BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det är viktigt att det får heta scenkonst tycker jag, så vi under processen av arbetet får göra det vi tycker är viktigast, roligast och mest intressant och inte stanna i ordet ”pjäs” där man pratar roller och annat. Det är väl ett sätt att ge oss själva frihet, säger Rasmus Lindgren, under en paus i repetitionerna.

Han har varit med i hela processen från idé till utförande. ”Hemsjuka” är en samproduktion mellan Folkteatern och scenkonstkompaniet Lumor i Stockholm. Den kommer att spelas på Stadsteatern där efter Göteborg.

Gjort det tillsammans

Idén och bakgrundsarbetet är från början gjort av Rasmus Lindgren och uppmärksammade regissören Gabriela Pichler, som hyllats för sin film ”Amatörer”.

– Gabbi, eller Gabriela kanske jag ska säga, och jag är nära vänner och har samarbetat förut. Så det var vårt projekt från början. Sen kom Sandra med, som är en fantastisk skådespelare, dansare och koreograf. Gabbi var tvungen att ta ett steg tillbaka då hon har så mycket med sin film och lanseringen av den. Men vi har gjort grundarbetet och research, och sedan har jag och Sandra tagit det därifrån och gjort det ännu mer tillsammans, säger Rasmus.

– Jag kom in och tog stafettpinnen kan man säga. Det var jättespännande då jag gick igång så mycket på temat. Det var rikt, säger Sandra Medina.

Tankarna kring den fria formen gör det svårt att försöka beskriva Hemsjuka mer ingående i förväg.

– Det kan ju gå fel, men publiken får gärna komma med öppna sinnen och försöka insupa vårt undersökande. I bästa fall så öppnar det upp, så man inte sitter och blir besviken för att man hade andra förväntningar första minuterna, säger Rasmus.

– Teaterns, eller scenkonstens styrka är att man delar ett rum och det händer här och nu. Då finns det något ibland med pjäser som gör att man sitter och tänker att: nu vet de vad de ska säga och göra och det känns lite som en tv-serie eller film. Och då plockar man bort det som är det unika med en scen, fortsätter han.

”Grisen i säcken”

Rasmus Lindgren har tankar på vad han kallar ”grisen i säcken-teater”, totalt utan förväntningar.

– Men där kanske man får vara lite ödmjuk och ge några ledtrådar åt publiken, säger Sandra.

– Ja, men tänk om man skulle locka med att ”vi lockar inte”. Vi har lagt våra själar och vår profession i det här. Kom, fortsätter Rasmus.

Hur det blir med det får framtiden utvisa. Hemlängtan lockar i varje fall med att det är ett scenkonstverk som undersöker längtan och empati. På en mängd olika sätt.

Men om jag ändå tvingar er att säga något konkret om Hemsjuka. Ska ni förmedla det här via dans, tal, eller kanske mima det?

– Ja, vi gör allt, säger Rasmus med ett leende.