– Han började gnälla på hur det såg ut, sa att det inte var så roligt att komma hem när det var så rörigt. Jag sa att jag skulle fixa det, att jag bara skulle ta ett glas vatten. Jag trodde att han skulle krama om mig, men han tog tag i mitt hår och drog runt mig och frågade om jag tyckte det var okej att lämna hemmet så. När jag vänder mig bort ifrån honom igen slår han mitt huvud i en kökslucka, berättar Sara.

Hon ramlar i golvet. Thomas sparkar henne i magen, flera gånger, trots att hon är gravid med deras första gemensamma barn.

– Jag blev chockad, men tänkte ändå mest att det var jag som hade gjort fel. Jag borde inte ha lämnat det så stökigt, säger Sara.

Våldet eskalerade

Hon kände egentligen inte Thomas särskilt väl. Allt hade gått snabbt. Bara några månader tidigare hade de flyttat ihop, efter att ha dejtat i några veckor. Det hade ju känts så rätt. Thomas hade redan från början lovordat Sara, öst komplimanger och varit intresserad av allt hon hade att säga. När de flyttade ihop visade han sig även vara fantastisk med Saras barn.

– Allt bara flöt på, han var jättegullig och det var aldrig något tjafs, säger Sara.

Men efter den första misshandeln förändrades Thomas totalt. Våldet eskalerade. Han började kontrollera henne. Tvingade henne att ringa alla sina vänner när han lyssnade, för att säga upp kontakten. Hon fick inte lämna hemmet hur som helst. När hon skulle till jobbet var hon tvungen att ringa så snart hon kom fram för att berätta att hon var där. Han kunde själv ringa till hennes arbetsplats flera gånger om dagen. Tillfällena då Sara inte ens kunde ta sig till jobbet blev fler och fler.

– Ibland hade jag så ont av misshandeln att jag inte kom upp ur sängen. Ibland när han inte kunde kontrollera sig slog han mig i ansiktet också, och då fick jag inte gå till jobbet. Han ville inte att det skulle synas, säger Sara.

Vågade inte gå

Samtidigt fick den psykiska misshandeln Sara att brytas ned allt mer. Hon kunde inte bli fri från tanken att allt var hennes fel. Att Thomas ändå var den där perfekta mannen som han ju varit när de först träffades. Det var ett skäl till att hon inte lämnade honom. Det andra var att hon inte vågade.

– Han sa att om jag stack skulle han se till att göra livet för jävligt för mig, säger hon.

Efter sex år tillsammans lämnar Sara ändå Thomas. Det efter att hennes arbetsgivare sett till att hon fått prata med en kvinna som arbetade med våld i nära relationer.

– Vi hade kontakt i ett år innan jag erkände att han inte bara misshandlade mig psykiskt, utan även fysiskt.

Sara skaffar en egen bostad utan att Thomas vet om det, och flyttar en morgon efter att han har åkt till jobbet. Efter en tid bestämmer hon sig för att polisanmäla Thomas.

– Han drog igång en vårdnadstvist samtidigt som jag började få mordhot till min nya adress. Min kontakt på socialtjänsten tyckte att ”nu måste vi anmäla, nu anmäler vi allt”.

Saknades bevis

Efter en lång procedur med flera polisförhör, inlämnande av läkarintyg och förhör med kollegor och familj till Sara, som har kunnat vittna om hennes skador, kommer beskedet: fallet kommer inte tas upp i rätten.

Trots att såväl polis som Saras juridiska ombud menar att det är självklart att det handlar om grov kvinnofridskränkning lägger åklagaren ner fallet. Bevisen mot Thomas är inte tillräckliga.

– Jag sjönk till botten då, jag trodde inte att det var sant.

Thomas var dessutom dömd för misshandel och ofredande sedan tidigare. Också då handlade det om en partner som blivit utsatt. Men det spelade ingen roll. Nu önskar Sara att hon hade dokumenterat allt som hade hänt. Samtidigt vet hon att det i princip hade varit omöjligt.

– Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat fotat mina skador till exempel. Han tittade igenom min telefon hela tiden.

Nu har det snart gått fyra år sedan beskedet att fallet läggs ned. Sedan dess har Sara gjort en mängd polisanmälningar till – för trakasserierna har inte upphört.

– Han lämnar hotfulla brev, skriver saker på vår dörr. Men det finns inga bevis för att det är han, så polisen kan inte göra något. Han lever på sitt liv som vanligt medan jag och mina barn lever i konstant terror från honom. Jag kan inte ens beskriva hur det känns.

Fotnot: Sara och Thomas heter egentligen någonting annat.

Tre exempel ur åtal som inte lett till fällande domar

Den 30-åriga mannen från Dalsland slog enligt åtalet kvinnan med en metallstång, sparkade henne och slog henne i huvudet med en dockbarnvagn. Vid ett annat tillfälle ska han sparkat henne över kroppen, släpat henne över golvet i håret, trampat på henne och satt en kniv mot hennes hals. Hon vittnar om att hon var rädd att han skulle döda henne. Han gjorde inte det, men misshandeln ledde till blödningar i levern. Läkarintyg stöder de båda händelserna, däremot är det bara kvinnans ord som kan berätta om det andra som har hänt: upprepad misshandel, slag som lett till att hon brutit armen, hot om att ”det kommer att stänka blod på väggarna”. Vid minst sex olika tillfällen ska han ha misshandlat henne. Men enligt tingsrätten har kvinnan svårt att minnas precis vad som har hänt och när. Det, tillsammans med bristande bevis, gör att mannen fälls för två fall av misshandel – och därmed frias för grov kvinnofridskränkning eftersom det då krävs fler än två gärningar. Straffet blir fängelse i sex månader.

Efter drygt 15 år tillsammans lämnade hon honom. Hon orkade inte med hans psykiska och fysiska misshandel längre. Enligt åtalet hade han, en man i 55-årsåldern bosatt i Halland, sagt att han skulle döda henne om hon lämnade honom, men hon gjorde det ändå. Kvinnan berättar att han har slagit henne regelbundet, ofta på just de ställen där hon har ont. Hon är rullstolsburen och därför extra utsatt, ändå har han gett sig på henne. Ibland genom hårda nyp, ibland genom att slå henne på kroppen och i ansiktet. Vid ett tillfälle vred han om hennes fötter, trots att hon precis skadat dem i en olycka. Den händelsen finns det vittnen till, liksom en del av nypen, däremot har ingen sett när han har slagit henne, eller hört hoten. Tingsrätten konstaterar att det rör sig om ett flertal fall av misshandel, men att våldet inte har varit så allvarligt och omfattande att mannen ska dömas för grov kvinnofridskränkning. Straffet blir villkorlig dom och samhällstjänst i 120 timmar.

Strax efter att de flyttat ihop blev mannen allt mer aggressiv. Han betedde sig hotfullt och så småningom blev han också våldsam. Enligt åtalet hade mannen, en 30-åring bosatt i Göteborg, under drygt ett års tid misshandlat sin fru vid flera tillfällen. Han hade knuffat in henne i en vägg, sparkat henne på benen och höften, trampat på hennes fötter, gett henne blåmärken på armar och lår. Flera gånger också hotat henne med en kniv. När han förstod att hon var på väg att lämna honom, och att hon funderade på att polisanmäla honom, skrev han i ett sms ”om du säger till någon så dödar jag dig”. Ungefär en vecka senare misshandlade han henne igen, genom att sparka henne flera gånger på benen och höften. Då gick hon till polisen. Mannen döms för tre fall av misshandel, och för övergrepp i rättssak eftersom han försökte få henne att ta tillbaka sin anmälan. Han frias dock för grov kvinnofridskränkning.