– Om godhet är vit och ondska är svart, så tror jag att likgiltighet är den gråskala som förbinder dem. Vi vet att vår uppgift som medmänniskor är att hjälpa dom allra mest utsatta, men det är lätt att övertyga sig själv om att likgiltighet duger, så länge vi inte gör direkt skada, att det är okej, så länge vi inte är direkt onda. Allt för ofta är likgiltigheten mörkgrå, som en novemberdag. Nästan svart. Nästan ond.

Ebba Busch Thor stannar upp någon sekund, för att sedan fortsätta.

– Jag vill förstås, att vi ska vara bäst på att bekämpa ondskan. Jag vill till exempel att vi ser till att polisen gör rätt saker. Vi ska skärpa straffen för grova våldsbrott. Vi ska ta ansvar för att Sverige kan försvaras.

Var svåra att placera

Ebba Busch Thors första tal som partiledare är kanske ingen tsunami av nya idéer. Ingen gir så kraftig att publiken riskerar att glida av banan. Men det pekar ut en riktning. Förutom att hon tydligt säger att Kristdemokraterna självklart är ett högerparti, blandar hon också ut det som för många är kärnan i kristdemokratisk politik, att värna om de svagaste, med löften om hårdare tag. Som det stärkta försvaret, de skärpta straffen och krav på tillfälliga uppehållstillstånd. Att hon gör det kommer inte som någon större överraskning. 

När Göran Hägglunds efterträdare skulle väljas, var Ebba Busch Thor den av kandidaterna som stod för den mest konservativa och högervridna politiken. Många hade anat att partiet var på väg ditåt redan 2011 när flera distrikt krävde att Göran Hägglund skulle ersättas av Mats Odell. Fyra år senare var Mats Odell inte längre ett alternativ. Men det var Ebba Busch Thor, en av dem som starkast kritiserat Hägglund i striden med Mats Odell. Med henne skulle Kristdemokraterna bli ett tydligare parti. 

– Ett av deras problem var att de var lite svåra att placera, deras värderingar hamnade på olika sidor i höger-vänsterskalan. Om de däremot höll kvar vid sin konservativa familjepolitik men också blev för en mer restriktiv migrationspolitik, och började prata om hårdare straff för kriminella istället för kriminalvård, då blev positionen tydligare. Då kunde man bli ett alternativ för väljare på högerkanten som inte vill rösta på Sverigedemokraterna, säger Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap på Linnéuniversitet och expert på Kristdemokraterna.

Stöd på 2,9 procent 

När Ebba Busch Thor tog över var förhoppningarna också stora att hon skulle gå hem hos väljarna. Med sitt uppenbara driv, sin skicklighet i debatter och självklarhet i talarstolen, skulle hon kunna kommunicera den kristdemokratiska politiken och återigen göra Kristdemokraterna till ett parti långt över fyraprocentsribban. 

Tre år efter att hon tagit över talade allt för att hon ändå inte skulle lyckas. I maj 2018 ligger Kristdemokraternas stöd på 2,9 procent. Förslag om skolpoliser och transitläger för flyktingar vid Sveriges gränser tycks inte gå hem. Men bara tre månader senare:

– Vad var det vi sa?! Räkna aldrig aldrig ut en kristdemokrat igen!

En strålande glad Ebba Busch Thor nästan skriker ut sin glädje till sina partikamrater från scenen på Kristdemokraternas valvaka. Partiet går för första gången på fem val, sedan rekordåret 1998, framåt. Partiet som alldeles nyss var uträknade landar på 6,4 procent. Nu händer något. Det går uppåt, uppåt, uppåt. 

I mars ligger Kristdemokraterna på 8,6 procent. I april, några veckor innan EU-valet, har de tagit sig över tio procent. Med två veckor till valet ligger de på 12,4 procent. Det talas om en Ebba-effekt. Och nog ligger det någonting i det, menar Magnus Hagevi.

– I och med riksdagsvalet 2018 kom en personfaktor in i det hela, Ebba Busch Thor kunde på ett trovärdigt sätt kommunicera den nya politiken som dragit sig högerut, som är traditionalistisk och nationalistisk, och samtidigt få med sig det gamla Kristdemokraterna genom att betona äldreomsorg och familjepolitik, säger han.

