Huruvida det skedda är en isolerad händelse är i skrivande stund oklart. Klart är däremot följande:

Sverigedemokraterna fortsätter att vinna segrar, Jämställdhetsmyndigheten avvecklas, Feministiskt initiativ tappar både medlemmar och röster till riksdagen och andelen män som kallar sig feminister har sjunkit från 50 till 25 procent efter metoo-rörelsen.

Samtidigt har antifeministen Jordan Peterson upphöjs till guru och högerdebattörer som Ivar Arpi gör ständiga antifeministiska utfall.

– Det är svårt att analysera ett skeende när vi är mitt uppe i det, men om man tittar på andra gånger i historien när det kommit bakslag mot feminismen har dessa alltid föregåtts av en period när rörelsen varit högljudd och framgångsrik, säger författaren Maria Sveland.

– Med andra ord är det kanske inte konstigt att det nu kommer ett tydligt motstånd, som manifesteras i bland annat nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och bombhotet mot sekretariatet.

Det som skrämmer henne mest är dock vad som kan vänta runt hörnet.

– Att SD kan avfärdas som rasister och antifeminister är inget nytt. Det värsta är ringarna på vattnet, när deras världsbild blir rumsren och M och KD glatt hänger på tåget och uttrycker samma slags tankar, fast mer rumsrent, säger hon.

”Kan gå väldigt snabbt”

En liknande analys gör sociologen Linnéa Bruno. Hon påminner dels om att kristdemokratiska toppar som Ebba Busch Thor och Sara Skyttedal veckorna före valet hamrade in att feminism och genus är ett stort samhällsproblem, dels om att det tydligen aldrig varit så stora skillnader i partisympatier mellan kvinnor och män.

– Visserligen var det många män som via metoo fick upp ögonen för sexuellt våld mot kvinnor, men jag tror att ännu fler kände sig alienerade av rörelsen, att de riskerade att bli oskyldigt anklagade, att jämställdhet och feminism blev till ett hot mot individen och att de gått för långt, säger hon.

Vad tror du om framtiden?

– Nu vet vi inte vad för regering vi får, men om det blir den här budgeten som till slut vinner så kan det gå väldigt snabbt. Jag tror inte vi riskerar att bli som Ungern, men kanske att liknande tankegångar börjar gro, att det börjar ses som opatriotiskt att syssla med frågor om mäns våld mot kvinnor. Organisationen Kvinna till kvinna har ju rapporterat om att deras arbete i vissa länder uppfattas som ett hot mot nationen, en illojal verksamhet.