tagen, men det är första gången han har bjudit in andra. Han som är hennes sambo har sagt åt dem att de får göra vad de vill med henne. Och det gör dom. Efteråt försöker Linda ta sitt liv.

– Jag såg ingen annan utväg, säger hon.

”Han bröt ner mig helt”

Från början var han ingen våldtäktsman. Han var inte aggressiv och skrämmande. Lindas historia liknar många andras: han var en man nästan för bra för att vara sann. Han överöser med komplimanger och kärleksförklaringar, skickar blommor till hennes jobb och uppvaktar och smickrar tills hon till slut faller.

– Han höll på i två år. Jag tänkte att ”ingen orkar hålla på så länge, han måste verkligen mena allvar”. Jag trodde att han var så där underbar som han först verkade, att det var på riktigt, säger hon.

De blir ett par. Allt går fort. De flyttar ihop, gifter sig, får barn. Och de ständigt intrillande sms:en får en annan ton. Han vill veta var hon är, vad hon gör. Hemma börjar han ifrågasätta henne, allt med henne. Hon som nyss var avgudad blir kallad störd, jävla idiot. Han undrar vad det är för fel på henne.

– Han bröt ner mig helt. Jag hade redan dåligt självförtroende, men det lilla jag ändå hade tog han. Han fick mig att känna mig värdelös.

Tvingas flytta runt

Kränkningar och utbrott blir vardag. Självmordsförsöket efter gruppvåldtäkten är inte det enda Linda gör, tre gånger försöker hon ta sitt liv. Men hon överlever och inser att hon ändå vill leva. Och för att kunna göra det måste hon lämna honom. Hon och hennes barn får plats i ett skyddat boende under några veckor, tills hemkommunen anser att hennes skyddsbehov inte är tillräckligt stort för att hon ska få fortsätta bo där. Samtidigt är det stort nog för att hon bedöms behöva leva med skyddade personuppgifter.

– Det är svårt att bevisa hur utsatt man är. Men jag vet ju, han behöver inte hota mig med att han ska döda mig för att jag ska vara rädd för mitt liv. Att lämna en man som han är en risk i sig. Det känns som att jag blottar min strupe.

Efter att Linda lämnat det skyddade boendet har hon inte lyckats få någon egen lägenhet. Istället har hon och barnen flyttat runt mellan olika tillfälliga boenden. Hennes skyddade personuppgifter gör att hon inte kan ställa sig i några vanliga bostadsköer, och hemkommunen menar att de inte kan hjälpa till.

– Jag ringde och vädjade, sa att det var en paniksituation, men deras svar var att jag inte kan få någon förut, att det bara är den vanliga bostadskön som gäller.

”Lever i skräck”

Linda har också varit i kontakt med andra kommuner. Men ingenstans har hon fått hjälp, säger hon.

– Det har varit upp till mig själv att hitta bostad. Men jag kan inte registrera mig som bostadssökande när mitt personnummer är skyddat, och jag har inte ekonomin till att köpa mig en bostad. Det känns ganska hopplöst.

I Lindas relation fanns också inslag av det som kallas ekonomiskt våld. Hennes ex hade själv stora skulder, och han såg därför till att Linda fick stå för alla familjens lån. Det har raserat hennes ekonomi. Situationen stressar. Rädslan över att han ska hitta henne. Barnen som ryckts upp från sin vardag, som i flera år fått leva med hans aggressioner. Frustrationen över att skyddsnätets hål är så stora. Att kampen aldrig tycks ta slut för kvinnor som hon, medan män som han kan leva som vanligt.

– Vi som flyr våra liv lever i skräck, och ändå är det vi som fortsätter att bli utsatta från alla håll.Vi gör allt vi kan för att skydda oss själva och våra barn, medan männen kan leva som vanligt på vår bekostnad. Och dessutom riskera att utsätta andra kvinnor. Det är som att ingenting kommer åt dem, säger hon.

Låg tilltro till rättsväsendet

Linda har polisanmält sitt ex, bland annat för våldtäkterna. Men hon har lite hopp om att det ska leda någonstans.

– Jag vet att det är jättesvårt att bli dömd. Det måste i princip finnas ett vittne som sett allt. Men jag tänker att det kanske ändå kan spela roll i framtiden, om han utsätter någon mer kvinna och hon anmäler honom, så finns det här.

Hon hoppas att rättsväsendet ska bli bättre på den här typen av brott. Och att samhället i stort ska bli bättre på att stötta dem som utsätts.

– Det här kommer inte upphöra av sig själv. Många kvinnor lever under dödshot, i ständig flykt, på ett sätt som ingen vill leva. Det kan inte få vara så att männen kan leva sina liv som vanligt medan vi måste fortsätta kämpa för att ens överleva.