De flesta riksdagspartierna, från moderater och liberaler till socialdemokrater, vill att barn redan i förskolan ska börja lära sig skolämnen, som matematik, svenska och naturvetenskap. Leka för att lära är ledorden. Det ser likadant ut i Norge där kunskapsministern vid en föräldrakonferens 2014 deklarerade att ”Lek är jätteviktigt”, för att i nästa mening tillägga: ”Men för att fri lek också ska bli inlärning, måste vi vuxna gå in och tillrättalägga”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Barns egna oorganiserade lekar betraktas allt oftare som slöseri med tid. Men FN, en växande skara barnexperter och många förskollärare, håller inte med.

I FN:s generella kommentar till artikel 31 i Barnkonventionen om lekens betydelse, understryks barnens rätt till frivillig, fri och icke-produktiv lek. Lek är en livsviktig dimension av barndomens nöje, och har avgörande betydelse för barnens utveckling på alla plan, såväl andligt, känslomässigt som fysiskt, skriver FN-kommittén.

FN säger explicit att den akademiska pressen på barn i välfärdsländer är ett problem, men som det ser ut lyssnar politikerna mer på OECD än på FN, säger Maria Øksnes, forskare vid den norska förskollärarutbildningen i Trondheim.

I takt med de senaste årtiondenas genomgripande institutionalisering av barndomen ges allt mindre tid och utrymmer för barnens egna lekar, menar hon.

– Vi kan se att utrymmet för spontana lekar har minskat, även om teori och praxis inte nödvändigtvis är samma sak. En del förskollärare väljer fortfarande att prioritera leken trots de politiska påbuden. Men om pressen uppifrån ökar riskerar trycket på personalen blir så stor att de ger efter. När Norge införde skolplikt för sex-åringar på 1990-talet sas det att leken skulle med in i skolan, men nu har leken helt försvunnit, säger Maria Øksnes.

Begränsade utrymmen

Ökande trafik, färre grönområden, lekplatser och andra fredade områden bidrar till att barnens fysiska lekutrymme minskar.

– Det investeras väldigt lite i saker som främjar barnens lek. Det kan vara så att behovet anses litet eftersom de flesta barn idag är mesta tiden på förskola, fritids, eller någon annan vuxenstyrd aktivitet, säger hon.

Maria Øksnes och många pedagoger och forskare med henne ser faror i att barnens möjligheter att bara vara barn och leka utan vuxnas förväntningar eller styrning minskar. Ur ett existentiellt perspektiv är det den fria leken som gör livet värt att leva, menar hon.

– Många barn är för organiserade. Leken är viktig för barnens inre liv och utgör ett rum de har för sig själva. Vi vuxna ska inte ockupera alla deras rum, säger hon.

Hindrar kreativitet

Många studier pekar på att barn som får chansen att leka fritt bland annat lär sig sociala samspel och blir mer kreativa.

De amerikanska forskarna Alison Gopniks och Laura Schulz´s har i ett experiment visat att barn som fick instruktioner om hur en leksak skulle användas utförde färre handlingar och upptäckte färre funktioner med leksaken än barn som inte fick några instruktioner.

Studier visar också att barn snabbt lär sig i leken att vuxna har förväntningar på hur de ska leka.

– De lär sig att de ska leka snällt och helst undvika vissa saker. Barn uppfattar sådant och det kommer in en värdering i leken – att det finns bra lek och dålig lek, säger Maria Øksnes.

Trots att både ny och tidigare forskning visar att alltför vuxenstyrda lekar och aktiviteter begränsar barns egen kreativitet och upptäckarlust, växer sig övertygelsen om att leken ska utnyttjas för lärande allt starkare bland beslutsfattarna.

Dion Sommer, professor i utvecklingspsykologi vid Aarhus universitet i Danmark, menar att den inställningen är kontraproduktiv. Han har gått igenom 400 forskningsprojekt om barn och lek.

– Den klockrena slutsatsen är att ju tidigare man börjar med målstyrd inlärning, desto sämre går det för barnen senare inom utbildningssystemet, säger han.

Den norska psykologiforskaren Ellen Beate Hansen Sandseter forskar kring barns behov av spänning och risktagande i leken. Enligt henne har barnens rörelseradie minskat dramatiskt i välfärdsländerna på ett par generationer, i takt med ett ökat säkerhetstänkande.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Dagens barn har generellt väldigt liten rörelseradie, men det är skillnad från land till land. I Skandinaviska länder har vi än så länge ett mer avslappnat förhållande till risker än vad de har i exempelvis USA, även om utvecklingen även här blir allt mer säkerhetsfokuserad, säger Ellen Beate Hansen Sandseter.

Det ökande säkerhetstänkandet har flera orsaker, menar hon.

– I länder som USA hänger det bland annat ihop med möjligheten att stämma ansvariga vid olyckor. Sensationslysten medierapportering kring olyckor och faror ökar också föräldrarnas oro. Vi får också färre barn och senare i livet idag än tidigare. Det gör att barnen på gott och ont hamnar mer i centrum för föräldrarnas omsorger, säger hon.

Enligt amerikansk forskning hör 5-10 procent av föräldrarna i USA till kategorin ”helikopter-föräldrar”, eller curling-föräldrar som vi säger här.

– Det är föräldrar som i all välmening kretsar över barnen hela tiden för att se till att inget ont händer dem. Nu visar forskningen i USA hur det har gått för de här barnen, och det är nedslående, säger Ellen Beate Hansen Sandseter.

Curlingbarnen, visar forskningen, mår sämre psykiskt än andra barn och äter mer antidepressiva läkemedel. De är mer osäkra och osjälvständiga och upplever sig ha en sämre livskvalitet än andra unga vuxna.

Viktigt att ta risker

I sin forskning har Ellen Beate Hansen Sandseter visat på barns behov av att få ta risker. Hennes lista över barns olika behov av risktagande kunde lika gärna vara en lista över saker föräldrar helst vill att barnen undviker: Barn behöver erfara hög höjd och hög fart, hantera verktyg, leka nära vatten och eld och upptäcka områden på egen hand.

– Det handlar inte om att leken ska vara farlig på riktigt, snarare om att barnen får möjlighet att prova saker, samtidigt som de vuxna är där och stöttar aktiviteten istället för att genast förbjuda den, säger hon.

Att få prova på var de egna gränserna går är viktigt både för den motoriska, fysiska och psykiska utvecklingen, menar hon.

– Det bygger självtillit. Barnen lär sig hantera verkliga risker både här och nu och senare i livet. Sannolikheten för att du skadar dig i risksituationer är mycket större om du saknar erfarenhet av att hantera risker, säger hon.

Hennes forskning visar att risklekar förekommer mest i barnens fria lek.

– De här kunskaperna kan inte överföras genom undervisning, det är erfarenheter som sitter i kroppen, säger Ellen Beate Hansen Sandseter.