– Det är enskilda arbetsgivare som importerar arbetskraft. Men man har inte gjort tillgängliga ansträngningar för att införa kontroll av att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Och när man upptäcker missbruk så är det arbetskraftsinvandraren som råkar illa ut. Det är oacceptabelt, säger hon.

Det är samma ord som migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) använder i sin kommentar om Ahidul Khans fall och arbetslivskriminellt utnyttjande. Men Lisa Pelling är inte lika imponerad av de åtgärder som ministern säger ska stoppa företagen och skydda de utnyttjade: ingen invandring till yrken med lägre lön än 33 200 kronor och ökad kontroll av arbetstillstånden. 

– Är det så att regeringen var seriöst intresserade av att göra något åt arbetslivskriminaliteten, då ska de stärka arbetskraftsmigranternas ställning. Blir den enda konsekvensen av att man anmäler att man mister möjligheten att vistas i Sverige. Då kommer ingen anmäla, säger Lisa Pelling. 

Höga böter

Vad som behövs är ökad kontroll av arbetsgivarna och höga böter om arbetsgivaren inte levererat det som utlovats och som krävts för att tillstånden ska godkännas. Det är kanske inte möjligt att automatiskt låta den lurade arbetskraftsinvandraren stanna, men en ordentlig ekonomisk kompensation borde utgå, resonerar hon. 

Men framförallt måste förutsättningar ges för att de drabbade ska vittna. Några sådana åtgärder lyser helt med sin frånvaro i regeringens förslag om nya skärpta regler för arbetstillstånd. I själva verket kommer förslaget, enligt henne, istället öka både arbetslivskriminaliteten, utsattheten och utnyttjandet. Det är en åsikt hon delar med både forskare och fack. 

Lisa Pelling tror å andra sidan inte på att regeringsförslagets huvudsakliga syfte är att stoppa utnyttjandet. I sin rapport ”Integrationens slut” har hon analyserat Tidöavtalet, den överenskommelse som säkrade Sverigedemokraternas stöd till den nuvarande regeringen. 

–Tidöavtalet går ut på att begränsa invandringen till Sverige så mycket som möjligt. För SD är det överordnat alla andra frågor och det är de som kontrollerar den här regeringen. När migrationsministern vill strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring handlar det om att minska invandring, säger hon. 

Ökat inflytande från facken

I dagens systems ställe, och istället för regeringens korrigering, vill hon se en annan modell med ökat inflytande från fack och arbetsgivarorganisationer. Migrationsverket är heller inte mest lämpad att bedöma om villkoren följs. Det uppdraget ska facken ha. Dagens fackliga yttranden om villkoren är i värsta fall bara en kvalitetsstämpel som i själva verket döljer utnyttjande och fusk, säger hon.

Samtidigt har även kollektivavtal visat sig vara allt annat än en garant för goda villkor. I Ahidul Khans fall försökte han och en arbetskamrat få Hotell- och restaurangfackets hjälp att få arbetsgivaren att följa avtalet, men blev i stället lurade att stänga fallet. Facket har efter detta inte heller drivit några ärenden mot den fuskande arbetsgivaren. De är långt ifrån ensamma om att få sina förväntningar på facket krossade.

I Dagens ETC har LO:s egen migrantarbetarmottagning riktat skarp kritik mot att LO-förbunden inte försvarar avtalen och avvisar de som ber om hjälp. Är inte risken då att inget händer?

– Facken måste prioritera det högre. Men det är viktigt att inte glömma bort att reformen 2008 var en stor gåva åt Sveriges arbetsgivare och de har ett förbannat ansvar att ta. Vad gör Svensk Näringsliv mot sina fuskande medlemsföretag? Hur kan rötäggen tillåtas vara medlemmar?