– Patrik? Sara? Ni gör ett fantastiskt jävla jobb! Fortsätt så!

Han skakar innerligt deras händer och försvinner tillbaka till jobbet bakom desken. En stund senare bjuder han på kaffe och förklarar att direktören gett klartecken till att vi sitter där. Patrik skrockar. Den avgrundsdjupa grötgöteborgskan är omisskännlig.

– Va fan, jag trodde han skulle slänga ut oss! Ja jävlar, sånt här händer hela tiden vettu. 

En kvart tidigare har en medelålders kvinna på väg genom lobbyn stannat till, lagt handen på Patriks axel, tittat honom i ögonen, och sagt ”tack för det du gör”.

Hon tackar för pedofiljakt. Att på internet låtsas vara ett barn, eller en mamma som bjuder ut sin dotter, och på så sätt locka vuxna män till offentliga mötesplatser med löften om sex. För att sedan filma och hänga ut dem på sajten Dumpen för släkt, vänner, arbetsgivare, hela världen att se. 

Ingen polis, inga domar, bara evig viral vanära och exil ur samhällsgemenskapen. 

”Wallraffar som pedofiler”

Argumenten mot är enkla och välbeprövade för anhängare av civilisation och rättsstat. Det är rättsvidrig skamaktivism och förtal som sätter juridiken ur spel och öppnar upp för våld. Man agerar som ett simpelt medborgargarde online, en blodtörstig lynchmobb som detaljrikt frossar i sexbrottsoffers groteska historier. Chansen är stor att helt oskyldiga drabbas. Inte minst när de påstådda pedofilernas familjer slås sönder och samman. Stigmat kring diagnosen pedofili ökar vilket gör steget att söka hjälp för den sexuella störningen allt större, och de som vill våldta barn slingrar sig ännu djupare ner i skuggorna. Brottet blir då än mer svårupptäckt och offren ökar.

Själva säger de, som ”wallraffar som pedofiler”, att de ägnar sig åt viktig journalistik med tungt allmänintresse som i förlängningen skyddar barn när lagen inte gör det. Dumpen har, precis som Dagens ETC, en ansvarig utgivare – och siktar på presstöd. I dagsläget är de i startgroparna för att starta en ideell förening för stödverksamheten de bedriver för offer och förövarnas familjer. Samt ett aktiebolag för pedofiljagandet. 

– Vi har tagit över 60 gubbar. Han vi tar, han har redan begått så många övergrepp mot barnet som han tror att han chattar med. Det är en petitess att det inte finns ett barn. Männen är helt övertygade om att det gör det, det räcker. Nu skriver alla etablerade media om oss. Ni vänder på det: Hur har vi rätt att hänga ut människor som inte är dömda. Det är jävligt märkligt. Vi varnar allmänheten, ett jobb ni borde göra, säger Patrik, som heter Sjöberg i efternamn. 

En av Sveriges genom tiderna mest omskrivna, och stökiga, idrottsmän. Själv med en väldokumenterad historia som sexbrottsöverlevare. Hans partner heter Sara Nilsson och sajten – organisationen – de frontar kallas alltså för Dumpen. 

Visar hans erigerade penis

För ett år sedan publicerade Dagens ETC en stor artikelserie om internets pedofiljägare, en rörelse som precis börjat skönjas i Sverige men som funnits ute i Europa i åratal. I England är det en bred folksport. I Holland hade en äldre man precis misshandlats till döds efter pedofilanklagelser. 

Då fanns inte Dumpen utan bara Facebookgruppen 2forty2, vars 80 000 medlemmar högljutt protesterar för betydligt hårdare tag mot barnsexbrott. Sara Nilsson, admin, sa till Dagens ETC att hon var ”riktigt jävla förbannad” på politikerna som blundar för frågan: ”En pedofil är jättefarlig. Han slutar inte vara farlig för att han drar upp gylfen.”

Tolv månader senare sitter hon på span tillsammans med Patrik i en snofsig hotellobby på Östermalm i Stockholm. 

– Vi brukar dela in gäddorna, som jag kallar dem vi fiskar upp, i sadister och romantiker. Romantikerna uppvaktar barnen med kärlekskänslor som att det vore en vuxen. Sadisterna vill bara ha brutal sex. Som den här, han tror att han chattar med en 14-årig tjej. Han vill spruta henne i alla hål, säger Sara, och visar i sin telefon ett foto av en man i övre 40-årsåldern och hans erigerade penis. 

