Klockan är strax före elva på förmiddagen och personalen fixar det sista med maten på Stockholms stadsmissions Äldrecenter på Fleminggatan. Idag blir det pasta med bacon och nötkött. Varje vardag mellan 11 och 15 är det drop-in på centret, och hit kan äldre personer komma för att äta en billig lunch, ta en fika och få lite sällskap. De senaste åren har besöken ökat ordentligt – från 3 000 år 2013 till 8 000 under förra året.
– Att det har ökat så mycket beror nog delvis på att vi är mer synliga nu, och har mer aktiviteter. Men vi ser också att de äldre har det tuffare på många sätt. Det är mycket psykisk ohälsa, ensamhet och även ekonomiska svårigheter, säger verksamhetsledaren Madeleine Gyllenhammar.
Under fattigdomsgränsen
Omkring 225 000 pensionärer lever i dag under EU:s fattigdomsgräns i Sverige, vilket motsvarar ungefär 12 procent av alla över 65 år. Enligt Pensionsmyndigheten är det ungefär samma andel som i resten av befolkningen. Men att leva med en begränsad ekonomi på gamla dagar kan så klart vara tufft. På Äldrecenter försöker man därför ge pensionärerna hjälp, och här kan man bland annat söka bidrag för allmänt ekonomiskt stöd. Men det anordnas också mycket aktiviteter. På måndagar är det gymnastik, på tisdagar matlagningskurs för män och på onsdagar datorkurs. Dessutom finns en stöd- och samtalsgrupp för anhörigvårdare. Och varje vardag är det alltså drop-in-verksamhet där folk kan träffa varandra.
– Vissa som kommer hit kanske har pengar som räcker till hyran och hemtjänsten, men inte mer. Då kan de få ett billigt mål mat av oss. I de flesta fall handlar det inte ens om personer med missbruksproblematik, utan folk som har jobbat hela livet men ändå inte klarar sig. Under den korta tid som jag arbetat här har jag hört historier som är beklämmande, säger Mona Molin, nybliven medarbetare på centret.
Behövs fler ställen
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Den stora ökningen av antalet besök medför ett högt arbetstempo för personalen, men över 60 volontärer hjälper till att få verksamheten att rulla. Madeleine Gyllenhammar tror att det behövs fler ställen dit gamla kan vända sig till för att få stöd.
– Särskilt ute i kranskommunerna. Synsättet på de äldre i samhället behöver bli bättre rent generellt, det är något som jag tycker är viktigt. Samtliga politiker borde tänka efter och satsa mer på äldre, säger hon.
En av dem som ofta besöker Äldrecenter är Marianne Löthner, 83 år. Sedan ungefär två år tillbaka kommer hon till lokalen på Fleminggatan ett par gånger i veckan.
– Jag brukar komma hit för att äta lunch och babbla med tanterna. Det är trevligt och intressant att träffa andra människor som befinner sig i min situation, och få lite sällskap istället för att sitta ensam och glo på tv. Jag vill inte bli en soffdyna, säger hon.
En ekonomisk lättnad
Förutom sällskapet är det också en ekonomisk lättnad för henne att gå till Äldrecenter. Marianne Löthner berättar att hon under sitt yrkesliv bland annat jobbat på bank i Finland. Men någon pension att leva på är det inte att tala om. Enligt henne själv får hon bara ut omkring 6 000 kronor i månaden – en del från Finland och en del som svensk garantipension.
– Och då har jag en hyra som är på över 6 000 kronor, sen ska jag betala mediciner också. Så det är väldigt svårt att få det att gå ihop och mina kläder får jag sy själv. Det är inte alls roligt, men blir lite lättare när jag kan komma hit och hålla ner matkostnaderna, säger hon.
Att allt fler söker sig till Äldrecenter är något som även Marianne Löthner har märkt av.
– Jag tror att det är många som behöver få mat och spara pengar, man ser att det behövs och det är bra att det stödet finns.
Längtar till sommarkoloni
Hon tycker att det bästa med Äldrecenter är den sommarkoloni som anordnas varje år, på gästhemmet Stenfasta i Sörmland. Där har Marianne Löthner varit en gång tidigare.
– Och jag vill gärna åka dit igen. I juni kommer jag att fylla 84 år, och skulle vilja fira min födelsedag där. Men då måste jag få ihop pengar till det på något sätt.
