– Det känns bra. Jag tror många tänker att man måste sätta väldigt höga mål och att det skrämmer många, men man måste inte slå världsrekord varje gång.

Pia Eliasson får medhåll av Karin Törnquist. Hon tränar löpning och känner att vandringen är avslappnande samtidigt som de håller igång.

– Jag har varit med på andra grupp­vandringar där alla vill gå väldigt fort och kommit fram till att jag gillar nog inte det egentligen. Det här är lagom. Och det är väldigt roligt att få träffa nya människor på det här sättet, vi hinner komma lite nära varandra på de här dagarna.

Rädd att vandra ensam

I början av sommaren uttryckte flera personer att de kände oro inför att vandra själva i en grupp för vandring längs Sörmlandsleden. Efter att en tjej gjort ett inlägg om att hon kände sig begränsad för att hon inte vågade vandra ensam, tog Pia Eliasson initiativet och startade ett event.

”Det verkar vara många som vill vandra, men inte ensamma. Vi kan göra en dagvandring med lunch och fika i ryggan eller övernatta en natt”, skrev hon. Då räknade hon inte med att så många skulle svara, men det visade sig att många ville följa med. Hittills har hon arrangerat två vandringar för gruppen.

– Den här gången blev vi sju personer, det är ganska perfekt för en vandring. Det är lätt att hålla ihop, säger Pia Eliasson.

De flesta i gruppen har gjort något liknande tidigare och på Facebook finns många grupper för den som vill vandra. Allt från fokus på möten till tuffare utmaningar, för singlar, de som söker vänner eller bara vill vandra eller sova under himlen. Annelie Spånberger leder vandringar i jobbet och är van vid längre turer. När hon såg eventet tyckte hon att det lät skönt att slippa vara den som arrangerar. Hon har med sig sina två hundar Charlie och Ester.

– Jag tycker om att vandra med andra och det är kul att vandra ihop med nya människor. På det här sättet blir det inte så stor grej, det är väldigt kravlöst. Jag hoppas vi gör det snart igen, säger hon.

Nyckel till välmående

För en tid sedan förlorade Pia Eliasson sin hund. Det ledde till att hon slutade att promenera. Eftersom märkte hon att hennes ­mående försämrades. Hon började gå igen, först kortare sträckor i området där hon bor, men snart längre och längre. Från början ­kändes det mekaniskt, hon tittade ner i marken och satte den ena foten framför den andra.

– Men sen lyfte jag blicken, jag började se träden, blommorna, himlen, smådjur. Det var som att naturen plötsligt visade sig, säger hon.

Nu vandrar hon ofta, både med andra och ensam. Hon har upptäckt att hon mår bättre då än när hon inte promenerar. Nu har vandringen blivit en nyckel till välmående.

– När jag går, då får inte negativa tankar och oro plats i kroppen, det är andra saker som tar plats då. Jag blir här och nu. Det händer någonting när man kommer ut i skogen och hör fågelsång, en bäck som porlar, vinden i träden, säger Pia Eliasson.

Madelen Lundberg har med sig sin hund Omega som älskar bär och lyckas få i sig både hallon och blåbär längs vägen.

– Det är en glädje att jag kan ta med mig henne, hon gillar det här så det blir för bådas skull. Det är skönt att gå tillsammans, vi kan olika saker och har olika knep så vi kan lära av oss varandra, säger hon.

Nära naturen i tält

De flesta har med sig frysmat eller soppa som de äter innan det är dags att göra i ordning för natten. Medan några sover i en stuga slår andra upp sina tält i skogen utanför. En som tältar är Sammy Situmorang.

– Jag tycker om att tälta, jag känner mig närmare naturen och samtidigt får jag min egen lilla privata sfär, säger han.

Han vandrar någon gång i månaden och brukar hitta andra att göra äventyr med i appen Meetup. I somras var han med och hyrde kajak över en helg.

– Vi paddlade till en ö där vi badade och bastade hela natten.

Dagens vandring var lugn och fin, säger han.

– Jag kunde gått lite längre, men det var trevligt. Vi hittade ett utkikstorn och plockade mycket bär.

Pia Eliasson tycker att utflykten var lyckad på fler sätt än att de klarat sitt mål.

– När vi satt där runt bordet var det väldigt mysig stämning och alla bjöd på sig själva. Fast vi var helt olika personer som aldrig skulle ha träffats annars, säger hon.

Den gemensamheten är lika viktig del av vandringen som själva vandrandet för Pia Eliasson.

– Sitter man hemma ensam och blir isolerad under pandemin eller av andra skäl, då behöver vi gemenskap för att känna oss bra och då är det här perfekt. Och om man då gör någonting, spelar bangolf eller vandrar eller någonting annat, då tycker jag att man hittar varandra på ett annat sätt.

Nu har Pia Eliasson redan börjat planera nästa vandring, som även den blir på Sörmlandsleden.

– Jag kan inte hålla mig borta, jag har redan börjat planera. Jag har gjort sju etapper hittills på två somrar, säger hon.