– I den feministiska debatten pratar vi sällan om klass. Då ser vi inte att en väldigt stor grupp av kvinnorna, arbetarklassen, har hamnat så långt efter, säger Lina Stenberg som grundat Jämställdhetsinstitutet och tagit fram den nya rapporten.

Medans kvinnor som helhet ändå långsamt knappar in på männens löner, gäller det motsatta för arbetarkvinnor med utländsk bakgrund. Sedan millennieskiftet har deras löner minskat, från 55 procent av männens, till 54 procent. 

– Här finns en diskrimineringsaspekt som har att göra med etnicitet. Många arbetarkvinnor med utländsk bakgrund har de jobb som ingen vill ha, de har sämst möjlighet att få heltider, de är visstidsanställda i högre grad. Allt sammantaget gör att de får sämre lön, säger Lina Stenberg.

Största förlorarna

Medan arbetarklasskvinnor med utländsk bakgrund är de största förlorarna på arbetsmarknaden, ser det betydligt bättre ut för tjänstemannakvinnor. Särskilt om de har svensk bakgrund. De tjänar nu 99,7 procent av männens löneinkomst.  

– Relativt sett är de de största vinnarna. Att de nästan är ikapp männen är så klart positivt, men risken är att de riktiga problemen glöms bort om man bara ser den framgången. Sett över tid har alla grupper på arbetsmarknaden fått det bättre, men inte arbetarkvinnorna som har halkat efter. 

Utgår man från de senaste 22 årens löneökningstakt bland arbetarkvinnor kommer det att dröja 890 år innan deras löneinkomster är på samma nivå som männens. Om arbetarkvinnor bara jämförs med arbetarmännens löner handlar det om 240 år innan deras löner har kommit ikapp. Lina Stenberg hoppas att hennes rapport ska göra det tydligt att något måste göras för att det ska inte ska behöva dröja så länge.

– Vi måste prata klass, kön och etnicitet kombinerat, vi kan inte rycka på axlarna åt det här. Det måste genomsyra politiken, vi kan till exempel inte prata om bidragstak när det slår så otroligt mot de grupper som redan har det så tufft. Arbetarklasskvinnor i yrken som är livsviktiga men ändå nedvärderade måste kunna leva på sina löner.