– Det kom som en överraskning samtidigt som jag tyckte det var intressant. Det kanske kan förklara varför jag aldrig knutit an riktigt till min pappa. Vi är väldigt olika både till sätt och utseende, säger Josefin.
Pappan, som avslöjat familjehemligheten, bad storasystern att inte säga något till Josefin, rädd för att hon då kanske skulle ta avstånd från honom.
Mamman säger att det var en anonym donator, men annars vill hon inte gärna prata om det.
– På den tiden rådde läkarna föräldrarna att inte berätta. För min del har det känts okej att få reda på det nu i vuxen ålder, jag vet inte hur jag hade reagerat om jag hade varit i tonåren, säger Josefin.
Josefin tänkte mycket på vem donatorpappan kunde vara i början, och tog kontakt med föreningen Scandinavian Seed Siblings, ett mötesforum för donatorbarn, deras föräldrar och för donatorer.
Föreningen har också ett matchningsregister där barn till donatorer kan hitta sina ”halvsyskon”, om de har några.
– Det vore jättespännande att få reda på hela sitt genetiska ursprung. Det känns lite som om jag vore adopterad, säger hon.
Donatorpappa tog kontakt
Maria Hasselblad, 47, är ordförande och grundare av föreningen Scandinavian Seed Siblings som drog igång 2009 och idag har några hundra medlemmar från 13 länder.
Hon fick dottern Linnea som singelmamma 2006 via en anonym donator på Storkkliniken i Köpenhamn.
– Jag ville ha ett barn till med samma donator, men det konstaterades att jag var för nära klimakteriet.
I samma period träffade hon sin nuvarande man Dan och blev snart gravid med honom – samtidigt som de stod i kö för äggdonation i Danmark.
– Dan blev Linneas pappa också, berättar Maria Hasselblad.
I början på 2012 fick hon plötsligt ett brev från Linneas anonyme donatorpappa som hade hittat Maria genom en annons på nätet där hon sökte halvsyskon till Linnea.
Han hade sett bilden på Linnea, upptäckt likheter och kollade upp sitt donatornummer.
– Han förstod att Linnea måste vara hans dotter och skrev hur underbar han tyckte att hon var. Vi har kontakt sedan dess. Linnea vet att han är hennes biologiska pappa, men det är fortfarande Dan som är hennes ”riktiga” pappa, säger Maria Hasselblad.
Det är ovanligt att barn och anonyma donatorer får kontakt och det varierar hur mycket kontakt öppna donatorer och deras barn vill ha med varandra. Föreningens matchningsarbete bygger helt på ömsesidighet.
– För en del barn, som kan vara unga vuxna, räcker det att ha ett foto på donatorpappan. Andra vill träffa honom, men det finns inget som tvingar en öppen donator att gå med på det eller ett barn att träffa sin donatorpappa, förklarar Maria Hasselblad.
Förutsättningen för ett barn att hitta sin donatorpappa bygger på att han är öppen, men alla donatorer har numera ett donatornummer. Via det kan eventuella halvsyskon spåras.
”Otroligt nyfiken”
Josefin blev till på en klinik i Sverige i slutet på 1970-talet. Då var alla svenska donatorer anonyma och de fick heller inget donatornummer. Rekryteringen var okonventionell.
– Läkare har berättat mig för mig att de till exempel plockade upp byggarbetare utanför Sahlgrenska i Göteborg som fick bli donatorer, berättar Maria Hasselblad.
Josefin vet var och när hennes mamma inseminerades, men har små möjligheter att hitta pappan.
– Jag är otroligt nyfiken på vem min biologiska pappa är och skulle verkligen vilja veta om jag har några halvsyskon.
Enligt Maria Hasselblad kan Josefin mycket väl få kontakt med syskon – om de också finns med i föreningens matchningsregister.
– Med tanke på spermadonationens då ringa omfattning är chansen stor att hon delar donator med andra personer som blev till på samma sjukhus inom ungefär samma tidsrymd. Men för att säkerställa det krävs förstås ett dna-test, säger hon.
Tre nya halvsyskon
På världens största spermabank Cryos i Danmark har ledningen en negativ hållning till föreningar som Seed Siblings matchningsarbete, på andra banker är man ”passivt negativ” och betonar kärleksbandet framför den genetiska kopplingen, berättar Maria Hasselblad.
– Det beror antagligen på okunskap om vad vi gör och en rädsla för att anonyma donatorer ska få för sig att deras identitet ska röjas, men vi varken kan eller vill matcha någon mot deras vilja, säger Maria Hasselblad.
Marias egen historia visar också att nätet ger möjligheter för människor som söker sin genetiska familj att hitta varandra på egen hand.
– Det är något de inte har räknat med. I Danmark har de ingen riktig kontroll över hur många barn en donator kan ge upphov till och vilka konsekvenser det kan få, säger hon.
Linneas donatorpappa har Linneas foto på arbetsskrivbordet tillsammans med sina tre ”riktiga” barn. Att möta Linnea var känslomässigt omvälvande för honom även om det skedde på hans eget initiativ.
– Därför kom vi överens om att inte söka efter fler halvsyskon till Linnea. Jag tog bort mina annonser från nätet, men en blev kvar så nu har Linnea i alla fall tre halvbröder till i Danmark och Norge, säger Linneas mamma Maria Hasselblad.
Josefin klandrar inte sina föräldrar för att de inte berättat hur det ligger till, och känner inget behov av att prata med pappan om det hon fått veta. Anledningen till inseminationen var antagligen att pappan drabbades av testikelcancer och därför inte kunde få fler biologiska barn.
– Jag har alltid känt mig som ett önskat barn. Vetskapen om hur jag blev till förändrar ingenting och har inte påverkat vår relation, säger Susanna.
Ska de tala om det får det bli på hans initiativ.
– Tidigare tänkte jag mer på att han inte är min pappa och på vem min riktiga pappa är, men nu har jag försökt släppa det, säger Josefin.
Fotnot: Josefin heter egentligen något annat.
