Det var något nytt för svensk lagstiftning att bara kriminalisera den ena parten i en förbjuden verksamhet. I riksdagen röstade Moderaterna och dåvarande Folkpartiet mot lagen, medan Kristdemokraterna lade ner sina röster.

Anledningen till att man valde att inte kriminalisera den som sålde tjänsten var att man ville skydda den prostituerade kvinnan. Syftet var också att få ned efterfrågan och hindra att prostitutionen normaliserades.

Kritikerna mot kriminaliseringen av sexköparen är få bland de poliser som arbetar mot den här typen av brottslighet. Men samtidigt finns en diskussion om att lagen är otillräcklig, eftersom den inte ger polisen något verktyg för att stoppa prostitutionsannonseringen.

Leif GW Persson, professor i kriminologi, anser att annonseringen skulle kunna begränsas om det även blev olagligt att sälja sex.

– Möjligheterna att bekämpa prostitutionen skulle bli mycket bättre om man också kriminaliserade tjänsterna. I så fall kan polisen bara ringa, beställa tid och knacka på så har man fullständig bevisning och kan stänga igen stället. Nu kan man bara spana och gripa kunderna med byxorna nere – men stället är fortsatt öppet, säger han.

Clara Berglund, Sveriges kvinnolobby, håller inte med. Hon menar att det är centralt att den prostituerade inte kriminaliseras.

– Man får aldrig glömma att den prostituerade är ett brottsoffer och vi ska aldrig kriminalisera brottsoffer. Det är fel väg att gå att stifta lagar mot den som är utsatt.

– Vi ser annonseringen som ett allvarligt problem, den bidrar till att normalisera och underlätta handeln med kvinnors kroppar. Polisen måste därför avsätta resurser och kompetens för att spana och ingripa mot sexköp på nätet.

Som andra marknader

Problemet med lagstiftningen är alltså, enligt Leif GW Persson, att den gör det lagligt att annonsera ut sexuella tjänster. Annonserna har dessutom blivit mer avancerade. Kvinnorna beskrivs mycket noggrant – till och med deras skostorlek anges – och många bilder bifogas. De tjänster som erbjuds beskrivs också mycket detaljerat, exempelvis antal utlösningar som ingår.

Mårten Schultz är professor vid Stockholms universitet och expert på lagstiftning på internet:

– Det går inte att få fram en människa som kontrollerar annonserna, vilket gör att det saknas någon som är ansvarig. De faller under yttrandefrihetslagstiftningen, inte under tryckfrihetslagarna, och de utgör annonsering för en laglig verksamhet. Servrarna är dessutom i många fall lagda utomlands och mycket svåra att komma åt.

– Det skulle vara lättare att stänga ner dem om säljaren kriminaliserades. Men då skulle annonserna antagligen gå under jord, precis som annonser för narkotika. Nu fungerar den här marknaden som alla andra marknader.

Mårten Schultz säger att de som fysiskt producerar annonserna kan ha gjort sig skyldiga till brott, koppleri genom att främja sexhandel, men att komma åt dem skulle kräva mycket och väldigt avancerat utredningsarbete.

Sedan prostitutionsgruppen vid Stockholmspolisen lades ned är det enheten mot människohandel som leder polisarbetet i huvudstaden. Chef för den enheten är Caroline Westlund:

– Jag tror att nyttan med att kriminalisera sexuella tjänster är begränsad. Vi kan använda de adresser som publiceras i annonser vid spaning mot sexköparna. Men visst kan det vara frustrerande för polisen att bara ena sidan av ”tjänsten” är kriminaliserad.

– Vi har ett målsägarperspektiv, alltså att den prostituerade är utsatt för brott, det är mycket sällsynt som hon har valt sin verksamhet av egen fri vilja.

Ministern reagera hårt

Ett problem i arbetet att skydda och stödja den prostituerade kvinnan är att hon ofta inte vill ha någon hjälp av de sociala myndigheternas säger Caroline Westlund.

