Diskussionsämnet är på sätt och vis givet. Det är på den ena sidan partiet som gång på gång hittar nya sätt att vilja styra kulturen genom politiken. På den andra sidan står en representant för partiet som säger sig stå upp för liberala värden och som bara för ett par veckor sedan uttryckte det genom att för en dag förvandla sig själv till en glammig dragqueen med hjälp av Drag race Sverige-vinnaren Admira Thunderpussy.

– Samtalet var för kort, utbrister Jan Jönsson när vi slår oss ner efter debatten.

Det fanns inte tillräckligt med tid att borra i vad SD egentligen tycker och fråga hur de egentligen ställer sig till vad deras kommunalpolitiker har sagt, förklarar han.

– För det är egentligen på den kommunalpolitiska nivån man aktivt har agerat. Åkesson har på riksnivå pratat om det omoraliska och frågat om våra skattepengar ska gå till detta, medan man på kommunal nivå faktiskt försökt stoppa framförallt drag story hour men även luciatåg och i vissa kommuner har man sagt vilka böcker biblioteken ska ta bort. Men när vi närmade oss den frågan så började han utmåla sig som ett märkligt offer i det hela.

”Sexualiserar frågan”

Jan Jönsson talar om att Alexander Christiansson ett flertal gånger under samtalet uttalade att han känner sig misstolkad. Chrisiansson menade att han själv aldrig har sagt något homofobiskt eller transfobiskt och att det snarare är medier och kändisar som Jonas Gardell som tagit debatten dit och politiserat dessa frågor.

Vad är det då som är omoraliskt i att dragqueens läser för barn? Är det att de har smink på sig?

Har han en poäng i att debatten drivits på av medierna?

– Jag vet inte vad exakt han har sagt, men säger man att det här är omoraliskt, vad är det då som är omoraliskt i att dragqueens läser för barn? Är det att de har smink på sig? Betyder det att alla kvinnor som går runt med smink också är omoraliska då? Eller är det att man har peruk? Som många skådespelare också har.

Det är enligt Jan Jönsson uppenbart att när man väljer ordet omoraliskt så menar man att det man gör är skamligt på något vis.

– Då har man ändå gått in på att sexualisera den här frågan för det jag förstår att de tycker är omoraliskt är att barnen skulle bli påverkade till att antingen bli osäkra på sin könsidentitet eller att man försöker implicera det här pedofiltemat som är väldigt vanligt att man lyfter fram i den hatiska svansen.

”Ser fram emot att dumpa”

Så hur ska man då se till att Sverigedemokraterna håller sig till vad som är överenskommet gällande just ett armlängds avstånd mellan politiken och kulturen? Jan Jönsson tror inte att lagstiftning är rätt väg att gå. Det behövs istället en intellektuell och professionell diskussion kring var våra gränser går.

– På kommunal nivå så skulle jag säga att det enda sättet är att kommunalpolitiker från alla politiska färger som tycker att det här är viktigt ser till att det här upprätthålls. Och det får liksom inte förekomma att till exempel de borgerliga partierna som ju då tyvärr ofta hamnar i samarbete med SD i en del kommuner tummar på den här regeln. Och för våra liberalers del så kan ju det ju aldrig få hända.

Jan Jönsson har varit och är fortfarande tydlig med att han aldrig kommer vilja samarbeta med Sverigedemokraterna i Stockholm. Han har inte heller accepterat att partierna samarbetar i riksdagen men han har "fått finna sig i det".

– Jag tror i och för sig att alla liberaler hoppas och ser fram emot en dag då vi ska kunna dumpa SD helt och hållet även på regeringsnivå. Jag tänker också att det finns gränser för hur långt man kan acceptera att SD:s inflytande går. Jag tror egentligen att vi redan är på den gränsen om jag tänker hur våra medlemmar resonerar. Den här angiverilagen har skapat enorm intern kritik till exempel.