förmåga som räknas, inte individens, säger Bengt Fransson, överstelöjtnant och chef för Örebro-Värmlandsgruppen.

När de tre utbildningsmånaderna är över är tanken att de här soldaterna ska skriva på avtal med hemvärnet. Stå till förfogande några dagar eller veckor om året för övningar. Och sättas in i krig och väpnad strid om Sverige blir anfallet.

Förändrad roll

Sedan den allmänna värnplikten lades ned 2010 har hemvärnet förvandlats. Från att vara ett antal gubbar som hängde kvar efter att deras krigsplacering upphört till moderna krigsförband som i princip är landets enda infanteritrupper. Trots att hemvärnet utgör den så kallade territoriella bottenplattan så har det varit svårt att locka folk.

– Det är svårt med återväxten. Nu när vi inte längre har värnplikt måste vi locka folk frivilligt till grundutbildningarna. Och dem fyller vi inte riktigt, säger Peter Tagesson. Överste och Försvarsmaktens rekryteringschef.

Omkring 40 soldater hade kunnat utbildas här i Villingsberg, mellan Örebro och Karlskoga där det för första gången anordnas en militär grundutbildning med särskild inriktning på hemvärnet. 34 antogs. Sex rekryter har redan hoppat av. Totalt försvinner ungefär 15 procent under utbildningen.

– Det är klart att vi skulle vilja ha fler sökande för att få bättre kvalitet bland de som antas, säger plutonchefen Marcus Hansson.

Ett av argumenten för värnplikt i Sverige var att den var ett verktyg för demokratin, ett sätt att garantera insyn i armén och att det skulle finnas personer där från alla samhällsklasser och med alla åsikter. En sorts garanti för att armén inte skulle utnyttjas av antidemokratiska krafter. Den folkförankringen är det tänkt att hemvärnet ska stå för idag. Men någon sådan garanti finns inte i den frivilliga rekryteringen. Förra året antogs 3 169 personer till den grundläggande militära utbildningen. Det motsvarar ungefär tre procent av alla 18-åringar det året. Och eftersom det bygger på frivillighet är det inget som säger att de är representativa för svenskarna i allmänhet när det gäller åsikter och värderingar.

Ändå känner sig överstelöjtnant Bengt Fransson trygg.

– Jag litar på att de som väl står här är tillräckligt prövade för den militära utbildning de är här för, säger han.

– Vi räknar med att de följer våra värderingar, alltså dem som samhället har för övrigt.

Vilka är det?

– Ja, det som är Sverige. Åsiktsfrihet och allt annat som kommer med det. En hemvärnsman är höjd över all form av misstanke, svarar Bengt Fransson.

Ingen full kontroll

Ändå har det de senaste åren avslöjats att personer aktiva i hemvärnet också varit aktiva i nynazistiska organisationer. I Sundsvall till exempel åtalades en hemvärnsman som också var medlem i nazistiska Svenska motståndsrörelsen för att ha attackerat två utländska män med kniv. Och Expressen kunde för ett halvår sedan avslöja att bland dem som rest för att delta i striderna i Ukraina på den högerextrema sidan fanns de som tränats i hemvärnet.

– Saker kan ju hända på vägen, det kan vi aldrig ha full kontroll över, säger rekryteringschefen Peter Tagesson.

I det försvarsbeslut som togs i sommar och som gäller för åren 2016–2020 skedde en svängning. Oron i omvärlden, inte minst i just Ukraina, fick politikerna att återigen börja tala om att Sveriges försvar måste rustas för att stå emot angrepp. Som en del av det ska hemvärnet få tillgång till fler vapen, till exempel granatkastare.

Och i samma försvarsbeslut föreslog Vänsterpartiet att värnplikt, får både män och kvinnor, ska återinföras för demokratins skull.

– Vi gillar inte konceptet med en yrkesarmé, inte ens om man kallar det ”byggt på frivillighet.” Det minskar försvarets folkliga förankring och är väldigt dyrt, säger Stig Henriksson, Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson.

Plikt ”problematiskt”

Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som också röstade nej då när alliansen ville lägga ner värnplikten, vill gå lite försiktigare fram. Regeringen tillsätter under hösten en utredning om försvarets personalförsörjning. Lösningen kan vara en kombination av dagens yrkesarmé och någon form av värnplikt.

– Det gamla begreppet värnplikt där plikt ingår är lite problematiskt. Det betyder att man kan bestraffas om man säger nej och det som hände var ju att man kunde hamna i fängelse. Vi vill ha ett system som inte placerar människor i fängelse. Och vi kommer att behöva människor till annat än det militära. Kanske ska man kunna välja om man vill satsa på till exempel sjukvård eller katastrofhjälp istället för strid, säger Åsa Lindestam (S), vice ordförande i försvarsutskottet.

”Har ett ansvar att försvara”

Rekryterna i Villingsberg har sprungit några leriga varv och de gråbrungröna tröjorna är våta av duggregnet. Trots att försvarsmakten själva anger Krimkrisen som en viktig anledning till att antalet sökande till grundutbildningen har ökat något den senaste tiden så säger de flesta av soldaterna här att det handlar om utmaningen.

– Jag har hört pappa prata om lumpen och ville göra det själv, testa vad jag klarar både fysiskt och psykiskt, säger Isabell Westerberg, 19 år från Skåne.

Karl-Filip Norelind från Bollebygd är lockad av den militära gemenskapen.

– Ända sedan jag deltog i en military weekend för några år sedan har jag velat göra det här. Jag trivdes så bra. Bara att ha på sig uniformen är speciellt. Jag har alltid sett upp till dem som bär uniform, säger han.

De och deras kamrater säger sig vara beredda på att gå vidare inom försvaret och, om det skulle bli nödvändigt, gå ut i krig.

– Jag tänker så här att jag bor i Sverige och då har jag ett ansvar att försvara det. Så blir det strid ställer jag upp, säger Lovisa Löfgren, 18 år från Stockholm.