Tioåriga Hasine sitter i sagorummet och gör sin matteläxa. Hon är en av Rosengårds stadsdelsbiblioteks unga stamgäster, som kommer dit nästan var dag efter skolan. Hon säger att hon kommer för böckerna och datorerna, och de många besöken har gjort nytta för Hasine är nästan bäst i sin klass på läsning. Men matte, som hon jobbar med den här dagen hör inte till favoritämnena.

– Jag hatar matte, säger hon med eftertryck.

Men efter några sekunder lägger hon till.

 – Men när man kan så är det roligt.

En vardagseftermiddag är alla rum på biblioteket fyllda av aktiviteter. Schackspelarna som brukar hålla till i spelrummet får hålla sig borta två eftermiddagar i veckan, då rummet används för läxhjälp. Svenskspråkiga volontärer är då på plats för att hjälpa dem som behöver. Många vuxna Rosengårdsbor studerar och till läxhjälpen kommer både barn, ungdomar och vuxna för att få hjälp. 

Tråkigt att vara hemma

I rummet intill pågår ett språkcafé, som också det sköts med hjälp av svenskspråkiga volontärer. Det är fullsatt vid rummets alla bord, där deltagarna placeras efter sina språkkunskaper. Vid ett av borden bjuds det denna dag på choklad. Mayada Abo Hasan, som för fyra månader sedan kom som flykting från Syrien, bjuder för att fira att hon har fått sitt permanenta uppehållstillstånd. Nu när alla papper är klara så kan hon börja i skola för att studera svenska på allvar, men under väntetiden har bibliotekets språkcafé varit en viktig mötesplats.

– Jag har kommit hit för att börja lära mig språket och för att det är tråkigt att gå hemma och inte kunna göra något. Nu vill jag bli bra på svenska och sedan hoppas jag kunna komplettera min utbildning så att jag kan få jobb som laboratorieassistent, som jag var i mitt hemland, säger hon.

”Blir som en familj”

Watfáa Abourass, som sitter intill, kommer från Palestina och väntar fortfarande på sitt uppehållstillstånd och kommer också hon till biblioteket för att börja lära sig det svenska språket. Men biblioteket fungerar också som en plats för att mötas

– Det här blir som en familj, säger Wafáa Abourass och visar på alla dem som sitter i rummet och tränar språk tillsammans med henne.

Ewa Skogblad kom till Rosengårds stadsdelsbibliotek som nyutbildad bibliotekarie för nitton år sedan. Hon fick välja mellan tjänst på Limhamn eller Rosengård, och ångrar inte det val hon gjorde. Under de år som har gått har hon sett hur biblioteket på Rosengård gradvis har förändrats, i takt med synen på vad invånarna i området efterfrågar.

– När jag kom hit hade vi böcker på 52 språk, där de flesta bara stod och samlade damm. Nu har vi bara de böcker som lånas ut, och bland dem finns det omkring femton språk representerade. 

Populärt med spelrum

En populär mötesplats är spelrummet som tidigare hette schackrummet och där det fortfarande framför allt spelas schack.

– Det är många äldre män som sitter här och spelar, men det kommer också en del yngre som vill utmana gubbarna. Någon enstaka gång är det också någon kvinna där. Men bland besökarna totalt sett är könsfördelningen nu jämn. Så var det inte när jag började här, då det var mest männen som kom, säger Ewa Skogblad.

Kommer för att träffa andra

En regelbunden besökare är Hawa Kanaan, som brukar komma till språkcaféet två gånger i veckan och som dessutom kommer till kreativiteriet, där man samlas för att sy, teckna och ägna sig åt andra kreativa sysselsättningar.

– Jag kan utveckla mitt språk här. Men jag kommer också för att läsa böcker och för att träffa andra, säger hon.

 Lugn plats i trångbott område

Bland stamgästerna finns också barn i tioårsåldern som kommer till biblioteket efter skoltid.

– Vi har en grupp på omkring femton  ”barnstammisar” som vi försöker ta hand om på ett så bra sätt som möjligt. Men vi uppmuntrar annars inte barn att komma hit ensamma, utan önskar att så många som möjligt har sina föräldrar med sig, säger Cecilia Kristiansson, bibliotekarie på barn- och ungdomsavdelningen.

Även om tonen på Rosengårds bibliotek ska vara lågmäld, så gör mängden av besökare det till en livlig plats. För dem som behöver lugn och ro finns därför ett helt tyst studierum, dit många av områdets högskole- och universitetsstuderande söker sig. 

– Att vi kan erbjuda en lugn studieplats är viktigt i ett område där många är trångbodda, säger Ewa Skogblad.