”Billiga retoriska poänger”

Många menar att Ebba-effekten också är ett resultat av populistiska utspel. Aftonbladets politiska redaktör Anders Lindberg skriver bland annat att Ebba Busch Thor blivit en röst för den ”svenska Trump-högern”. Hon talar om genusflum på förskolor, om tramsig menskonst, öppnar för samtal med Sverigedemokraterna, talar om svenska värderingar som hotade, och vill se tuffare tag mot sexualbrottslingar – särskilt om de är utländska. 

Felicia Ferreira, chefredaktör på den kristna tidningen Dagen, håller med om många utspel kan ses som populistiska.

– Kristdemokraterna ägnar sig stundtals åt alldeles för billiga retoriska poänger och signalpolitik som jag kan förstå om en del uppfattar som populism. Samtidigt är de långt ifrån ensamma om det, säger hon.

Från andra håll är kritiken starkare. I tio år satt Peter Althin i Kristdemokraternas partistyrelse. När Ebba Busch Thor valdes till partiordförande lämnade han i protest. Hon lovade en högergir – och det ville Peter Althin inte vara med på. Nu tycker han att just det han befarade har slagit in.

– Det klart att mycket av det Kristdemokraterna håller på med nu är populism. Det verkar vara viktigare att rätta sig efter hur vindarna blåser än att slåss för det man borde slåss för. Just nu fungerar det att lägga sig långt till höger, säger han.

Peter Althin är starkt emot att KD har öppnat för förhandlingar med SD, och han är starkt emot den tuffare retoriken.

– Rättspolitiken har havererat. Jag, och partiet, slogs för förebyggande åtgärder, för att minimera antalet som hamnar i kriminalitet. Nu är det istället höjda straff och slopad ungdomsrabatt som gäller. Det är inte min idé om kristdemokratisk politik, säger han.

Söker konflikt 

Men trots allt verkar strategin ha fungerat. De uppseendeväckande utspelen har gett resultat. Kanske är det som Johan Ingerö, tidigare pressekreterare för KD och sedan i höstas policyansvarig, skrev i en analys i september: ”KD är tillsammans med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ett av riksdagens kontroversiella partier. De som ogillar dessa partier ogillar dem starkt. Men till skillnad från V och SD har Kristdemokraterna ofta skyggat undan konflikten, inte velat vara kontroversiellt.”

De har inte velat vara kontroversiella. Har inte tagit konflikten. Men nu kan ingen längre anklaga dem för konflikträdsla. Ebba Busch Thor tycks snarare söka konflikter. När hon skriver debattartiklar om genusflum och menskonst och attackerar ”vänsterfeminister”, vet hon att det får många att koka. Och hon drar sig inte för att traska in på SD-mark när hon i SVT hävdar att utländska män våldtar: 

– Vi hade 100 000 försök till våldtäkt eller riktiga fullbordade våldtäkter förra året. Nästan 8 000 kvinnor som anmälde försök eller fullbordad våldtäkt förra året. Varför ska de här männen få stanna i Sverige? Varför utvisas de inte?

Johan Ingerö själv har nämnts vara en anledning till den nya retoriken. Han har en bakgrund som PR-konsult, Timbro-anställd och inte minst har han fått stor spridning för sina åsikter genom blogginlägg, debattartiklar och twitter. Felicia Ferreira menar att det är ganska självklart att han satt avtryck.

– Med den rollen han har vore det konstigt om han inte fick inflytande. Jag tycker mig se honom inte minst i en del artikelskrivande och såklart gör han stort avtryck i sociala medier. Samtidigt finns det många duktiga ideologer i partiet och partistyrelsen som jag hoppas och tror att man också lyssnar till för att få väl avvägd politik. Kanske borde man balansera upp det lite mer än i dagsläget, säger hon.

Nått inre balans 

Johan Ingerö har avböjt en intervju, men i hans analys från september (då han ännu inte tillträtt som policyansvarig), förklarar han Kristdemokraternas framgångar med att partiet har nått en sorts inre balans. De har funnit sin plats: 

”Partiet har hittat en fungerande mittenposition i de kontroversiella integrationsfrågorna (ja till kontrollerad invandring, blankt nej till värderelativism och multikulturalism) samtidigt som partiet behållit greppet i hjärtefrågor som valfrihet och socialpolitik.”

Och de har fått tid att göra det utan att sitta i regering. Enligt Johan Ingerö har Ebba Busch Thor kunnat föra interna diskussioner i lugnt och ro, utan medierna vakande över sig. Därför, menar han, kunde hon ”kliva fram i valspurten med blanka vapen”. 

