– Många kvinnor har mobiliserat i rollen som mödrar. När de försvarar landet försvarar de sitt folks överlevnad och sina barns rätt till en framtid, säger Ina Knobblock.

Haft en stark ställning

Det som utmärker just den samiska feminismen, och andra urfolks feminism, är att det koloniala förtrycket hänger tätt samman med det könade förtrycket. Ett tydligt exempel är rennäringslagen som infördes 1928.

– Samiska renskötande kvinnor förlorade sina renskötarrättigheter om de gifte sig med svenska män, samtidigt som samiska män fick behålla rättigheterna även om de gifte sig med svenska kvinnor, säger Ina Knobblock.

Traditionellt har kvinnor haft en stark ställning i det ­samiska samhället. Samiska trosföreställningar har till exempel starka kvinnliga ­gudagestalter, kvinnor hade viktiga roller som helare och botare och sex utanför äktenskapet fördömdes inte. Det ­förändrades när kristendomen tog över och de samiska områdena kolonialiserades. På Nordkalotten har också den kristna väckelserörelsen laestadianismen spridit sig. Kombinationen av laestadianismens stränga sexualmoral och förtrycket av samer har skapat en tystnadskultur som gjort att samiska kvinnor inte fått samma hjälp som kvinnor i majoritetssamhället när de utsatts för mäns våld.

Vårda traditionell kultur

Att stärka kvinnor igen i den samiska kulturen handlar därför, förutom att återta rätten till sitt land, också om att vårda den traditionella kulturen, till exempel slöjden.

– Genom att återta kvinnors slöjdtraditioner, exempelvis hornhatten ládjogáhpir, lyfter man fram kvinnors självbestämmande och starka roll i samhällsgemenskapen, säger Ina Knobblock.