En förhoppning om att få stödröster, säger Martin Jordö, politisk sekreterare för Fi i Göteborg. Stödröster som inte kom. För enligt de preliminära siffrorna röstade inte mer än 2 682 göte­borgare på Fi, 0,8 procent av väljarna. 

– Tragiskt. Resultatet är ­kanske inte helt oväntat om man ser till hur vindarna har blåst under mandatperioden och hur det gick på riksplan. Men vår ambition var att nå två procent och sitta kvar i kommunfullmäktige, säger Martin Jordö.

Lämnar fullmäktige

Han tar emot på sitt kontor i Göteborgs stadshus. Här har han sin arbetsplats i lite drygt tre månader till. Vid årsskiftet är mandatperioden över och Fi lämnar kommunpolitiken efter åtta år. 

Samma sak sker i Stockholm, Gnesta, Lund och Uppsala. I Stockholm får Feministiskt initiativ 1,2 procent i valet till kommunfullmäktige och lämnar därmed Stadshuset efter åtta år, de första fyra åren som en del av det rödgrönrosa styret.  

– Det känns tråkigt såklart, framförallt för att vi nu inte kan driva igenom all den politik som vi har förberett, säger gruppledaren Lisa Palm. 

Hon säger att en del av Fi:s tapp kan förklaras med pandemin.

– Vi är vana vid att vara ute på gator som aktivister, men har inte kunnat det på två år.

”Rädsla hos väljare”

Fi har under den senaste mandat­perioden funnits representerad i tolv kommuner och en region. Efter valet blir partiet bara kvar i kommunfullmäktige på tre platser: Gullspång, Kiruna och Strömstad.

Fi:s partisekreterare Luis ­Lineo är övertygad om att partiets kollaps beror på de högernationalistiska vindarna. Han säger att han upplevde en rädsla hos rödgröna väljare som nästan var paralyserande före valet.

– Vi måste också titta på om det är någonting i vår politik som gör att man inte kan och vill rösta på oss. Men jag tror att det handlar om rädslan. I sådana här tider vill folk ha den trygga famnen, och i storstäderna är det V och S som lockar de väljarna. Som står för motståndet för dem som annars hade kunnat rösta på oss. Jag upplevde att vi hade ett ganska bra stöd, men ju närmare vi kom valet desto sämre blev det, säger han.

I riksdagsvalet var Feministiskt initiativ försvinnande små och fick endast 0,05 procent av rösterna. Martin Jordö ser det som en effekt av att partiet i det närmsta uppmanat sina väljare att stödrösta på andra partiet i riksdagsvalet. Han säger att han själv stått på scener under ­valrörelsen och sagt att det är viktigt att det finns kvar ett grönt parti i riksdagen. ­Resultatet blev att drygt nio av tio väljare som röstade på Fi i kommunvalet i Göteborg lade sin röst på ett annat parti i riksdagsvalet. 

– Det tolkar jag som att Fi:s väljare tog sitt ansvar i regerings­frågan, säger Martin Jordö.

Framåt i tre kommuner

Ett ljus i mörkret för parti­arbetarna är att Fi ökar på de tre platser där de behåller sina fullmäktigeplatser, säger Luis Lineo.

– Vi måste lära oss av vad de gjorde rätt. Hur kan de hålla i och till och med gå framåt trots att det går dåligt nationellt. Det ska bli spännande att ta samtal med dem, säger han.

Men Martin Jordö i Göteborg är inte säker på att det går att applicera framgångskonceptet från de mindre kommunerna rakt av på storstäderna. Hans förklaring till varför partiet inte lyckades locka väljarna i Göteborg är att hela samhället rört sig åt tan-hållet på gal-tanskalan, det vill säga mot det traditionella, auktoritära och nationalistiska. 

–  I takt med att SD växer så minskar också utrymmet för oss som är progressiva. Det har även Miljöpartiet fått uppleva. Det fanns ju en reell risk för ett halvår sedan att de skulle åka ut från riskdagen. Jag tror att de klarade sig tack vare stödröster och det var himla tur, säger han och tillägger:

– Men det förskräcker att SD, som är ett parti som enligt mig inte har en seriös politik, kan samla 20 procent och partier med progressiva akademiker som har svar på framtidsfrågor får enstaka procent. Det är ett långt svar, men vi åker ut med badvattnet i den samhällsförändring som sker, säger Martin Jordö.

Samtidigt säger han att fått höra från potentiella väljare att det är svårt att förstå Fi:s poltik och han konstaterar att det inte alltid är lätt att förklara inter­sektionell antirasistisk feministisk analys. 

– Vi  försöker komma ut i ­Göteborgs förorter och stå på gator och torg och prata med dem som vi tror skulle ha mest nytta av vår politik. Men det är bara att konstatera att här i Göteborg lyckades ett ytligt ­populistiskt parti, Nyans, med sitt budskap. Och vi misslyckades. De var nära att komma in. Inte vi, säger han.

Men förr eller senare är det troligt att opinionen svänger. Martin Jordö tror inte att det är en slump att Fi:s glansdagar kom 2014, efter att regeringen Reinfeldt suttit vid makten i åtta år.

– De flesta kommer ihåg den rosa våren när den ­politiska feminismen fick sitt stora genombrott i Sverige. Vi kom in i Europaparlamentet och var på vippen att komma in i riksdagen. Det skulle kunna hända igen, ifall partiet väljer att fortsätta verka parlamentariskt, säger Martin Jordö.

Även Lisa Palm i Stockholm tror på en comeback i nästa val. 

– Efter valet har vi fått många nya medlemmar som ­anslutit sig, den ­anti­rasistiska och feministiska vågen är ­starkare i Stockholm så det handlar om fånga upp det och bygga en ny typ av ­gräsrots­organisering.