Enligt Kent Werne, som i maj i år släppte LO-rapporten ”Skol­industrin – hur mångfald blev enfald”, är tillväxten ett inbyggt mål för ett vinstdrivande aktiebolag. När riskkapitalbolag kom in på scenen runt 2010-­talet började expansionen att gå ännu snabbare. 

– Deras affärs­ide är att köpa upp företag och sedan expandera det genom att köpa mindre bolag och slå ihop dessa för att öka värdet och så småningom sälja det med vinst. Det är precis vad riskkapitalbolaget EQT gjorde som köpte Academedia. 

Lovar aktieutdelning

Att aktiebolag, som dessutom är börsnoterade, vill tjäna pengar är ingenting konstigt. Men utåt sett argumenterar man snarare för att bolaget bidrar till en ökad valfrihet och mångfald inom skolväsendet. Det finns också en skenbar valfrihet med ett stort antal varumärken, men bakom står samma koncern, ägare och ofta samma pedagogiska modell, enligt Kent Werne.

– Den gemensamma filosofin består i att utbilda så många elever som möjligt med så få lärare som möjligt. Det kan låta illvilligt, men det är främst ett resultat av att man tjänar pengar på skolpengen som baseras på hur många elever du har. För att kunna skapa marginal och göra vinst måste du dels fylla klasserna och kapa på kostnadssidan där största delen av kostnaderna är lärarlöner. 

Academedia har de senaste tre åren delat ut en halv miljard kronor till sina ägare och säger att de ska fortsätta dela ut. Men även skolkoncernen har börjat oroa sig för de allt mer ­högljudda politiska diskussionerna om att stoppa vinsterna i skolan och vidtar åtgärder därefter. 

– Framförallt sker det genom opinionsbildning och lobbyism. De hanterar det också med att expandera inom nya områden som vuxenutbildning och barnomsorgen i andra länder som Norge och Tyskland, för att sprida riskerna, säger Kent Werne.