Många inom S uttryckte lättnad när det i veckan stod klart att Vänsterpartiet skulle släppa fram Löfven som statsminister. Men partiet riskerar att få betala ett högt pris för uppgörelsen med Centerpartiet och Liberalerna, enligt S-debattören Kristin Linderoth. Hon säger att inte bara partiet utan hela arbetarrörelsen kommer att skadas.

– Arbetarrörelsen har bildat partier för att de i parlamenten ska företräda folkflertalets intressen, och att då köpa regeringsmakten med försämringar i Las, flexicurity-modell för a-kassan, införande av marknadshyror, lägre löner för vissa löntagargrupper och så vidare väcker såklart frågor hos både väljare och medlemmar om varför partiet behövs, säger hon.

Hon betonar också att attacken mot fackförbunden och hyresgästernas organisationer försvagar arbetarrörelsen i stort och gör det svårare att få igenom nya jämlikhetsreformer och försvara gamla. 

– Ovanpå det blir det nu i princip omöjligt att angripa SD som löntagarfientliga, när S själva genomför försämringar av arbetsrätten och garanterar fortsatta vinstuttag ur välfärden. Därför är det nån slags trippelt självmål, säger hon.

"Syna förmenta antirasismen"

Hon tycker att många av de socialdemokrater som nu försvarar uppgörelsen är naiva och lite tillspetsat har en syn på den som om politik vore en godispåse, där det går att räkna godisbitar. Om det är lika många lakritsbitar och chokladbitar i godispåsen så är det rättvist.

– Politik handlar i grunden om motsättningar mellan objektiva intressen och konflikten mellan arbete och kapital är den mest grundläggande. Utifrån den analysen måste man kunna se att det finns vissa politiska förändringar som kommer att förskjuta det ena eller andra intresset fram eller tillbaka. Sedan finns det reformer som inte påverkar det i lika stor utsträckning. Att jämföra en försämring av arbetsrätten med utbyggd tågtrafik, en familjevecka och flygskatt är att jämföra äpplen och päron, säger hon

Ett ofta framfört argument från vänsterhåll är att uppgörelsen var det enda alternativet i ett svårt läge. Men Kristin Linderoth håller inte med. En tänkbar väg framåt för S hade kunnat vara att vända på kuttingen: erbjuda de borgerliga partierna att bilda regering, men på villkoren att de inte rör arbetsrätten eller inför marknadshyror. 
Ett annat alternativ vore att pressa Centerpartiet och Liberalerna hårdare i förhandlingarna.

– Man hade kunnat syna dem i sin förmenta antirasism. Menar de verkligen det de säger om att SD ska hållas utanför till varje pris?, säger hon.

Som det är nu tycker hon att vänstern, i bred mening, ägnar sig för mycket åt att klappa C och L i ryggen.

– Man hjälper dem att framföra bilden av att de gör uppgörelsen för att de är så goda antirasister. Men det de faktisk har gjort är att de har använt Sverigedemokraterna som en hävstång för att få socialdemokraterna att acceptera reformer som försvagar löntagarkollektivet, säger hon.