När p-pillret kom på 60-talet sågs det som en revolutionerande upptäckt som gav kvinnor kontroll över sina kroppar och sexliv. Men friheten har haft ett pris, och mycket tyder på att den globala läkemedelsindustrin och vårdapparaten sett mellan fingrarna under en fyra decennier lång period av experimenterande med kvinnokroppen.

Det är först på 2000-talet som det har börjat utföras mer ordentliga studier av hur kvinnors hälsa och välbefinnande påverkas av att de använder hormonbaserade preventivmedel. Med andra ord dröjde det hela 40 år innan samhället och forskarvärlden började se detta som ett tillräckligt intressant område att hålla ögonen på – trots rapporter om ständigt ökade biverkningar.

Från att det år 1951 började forskas på p-piller för kvinnor tog det nio år innan det fanns på marknaden. Det är intressant mot bakgrund av att forskning på manliga motsvarigheter har bedrivits i över 50 år. En av orsakerna är att läkemedelsföretagen vill försäkra sig om att piller för män är biverkningsfria. Den cyniska kan lätt ställa sig frågan varför inte samma försiktighetsprincip har använts när det handlar om kvinnors kroppar?

Det är sant att hormonbaserade preventivmedel har haft stora fördelar för många kvinnor i världen, som sluppit bli gravida mot sin vilja eller göra farliga aborter för att få leva lika fritt som män.

Samtidigt borde det vara en självklarhet att könen ska vara lika mycket värda även inom det medicinska området.