– Det blir en blixtbelysning på att corona slår hårdast mot personer med lägre inkomster. Vi vet sedan tidigare att klyftor i samhället har stor påverkan på folkhälsan och här blir det väldigt tydligt. Fattigdom dödar.

De relativa riskerna är fyra gånger högre för de med lägst inkomst, jämfört med de med högst inkomst. Förvånar de siffrorna dig?

– Jag tycker att det är uppseendeväckande, och också en otroligt hemsk siffra som visar på det jobb vi har att göra. Vi vet sedan tidigare att kriser slår hårt mot människor i utsatthet. De här siffrorna talar klarspråk och det måste vi också kunna göra.

Ebba Busch (KD) sa i våras att hon vill att vi skulle prata klarspråk om kulturella orsaker och att det skulle påverka varför vi ser högre dödstal i vissa områden. Hur tänker du om det efter att ha läst rapporten?

– Jag tycker att vi ska tala klarspråk om vad det faktiskt handlar om, nämligen orättvisa. Det visar den här rapporten väldigt, väldigt tydligt. Den visar det vi vet sedan tidigare, svart på vitt. Det finns en koppling mellan klyftorna i samhället och folkhälsa, och det måste vi kunna tala klarspråk om. Sen blir jag provocerad av det Ebba Busch gjorde i våras, hon ägnar sig åt att misstänkliggöra människor som har det svårt istället för att se att det faktiskt finns ett politiskt ansvar att ta i det här.

Vilket är det politiska ansvaret enligt dig?

– Det handlar om att skapa ett mer jämställt samhälle. Vi behöver bekämpa segregation, bekämpar ojämlikheten och se att människors livsvillkor i Sverige idag skiljer sig väldigt mycket åt.

Hur arbetar du som jämställdhetsminister framåt för att minska ojämlikheten i folkhälsan mellan inkomsttagare?

– I regeringen försöker vi ta ett mer långsiktigt grepp kring de här frågorna. Parallellt med att vi jobbar för att motverka segregation och konsekvenserna av den så måste vi också arbeta för att minska klyftorna i samhället. Vi behöver komma åt roten till det här problemet, alltså själva klyftorna. Där är en solidarisk skattereform och bostadspolitik viktiga frågor.

Det kommer rapporter från flera län om trängsel i kollektivtrafiken. Varför kommer man inte åt det problemet?

– Det handlar både om ett personligt ansvar, att varje person som kan stanna hemma eller åka en mindre trafikerad tid måste göra det för att skydda de som inte kan. Sen är det förstås också en viktig del hur mycket kollektivtrafik man sätter in, och en ekonomisk fråga som är viktig. Vi behöver bland annat skjuta till resurser till regioner för vikande biljettintäkter och liknande.

Vad mer kan regeringen göra för att skydda dem som måste åka kollektivt?

– Regionerna kan ställa krav att turer inte dras in till exempel. Sen tänker jag att vi från regeringens sida alltid måste vara öppna för att se vad vi kan göra mer för att värna människors liv och hälsa, så absolut. Det måste vi titta på hela tiden.

Borde det finnas ett större fokus på att skydda låginkomsttagare?

– I alla kriser vi hamnar i, så måste vi ha så mycket fakta som bara möjligt och se vad vi behöver göra. Nu har vi en rapport som pekar tydligt på att det påverkar människor i områden med socioekonomiska utmaningar i större utsträckning och att inkomst är den viktigaste faktorn. Så ja, det behöver vi ha med oss i vårt arbete.

Har regeringen gjort tillräckligt för att minska den effekten?

– Jag tänker att vi inte har gjort tillräckligt för att bekämpa segregationen. Vi behöver göra mer i samhället.

Även inom ett bostadsområde spelar det roll vilken inkomst du har när det gäller risken att dö i covid-19. Hur ska regeringen se till att varje individ i samhället, även de med låg inkomst, har ett fullgott skydd och samma folkhälsa som de rikaste?

– Vi har olika delar av välfärdssamhället som kan mildra effekterna av ekonomisk utsatthet, exempelvis bostadsbidraget som kan göra väldigt stor skillnad för familjer och ensamstående som har det tufft ekonomiskt. Även underhållsstödet, som vi nu höjer nästa år, för ensamstående föräldrar. De här systemen som bygger upp vårt samhälle kan vara väldigt träffsäkra när det handlar om att förbättra situationen för de som har det allra tuffast i samhället, det måste vi titta ännu mer på.