Nedanför står deras vision: hyran och kötiden ska vara rimlig och de ska även verka för att bygga lägenheter. Lägenheterna ska uteslutande gå till våldsutsatta kvinnor och hbtq-personer.  

House of her har marknadsfört sig hårt på sociala medier och framstår som räddningen för många av de våldsutsatta kvinnor som desperat söker boende i hela landet. 

En av dessa, Lisa, var tidigare i en relation med en våldsam man. Hon har sökt sig till skyddade boenden tillsammans med sin dotter men råkat på oseriösa kvinnojourer och därför velat ta sig vidare. Nu bor hon tillfälligt på en kvinnojour men kommer i september behöva flytta igen. Men med försörjningsstöd som enda inkomstkälla blir hon nästan helt exkluderad från bostadsmarknaden. 

– När jag såg reklam på Instagram för House of her, tänkte jag wow, det finns faktiskt någon som bryr sig om kvinnor som är helt uteslutna från samhället, personer som jag som hamnat i kvinnojourer. Skulle socialtjänsten hitta en lägenhet till mig kan det vara timmar från Stockholm vilket inte är möjligt i min situation.

Bostadsförmedling svarar inte 

Men det som kan verka för bra för att vara sant, kanske också är för bra för att vara sant. Lisa har vid flera tillfällen försökt nå House of her för att få mer information om vilka lägenheter de erbjuder. Först när hon skickade ett meddelande om att hon betalat medlems­avgiften på 99 kronor i månaden och inte kunde komma in på hemsidan svarade företaget. När Lisa fortsatte att ställa frågor efter det möttes hon återigen av tystnad. 

– Jag känner till fler än fem personer som gått med som inte kan se lediga lägenheter och inte får kontakt med dem. Så det känns verkligen sjukt att de försöker lura de personerna som är mest utsatta. På den mejladressen som ligger på hemsidan studsar mejlen bara tillbaka. 

Sofia kontaktade också ­House of her och fick återkoppling först en vecka senare där de bad henne betala medlemsavgiften.

– 99 kronor. Det är inte så mycket men som ensamstående med väldigt tajt ekonomi är det ett blöjpaket. Jag betalade det och fick sedan inte något svar, trots att jag blivit lovad förtur. 

Det dröjde nästan en vecka till innan Sofia fick koden för att kunna se lägenheterna. Hon fick då en chock. 

– De lägenheter som fanns och som fortfarande ligger kvar är ettor på 22 kvadrat för nästan 10 000 kronor i hyra. Sådana hyr­or går inte för oss låginkomsttagare, hur desperat jag än är. 

Hyr ut med blockavtal

Att House of her ska äga och bygga lägenheter är en vision – men inte mycket mer än så. Företaget har inte kapital att varken köpa eller bygga lägenheter. Istället används blockavtal. Dessa avtal är kända för att fastighets­ägare hyr ut med marknadshyror till företag som sedan hyr ut lägenheterna för ännu högre hyror, inte sällan som lägenhetshotell. 

Enligt grundarna själva tar de som mellanhand inte ut någon vinst och lägenheterna hyrs också ut med tillsvidarekontrakt. Även om det i användar­villkoren på hemsidan också står: ”Kund som får bostad utan fullständigt hyresavtal har rätt att behålla kötiden i bostadskön”. 

Kvinnorörelsen Roks ordförande Jenny Westerstrand är djupt skeptiskt till att privata aktörer i allt större grad tar de roller som stiftelser och ideella föreningar har haft för att stötta våldsutsatta kvinnor. När det gäller privata jourer finns exempelvis en större risk att kvinnorna inte får stöd och att de på olika sätt utnyttjas ekonomiskt. 

De privata aktörerna är vinstdrivande och vill tjäna pengar genom märkliga tilläggstjänster eller ibland tvärtom, att kvinnor placeras i sin ensamhet. Den ensamheten kan försätta henne i en situation där hon kanske väljer att gå tillbaka. Det är viktigt att kvinnorna kommer till ett sammanhang där de får stöd och kan förstå vad de varit med om och det gäller även för barns återhämtning.

Nekas medlemskap i Roks

Grundarna till House of Her's ideella förening Mama to Mama har sökt medlemskap hos Roks men har fått nej på grund av kopplingen till bostadsförmedlingen. 

– Vi tyckte att saker såg oklara ut. Närheten till vinstdrivande bolag inte minst men också att det gav ett intryck av att vara klippt och klistrat i handlingarna som rörde föreningen. När vi tittade på verksamheten, som alltså ska vara en bostadsförmedling där kvinnor ska betala, förstod vi att det är en affärsdriven verksamhet och sådant har vi inte, så vi sa nej till deras ansökan. De skickade genast tillbaka ett mejl där de ifrågasatte vårt beslut med en ton vi inte är vana vid att mötas av. Att aktörer som driver bolag på området ”skyddat boende” vill bli en del av vår rörelse förstår vi, de ger den precis rätt inramning och kontakter, men det är förstås inget vi kommer att tillåta.