Honom hoppas hon få till en träff med senare ikväll någonstans i Stockholm.

Klicken rasar in

Sedan starten sommaren 2021 har fenomenet Dumpen vuxit som ett svampmoln. Klicken rasar in. Alla vill se de intensiva konfrontationerna, uthängningarna som känns dåligt i magen, filmerna som börjar med: ”Hej, jag heter Sara och kommer från Dumpen, du är här för att träffa ett barn, eller hur?” På deras hemsida kan man också se chattloggar där de aspirerande sexförbrytarna groomat påhittade barn. Och drivor med dick pics, bilder av sina hårda kön, som männen skickat självmant. 

På Tiktok, världens största sociala medier-app bland barn, har Dumpen blixtsnabbt fått 15 000 följare. Där ber man unga att sprida namnet, sina videos och varningar om nätpredatorer. Uthängningsklippen rippas av andra konton och delas vidare med miljontals visningar och tiotusentals lajks som resultat. Det växer fram en memekultur och personkult kring frontfigurerna och ”Sara från Dumpen” börjar bli ett parodibegrepp. 

En människas liv rämnar i realtid. Han vet att han är död. Det syns i blicken.

Patrik från Göteborg och Sara från Perstorp finansieras av donationer och är ute på vägarna för att jaga pedofiler en vecka i stöten. Den här helgen kommer att resultera i Stockholm, Eskilstuna, Norrköping och fem stycken uthängda män. 

Gillrat dagens första fälla

När Dagens ETC möter upp strax innan lunch i hotellobbyn har man redan gillrat dagens första fälla. Som slog igen tom, 07.30, då mannen på väg från parkeringen till mötesplatsen ångrat sig och messat: ”Nej det går inte, du är för ung.”

– Det ser vi också som en seger, att han tänkte om. Kanske blir det en väckarklocka. Nu ska vi träffa en man som sjukat sig från jobbet och tagit tåget hit från en annan stad. Killen har skrivit helt vilda saker som han vill göra med barnet som mamman ska låta honom ha sex med, säger Patrik.

Mannen vill ha en trekant med en mamma och hennes sexåriga dotter. ”En fin ålder” har han skrivit i chatten – ”inte direkt lagligt”. Han tror att den lilla familjen finns på ett hotellrum. Men de existerar inte ens. Istället är det en av Dumpens 20-tal så kallade fiskare som messat, chattat och pratat i telefonen och utgett sig för att vara modern. 

Det andra scenariot är att man fejkar en trasig förpubertal tjej som letar efter en äldre man. Sara tar fram telefonen och visar att fiskarna rör sig på plattformar där barn finns: Instagram, Snapchat, Tiktok. Och via Wickr och Telegram och Kik chattar man, och infiltrerar grupper med namn som Vilda unga slynor, Unga hungriga, Pappas lilla flicka, Kåta fjortisar, Sockerpappa söker. 

– Vi skördar det fiskarna hittar åt oss, säger Sara.

De här männen, de hade kunnat välja att inte sätta sig i bilen och komma till en mötesplats för att ha sex med ett barn

Patrik slår ifrån sig ett av de vanligaste motargumenten, att Dumpens låtsasbarn är drivande i processen och provocerar fram kontakten med sexsökande män:

– Det finns många tjejer och killar som mår så himla dåligt, som lever sina liv genom chattarna och träffar vuxna. Ja, vi kanske lockar fram folk. Det är mer provocerande om vi inte lockar fram pedofilerna. De här männen, de hade kunnat välja att inte sätta sig i bilen och komma till en mötesplats för att ha sex med ett barn. Och alla säger att det var första gången och att de aldrig skulle fullföljt. Vi brukar prata om att våra fiskare drabbas av snopptrötthet då de jobbar i en lavin av kukar som männen skickar. De tar paus och roterar för att inte bli helt utbrända. Det är barnens vardag på nätet. 

Kommer med påse kanelbullar

Mannen släntrar in genom hotellets svängdörrar med en utlovad påse kanelbullar i handen. Sätter sig ner i en fåtölj och öppnar upp sin laptop. Han ser ut som vilken oansenlig medelklassman som helst. Kring de 40, skägg, glasögon, vårdat yttre, propert klädd – ”en hipster”, tycker Patrik. I chatten har mannen skrivit att han riskerar allt genom att komma hit. Fru, barn, framtid.

– Många hänger upp sig på att vi outar en man och att vi måste ta ansvar för hans familj, säger Patrik. 