– Många lever under kraftiga hot och har familjer i sina hemländer som är beroende av dem och ibland också utsatta för hot. Vissa är också utsatta för människohandel.

Sveriges jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) reagerar hårt mot de ökande sexannonserna:

– Det är ett stort problem att det är så enkelt att köpa tjänsten, så enkelt att köpa en kvinna. Det är orimligt att fruktansvärda annonser visas så öppet.

– Vi måste göra allt för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och där är prostitutionen en del. Att det är sexköparen som är kriminaliserad är en hörnsten som vi inte kan backa från. Det handlar om att brott begås.

Åsa Lindhagen menar ändå att sexköpslagen kan komma att granskas:

– Lagstiftning är en mycket grannlaga fråga och kräver noggranna utredningar och vi måste undersöka om det finns något sätt att stoppa annonseringen. Men vi ska inte backa på vem som har ansvaret och inte acceptera att skuldfrågan ifrågasätts. Det är ett underläge för kvinnan och det är hon som skadas så skuldbördan ligger hos sexköparen.

”Ideologiska låsningar”

Sven-Axel Månsson, professor emeritus i socialt arbete vid Lunds universitet, är en av Sveriges ledande experter på prostitution. Han är kritisk mot den nuvarande situationen.

– Den debatt vi har idag är drabbad av politiska och ideologiska låsningar istället för kunskap. Vi behöver en ny prostitutionsutredning, vi behöver samla in fakta om vad som händer för det vet vi inte.

– Jag är av den uppfattningen att eskortverksamheten växer och det blir mycket tydligt genom annonsering på internet. Detta tillsammans med pornografins utbredning också bland unga innebär att det finns tendenser till en normalisering av sexköp, just det som den svenska prostitutionslagstiftningen avser att förhindra. Jag kan också se att antalet unga sexköpare är många fler än de var förut. Risken är att många ser det som en legitim verksamhet, som vilken marknad som helst.

Sven-Axel Månsson menar att man måste börja tänka i nya banor.

– Att Sverige har en betydligt bättre situation än andra länder räcker inte som svar på om den nuvarande lagstiftningen är bra eller inte. Den svenska lagstiftningen är menad att vara normativ, alltså skapa och upprätthålla normer om prostitutionen. Men om detta inte uppfylls och man inte heller kan visa på framgångar i beivrandet av prostitutionen behöver man göra en utvärdering och tänka på nytt sätt. Jag tror dock att det vore synnerligen olämpligt att kriminalisera säljarna.

Resurskrävande polisarbete

Ingrid Helmius är forskare på Uppsala universitet och specialiserad på polisarbete. Hon menar att det inte finns något som hindrar polisen att spana på de adresser som finns i sexannonseringen.

– Men att bara ena sidan av handeln är kriminaliserad ökar svårigheterna att uppnå resultat. Det gör att polisarbetet blir mer komplicerat och resurskrävande samt kräver högre kompetens. Det kan också leda till att polisen ser mellan fingrarna vad gäller sexköp och koncentrerar sig på de tyngre brotten som människohandel och grovt koppleri.

– Man måste fråga sig om detta är det mest effektiva sättet att arbeta. Skulle man kunna skydda de prostituerade även om deras handlingar kriminaliserades? Skulle det leda till bättre möjligheter att bekämpa prostitutionen? Det handlar ju inte om att man ska avkriminalisera sexköparen utan den lagstiftningen finns kvar.

Clark Berglund på Sveriges Kvinnolobby ser inte att det finns möjligheter att stödja och skydda de prostituerade om de kriminaliseras.

– Det bästa sättet att skydda kvinnor i prostitution är förebygga, spana och ingripa mot sexköp i kombination med att kvinnor i prostitution får stöd och hjälp att lämna. Här krävs ett samarbete mellan polisen och socialtjänsten, det sker på vissa håll men kan bli ännu bättre och fokuseras mot just den prostitution som sker bakom eskortannonserna.