Skadades av granskning

Ebba Busch Thor har inte varit rädd för att avfyra projektiler, fäkta sig till framgång. Fram till för bara några veckor sedan såg det ut som att hon i princip var ostoppbar. Men så gjorde partirötterna sig påminda. Och inte de rötter som Ebba Busch Thor försökte knyta an till i sitt första tal som partiordförande våren 2015, utan de rötter som partiet så ihärdigt har försökt kapa. Abortmotståndet. Först 1997, i och med partiets medicinetiska handlingsprogram ”På livets sida”, är hållningen att det är kvinnan själv som har rätt att ta beslut om en eventuell abort.

Men under våren avslöjar Dagens ETC i en rad artiklar att Kristdemokraternas toppnamn, vice ordförande Lars Adaktusson, har kopplingar till abortmotståndare och utländska ultrakonservativa grupper. Därefter följer granskningen i Dagens Nyheter som visat att han röstat nej i en stor majoritet av abortfrågorna i EU-parlamentet. 

Nu kan Ebba Busch Thor inte längre göra en intervju eller sitta i en debatt utan att också få frågan om var partiet egentligen står i abortfrågan.

– Hon betonar att de står bakom svensk abortlagstiftning, men hade hon verkligen menat allvar hade inte Lars Adaktusson fått sitt kvar. Att partiet inte har kommit längre än så här känns ledsamt tycker jag, säger Peter Althin.

Unga och kvinnor lämnar

De senaste opinionsundersökningarna har visat på en tydlig nedgång för Kristdemokraterna. Enligt SvD/Sifo har de backat till 9,5 procent, och strax dessförinnan tappade de fyra procentenheter i Demoskops mätning, från maj till juni.

– Stödet för nuvarande abortpolitik är monumentalt i Sverige. Adaktussons agerande har gjort att många väljare blivit osäkra på var Kristdemokraterna står, säger Magnus Hagevi.

Kanske är stödet extra starkt bland den grupp Ebba Busch Thor så ofta vänt sig – unga tjejer. Eller generation Z, som Johan Ingerö kallar dem i en gästledare i Svenska Dagbladet. Han beskriver dem som mer konservativa, eftertänksamma och mer ansvarstagande än deras föregångare, millennials. Och han beskriver dem som Kristdemokraternas hopp, att relationen mellan Kristdemokraterna och Generation Z kan utvidgas och fördjupas: 

”De delar en entreprenöriell syn på politiska lösningar, en jordnära syn på tillvaron och en misstro mot ideologisk utopism. Om Kristdemokraterna kan fortsätta hävda sig med självförtroende borde framtiden vara tryggad.”

Mätningen från Demoskop visar också att det är just unga och kvinnor som nu lämnat Kristdemokraterna. 

Men även på andra håll inom partiet är många missnöjda över hanteringen av frågan. I Tanums kommun i Bohuslän sitter Bernt Hansson som ordförande. Han var en av dem som 2015, inför valet av Ebba Busch Thor, hotade att avgå om hon skulle bli partiledare. 

– Striden om abort gick ju för länge sedan i Kristdemokraterna. Lars Adaktussons syn är som att backa 30 år tillbaka. Han har varit lite tvetydig också när han försökt förklara sig, så det är nog därför vi sett en liten glappa i opinionen nu, säger han.

Uppfattningen om Ebba Busch Thor då, har han ändrat sig? Ja, det har han.

– Jag tycker hon är fantastisk, att driva saker och ting så som hon gör och på ett sätt så hon får förtroende. Jag stöttar henne fullt ut idag. Många gör det, vi här i Tanum får nya medlemmar varenda månad nästan. Många säger att de tycker att hon har en bra utstrålning och tar tag i saker och ting.

Efter fyra år som partiledare har Ebba Busch Thor kanske levt upp till förväntningarna ändå. Hon ”går genom rutan”, upplevs som handlingskraftig och orädd. Peter Althin tycker också han att hon är skicklig. Men att det viktigaste ändå inte är hur bra en partiledare är på att föra fram budskap – utan vad budskapen innehåller. 

– Vad hjälper det om du vinner hela världen men förlorar din själ? Jag är inte troende men kan inte låta bli att tänka på det där stycket ur bibeln.