Måste ni inte det då?

–  Det finns tragedier i allt. Ska vi skita i att outa någon, nästa gång är det ett riktigt barn som råkar illa ut. Är det mindre farligt för familjen då? 

Har ni aldrig dåligt samvete när ni kommer hem? För att ha förstört en familj?

–  Känner du aldrig dåligt samvete för att du inte agerar för att barn inte ska bli våldtagna, svarar Sara snabbt och med blixtrande ögon.

Mannen med bullpåsen, han som undrat om sexåringen ”vill smaka” på honom och skrivit om barnets ”mjuka kropp”, fryser till is när Sara går fram och sätter sig bredvid honom. Hon filmar hans ansikte på nära håll. Från andra sidan receptionen ser Dagens ETC hur en människas liv rämnar i realtid. Han vet att han är död. Det syns i blicken. Med chock och små lögner får Sara honom att fåordigt bekräfta att han mycket riktigt är den de söker.

– Man har två, tre minuter på sig när man konfronterar. Deras hjärnor går på högvarv och fattar att loppet är kört först efter ett par minuter. Då inser de att det inte gynnar dem att babbla massa skit. Då drar de, säger Patrik. 

– Jag vet inte ens om jag ville det, det är en fantasi, säger mannen och stirrar paralyserat på Sara, som undrar hur man tänker när man planerar att förgripa sig på en sexårig flicka. 

Jag hoppas vi fick ljud. Det här måste vi lägga upp nu, snabbt. Vi har en till snart.

Efter fem minuters förhör rafsar han ihop sina saker och skyndar ut från hotellet, förföljd av Sara och Patrik som fortsätter filma med sina telefoner. Nedböjt huvud, jackhuvan uppe, och han är borta i storstadsvimlet.

– Jag hoppas vi fick ljud. Det här måste vi lägga upp nu, snabbt. Vi har en till snart, säger Sara medan hon tänder en cigg.

”Vi har kontakt med Polisen”

Några timmar senare ligger filmen, redigerad av ytterligare en grupp Dumpenvolontärer, uppe på sajten. Utan identitet på mannen men med opixlat ansikte och riktig röst. Något dygn senare har de identifierat honom med namn och adress. Två dygn senare har Sara kontakt med hans fru.

Det här måste påverka er. Vad gör det här med er som människor inombords? 

– När jag kommer hem efter en vecka på vägarna… I två dygn kan jag bara äta, sova, äta, sova. Det tär på ett sätt som inte är normalt, det känner jag. Men om inte jag gör det, vem fan ska då göra det, undrar Patrik.

Eftersom Dumpen har en ansvarig utgivare, 47-åriga Sara Nilsson, så måste den som känner sig förtalad vända sig till Justitiekanslern för upprättelse. Det är svårt. I Svenska Dagbladet analyserar Mårten Schultz, kändisprofessor i civilrätt, så här: 

”JK åtalar väldigt sällan för förtal eftersom lagen säger att sådant åtal bara ska ske i undantagsfall. När det gäller Dumpen har JK redan fattat flera beslut om att ingen förundersökning ska inledas. Staten kommer med andra ord sannolikt inte att ingripa mot verksamheten.”

Då är det helt upp till den som känner sig förtalad att föra sin egen talan civilrättsligt. 

Att skicka dick pics till, och försöka våldta, en låtsasmänniska är inte olagligt. I andra länder är dock förberedelse till sexuellt utnyttjande av barn, vilket det skulle kunna klassas som, ett brott. Trots att de uthängda inte är skyldiga till något juridiskt just där och då så tipsar Patrik och Sara alltid Polisen med allt sitt material. Männen de snärjer kan ha riktiga övergrepp i bagaget, eller i framtiden, att upptäcka.

Vad kan du säga om ert samarbete med Polisen?

– Inget till någon tidning, svarar Sara kort.

Men det finns ett sådant samarbete?

–  Vi kan inte yttra oss om den saken.

Du varken bekräftar eller dementerar?

–  Jag kan varken bekräfta eller dementera. Med tanke på… hur det ser ut. Vi har kontakt med Polisen, så mycket kan jag säga.

En stund senare ringer hennes telefon. När hon klickar av säger hon spontant och ogenomtänkt ”nu ringde Polisen för att höra efter vad vi har fiskat upp idag”.

Så med andra ord har ni tät kontakt?

Både Patrik och Sara skrattar. Och är tysta. 

