BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Formellt är det först vid partikongressen 17–18 juni som ny partiledare utses. PSOE kommer då att ha letts av en interimstyrelse sedan den 1 oktober 2016, då Pedro Sánchez avgick efter att ha manövrerats ut av konservativa krafter som ogillade hans vänsterflirtar och ovilja att bryta ett politiskt dödläge. Men det är nu på söndag medlemmarna lägger sina röster.

Interimsstyrelsens egen kandidat är Susana Díaz. Inför nomineringsdeadline lyckades hon samla omkring 63 000 namnunderskrifter från medlemmar som vill se henne som ny ledare. Hennes största rival är comebackande Pedro Sánchez, som i sin tur samlade drygt 57 000 namn till stöd för sin kandidatur.

Konservativt motstånd

Hennes andra stora rival är den konservativa delen av medlemmarna, som inte alls vill se en kvinna leda partiet. Vilket öppnar fältet för Patxi López, som till sin kandidatur visserligen bara lyckades samla omkring 12 000 underskrifter, men som politiskt ligger nära Susana Díaz och i teorin alltså kan stjäla röster från henne.

Vem det än är som tar över rodret i Spaniens äldsta parti – PSOE bildades redan 1879, då som ett marxistiskt parti, en ideologi de lämnade 1977 – har personen ett tungt jobb framför sig. Partiet regerade Spanien senast från 2004 till 2011, då konservativa Partido popular (PP) återtog regeringsmakten. Sedan dess har det informella tvåpartisystemet i Spanien gått i graven och många väljare som vanligtvis röstar på PSOE i stället flytt till andra partier.

Ett av dessa partier är Izquierda Unida, Förenad vänster. De bildades 1986 som en koalition av flera mindre partier på vänsterkanten som insåg att enda sättet att bryta den socialdemokratiska hegemonin var att gå samman. 

Podemos utmanar

Det var också som svar på bland annat Förenad vänsters nästan fördubblade sympatier vid valet 2011, från 3,8 till 6,9 procent, som PSOE under Pedro Sánchez lanserade en helt ny politisk plattform 2013. Allmänt betraktades dock den nya plattformens vänstergir som ett desperat försök att locka tillbaka väljare.

Ett annat parti som dök upp från ingenstans och utmanade PSOE om vänstertronen var Podemos (”Vi kan”). Partiet bildades så sent som 2014 i protest mot den utbredda korruptionen i landet. 

I parlamentsvalet i december 2015 kom det sämsta resultatet i socialdemokraternas historia: 22,6 procent av rösterna. Medan Podemos nådde nästan 21 procent.

Störst chans att komma i regeringsställning torde PSOE ha om Pedro Sánchez väljs till partiledare. Efter parlamentsvalet 2015 stod landet utan parti med egen majoritet. Pedro Sánchez vägrade då släppa fram största partiet PP:s Mariano Rajoy som regeringschef, men de egna förhandlingarna med Podemos och liberala Ciudadanos (”Medborgarna”) om att dela på makten bröt samman. Om han vinner kommer han säkerligen att försöka fälla minoritetsregeringen igen.

Om det i stället blir någon av de mer mittenblickande Patxi López eller Susana Díaz som tar över är risken större att flirten med Podemos uteblir och att partiets nuvarande väljarstöd inte räcker till för egen majoritet vid nästa parlamentsval. I så fall är sannolikheten stor att högerkrafterna inom PSOE väljer att fortsätta med sitt passiva stöd till PP för att slippa ett parlamentariskt dödläge.