Bakom initiativet House of her står en person med ett tungt bagage. Maria som vi kallar henne, den ena av de två grundarna till House of her, har blivit åtalad och dömd för bokföringsbrott i en tidigare firma. Hon har blivit utslängd från Roks. En tidigare granskning som Dagens ETC har gjort visar att hon har haft stora skulder hos kronofogden och att ett flertal allvarliga missförhållanden anmälts på åtminstone ett av de de skyddade boenden hon drivit, vilket har lett till att hon förlorade avtalet. Hon har anmälts av Ivo flera gånger och vid minst ett tillfälle förfalskat ett tillstånd för ett HVB-hem. Slutligen har även hennes barn blivit tvångs­omhändertagna på grund av misstankar om psykiskt och fysiskt våld av föräldrarna. 

Dagens ETC når grundarna på telefon och frågar Maria om hon är rätt person att driva verksamheter för våldsutsatta kvinnor.

– Jag blev åtalad och dömd för bokföringsbrott 2015. Det var ett av mina första företag och det som hände var att jag gick in i väggen. Jag läste juridik och hade två små barn och jag visste inte riktigt vad det innebar att vara företagare. Så ja, jag blev dömd och betalade mina dagsböter och lärde mig en läxa att alltid ha en redovisnings­konsult, säger Maria. 

Skatteskulderna på över en halv miljon handlar enligt Maria om okunskap. Hon nekar till att ha fejkat tillstånd för HVB-hem och att hon ens drivit HVB-hem. Resterande anklagelser kommenterar hon inte.

”Höga hyror politiskt problem”

Maria och hennes medgrundare säger sig vara väl införstådda med desperationen som finns bland kvinnor som blivit utsatta för våld och behovet av låga hyror. 

– Många gånger finns ingen inkomst, man kanske inte har någon kötid och blir tvingad att byta ort, och blir man ändå erbjuden en lägenhet idag är hyrorna väldigt höga, vilket är ett stort politiskt problem, säger Maria. 

Samtidigt hyr hon alltså själv ut lägenheter som i genomsnitt har en hyra på cirka 10 000 kronor. Ettor, samtliga på 22 kvadrat, ligger uppe på hemsidan som man endast får se om man betalar medlemsavgiften på 99 kronor – som är sex gånger så dyr som kön till Stockholms bostadskö. Maria hävdar att avgiften ska gå till administrativa kostnader och att inga arvoden eller löner tas ut för egen vinning. 

Ett annat bolag har lagt upp en likvärdig lägenhet som ni förmedlar från samma hus med en hyra på cirka 6000 kronor. Varför har ni så höga hyror om målgruppen är kvinnor som inte sällan går på försörjningsstöd? 

– Tyvärr har inte vi makten att påverka hyrorna. Det här är en ideell förening, vi har inget vinstsyfte utan det är ett helt ideellt engagemang. Vissa har försörjningsstöd, så är det, men alternativet är att många kvinnor istället får bo på vandrarhem där det är 15 000–20 000 kronors hyra där man får bo på 10 kvadrat­meter utan badrum och kök. 

Enligt Maria finns det också fler lägenheter med andra storlekar och hyror som man inte lägger upp på hemsidan för att lägenheter som har omedelbart tillträde läggs upp först. Hon upprepar att dessa lägenheter är bättre än vandrarhemmen. 

– Det kan vara andra socialt utsatta grupper som blandas på vandrarhemmen och det är otryggt för det finns inga kunskaper om det här med sekretessmarkering och hur man ska skydda sig, det är förfärligt att socialtjänsten agerar så här illa 2022, säger Maria. 

Enligt grundarna har House of her inget problem med transparens. Trots att många frågar om lägenheternas storlek, hyra, områden, med mera utan att få svar – även när de får svar på andra frågor. 

– Vi får ju väldigt mycket mejl, och vi arbetar ideellt med det här. Vi får ungefär hundra mejl om dagen. Vi har inte möjlighet att sitta och svara samma dag. Vi betar kontinuerligt av mejlen, alla får svar så fort vi bara kan. 

Nu har ni ett flertal gånger sagt att det här är ett ideellt projekt och en ideell organisation men det är ju ett aktiebolag som driver den här verksamheten? 

– Ja, men nu har du gjort en egen bedömning där. För att kunna göra det här projektet behövs ett aktiebolag av tekniska skäl. Sedan hyr aktiebolaget ut till den ideella föreningen så det är den ideella föreningen man får kontrakt med, säger Maria. 

Det är relativt enkelt att ta reda på adresserna till ­lägenheterna som ni förmedlar. Hur ser ni på risken att det är kvinnor, som inte sällan lever gömda från våldsamma män, som ska bo här? 

– Vi tänker att har man ett fortsatt skyddsbehov så ska man också ha en fortsatt skyddsmarkering, säger Maria.  

Maria och hennes kollega har startat upp flera kvinnojourer och företag som har snarlika namn som redan existerande bolag. Her House fanns före House of her. MSE fastigheter dyker upp på hemsidan House of her när det redan finns ett bolag som heter MSE Fastighets. Och det finns en organisation som heter Mamma till Mamma vars hemsida har en snarlik grafisk form som Mama to Mama som Maria och hennes kollega har startat.

– Att man har liknande namn när man jobbar med liknande frågor, det kan ju hända liksom, säger Maria. 

Maria, som själv har anklagats för att ha hotat olika personer inom kvinnojourrörelsen varav en person har fått skyddad identitet på grund av detta, säger att det också finns en hotbild mot henne och hennes familj. Vi publicerar därför inte deras riktiga namn.

Kvinnorna som ansökt om lägenhet har anonymiserats.