”Hel kommun ville döda honom”

Dumpen kallar sig själva för ”media utan munkavle”. Man har snabbt blivit en viral framgång som bubblat upp explosionsartat underifrån i sociala medier. Patrik Sjöbergs stora kändisskap bidrar givetvis. När 57-åringen i februari gör en öppenhjärtad intervju om deras metoder med en känd Youtuber med hundratusentals följare, får den på ett dygn 60 000 visningar och 150 kommentarer. Alla positiva. Alternativmedia, högerpopulisterna Jens Ganman och Joakim Lamotte, har bevakat rörelsen, men etablerade redaktioner har i stort sett avstått. 

Tills för tre veckor sedan då det blev känt att en skånsk man i 50-årsåldern tagit livet av sig efter att Dumpen exponerat honom. Först skrev Dagens ETC och sedan Aftonbladet stort. Även Expressen, Göteborgs-Posten och SVT har enligt Dumpen varit i kontakt med dem, men hade när denna text skrevs ännu inte publicerat. Nu i onsdags tog Leif GW Persson upp sajten i TV4.

Dagens ETC har pratat med den avlidne mannens bror som är djupt skakad. Anders, som egentligen heter något annat, beskriver brodern som en omtyckt, försynt och respektabel människa. Som trots panikångest och drogproblem levde ett skötsamt liv med sambo och engagemang i den lokala hockeyföreningen. Efter uthängningen, som nu plockats ner, utsattes han för dödshot, trakasserier, och att man klottrade ”pedofil” på huset. Han flydde och gömde sig på ett vandrarhem. Där han tog sitt liv. 

När Anders kom för att hämta sin döde brors saker i rummet hängde repet fortfarande kvar i taket.

– Det här är så sjukt från början till slut. Det finns inte ens. Att det får gå till så här. Han chattade med någon som på slutet sa att hon var 13. Så körde han för att träffa henne och då väntar den där hemska människan Sara där och börjar filma honom. Han har aldrig rört ett barn, berättar en uppriven Anders, som precis varit på begravningsbyrån.

Ska jag också köra öga för öga, tand för tand? Så kan vi inte ha det.

Anders säger att Dumpen är ”som en egen polis som dömer och straffar direkt” och att en liten människa som han själv är helt maktlös inför dem och deras tusentals följare. 

– Jag hatar pedofiler som vilken normalbegåvad människa som helst men det får gå rätt till. De tror att de står över lagen. Jag lever i ett rättssamhälle. Ska jag också köra öga för öga, tand för tand? Så kan vi inte ha det. 

Att brodern ska ha sökt sexkontakt med en minderårig slår Anders ifrån sig: ”Min bror var inte pedofil, han har aldrig visat sådana tendenser, det säger sambon också.”

– Min lillebror dog ensam och bespottad på ett skitigt vandrarhem, utan chans att försvara sig. Min lillebror… Sedan vad de lockat med när han varit påtänd, det vet jag inte. Hela livet hade slagits i spillror. Och han hade inte gjort något! Vi har domstolar. Polis. De kunde ha visat filmen för sambon och arbetsgivare men att lägga ut det så att en hel kommun vill döda honom? Det är fel. 

Även om den avlidne inte hade egna barn, säger brodern att Dumpen ”fullständigt krossat så många människors liv”. 

– Där jag är… Du kan tänka dig vad jag går igenom, mina barn, alla som kände honom. Dumpen tar inget ansvar att säkert 100 pers drabbats av detta på något sätt. Vi var nära, oh ja. 

Anders upprepar flera gånger: ” Jag kände min bror. Han var inte pedofil.”

”Jag är pacifist, för fan”

Sara Nilsson och Patrik Sjöberg tar igen sig på sitt hotell efter förmiddagen med bullmannen. Deras nästa fångst ställde in med kort varsel, precis när jaktduon var redo att hoppa in i bilen för att dra från city till Södermalm, och en lucka i schemat har uppstått. För dem är Anders sorg och försvaret av den döde oväsentligt. Sara säger:

– Pedofil eller inte pedofil spelar ingen roll. Han sökte sex med barn. Där har du gränsen. Oavsett orsak. Barn mår inte bättre av att bli våldtagna av någon som inte är pedofil. Han skickade bilder på sin kuk och extremt tydliga texter om vad han ville göra till en person han trodde var 13 år. Om han hade en pedofil störning kvittar. 

Han fick dödshot och valde att ta sitt liv. Hade ni kunnat agera annorlunda? 

– Hade han inte sökt sig till barn och sagt vad han ville göra med det barnet, så visst. Men han hade aktivt sökt sig till barn.

Patrik försvarar deras verksamhet: ”Om det flyttar in en pedofil på din gård där det leker 40 barn ska föräldrar få veta det.”

– Lynchmobb är inget vi är ute efter. Jag är pacifist, för fan. Jag är mot våld.

Kan inte resultatet bli att folk agerar på det ni gör, och tar till våld?

– Jag förespråkar inte det. Men jag förstår om folk svarar med våld om de får veta att grannen, som passat ens ungar, förgripit sig på barn. Vi skriver hela tiden att vi inte tolererar våld eller medeltida tortyrmetoder. Dumpen vill påverka politiker så de tar saken på allvar. Det gör man inte genom att skicka ut medborgargarden som hänger folk i lyktstolparna. 

Jag sover gott. Jag har inga problem att se mig själv i spegeln

De tycker att det är skevt och hyckleri att allt mediafokus hamnar på självmordet och metoderna. Dumpen, med stödlinjer och support till brottsoffer vid rättegångar, är så mycket mer än uthängningarna, tycker de. Och den folkliga backning de har från sina många tusen fans väger tungt. 

Patrik Sjöberg säger att han använder sitt stora kändisskap för att representera alla utsatta barn som inte har en egen röst. Och att offer för sexualbrott, som han själv, i sin tur är överrepresenterade i självmordsstatistiken:

– Mitt ansvar om någon hotar med att ta livet av sig? I min värld finns ingen plats för de här människorna. Det är klart det är hemskt att en människa begått självmord. Men det en sådan person säger i mina öron är: om jag inte får våldta det här barnet tar jag livet av mig. Det skulle han tänkt på innan, att frun kanske sticker och det blir svårt att behålla jobbet. När bollen börjar rulla är det då mitt ansvar för att jag väljer att publicera? Vill folk ge mig skit för det så visst, det är helt okej. Jag sover gott. Jag har inga problem att se mig själv i spegeln.

Söker påstådd incestpappa

Det har gått en vecka sedan Dagens ETC träffade Patrik och Sara. I måndags publicerade de en av sina fem videos från helgen. Det är en ”pappa i Stockholm” som de fiskat upp ur en incestgrupp på Kik. I den utlagda Wickr-chatten så pratar mannen mycket grafiskt om att han har ett eget barn som han förgripit sig på sedan hon låg på skötbordet.

I den nio minuter långa konfrontationsvideon så förnekar mannen sedan att han har barn. Allt är påhittat. Hans identitet är okänd och Dumpen har via alla sina kanaler efterlyst hjälp för att kunna identifiera honom och informera Polisen.

Har ni inga tveksamheter kring att publicera tills ni vet om det finns ett riktigt brottsoffer?

– Hur ska vi kunna veta om det finns ett barn innan vi har hans identitet, säger Sara på onsdagen via telefonen till Dagens ETC.

Om det finns ett offer så hängs barnet ut indirekt, om han är pappan.

– Offer har inget att skämmas för. Vi måste bryta mentaliteten att offer ska göra det. Om man blir rånad på sin plånbok, eller misshandlad av sin pappa, då kan man stå i tidningen och sälja det. Inga problem. Men har man blivit våldtagen av sin pappa är det en skam. Varför? Varför skulle jag skämmas om jag blir av med min plånbok?

Är inte det upp till offret att avgöra?


– Definitivt. Men i denna situation är det så pass allvarligt. 

Du menar att den här mannen måste stoppas?

– Han måste stoppas. Om vi inte publicerar skyddar vi honom. Vi blir bemötta med tvivel om vi inte publicerar en man som säger att han våldtagit sin dotter. Och vi får inte hans identitet annars. 

Borde ni inte gått direkt till Polisen?

– Det har vi. Utan resultat. Mannen säger att det är fantasier han haft i en incestgrupp. Var är vår trovärdighet om vi inte agerar på det? När han är identifierad och om han har en dotter, så tar vi bort allt.

Så jag förstår dig rätt, Sara: ändamålet helgar medlen?


– Ja. Om vi inte publicerar allt så förstår inte folk allvaret. Vi måste få tag i honom. Det är viktigare än allt.

På onsdagskvällen sms:ar Sara: ”Mannen identifierad. Vi har tagit bort en del av chattloggarna. Polisen är inkopplad.”