Uppskattningsvis 120 EU-migranter har under ett år bott i lägret på Industrigatan som därmed är ett av Sveriges största. Ett femtiotal anmälningar har kommit in till kommunen från boende i området och markägaren har för två veckor sedan lämnat in en polisanmälan om olaga intrång och egenmäktigt förfarande. Polisen meddelar att utredningen pågår, men att det inte är så enkelt som att gå in och avhysa romerna.

– Vi måste säkerställa så det inte finns något avtal mellan parterna. Vi måste se vem som har begått det misstänkta brottet, om de andra har bjudits in och om det är så att markägaren har tillåtit bosättningen. Då får inte polisen agera, det är inte bara att gå in hur som helst, säger Mats Karlsson på Malmöpolisen.

”Naturligtvis helt olämpligt”

Samtidigt har miljöförvaltningen agerat på anmälningarna från grannarna. Tomten ses som en sanitär olägenhet och under måndagen var det tänkt att romerna skulle avhysas och tillfälligt flyttas till ett boende i en annan stadsdel.

– Utåt sett ser det ut som att vi agerar först nu, men vi har jobbat med det här i ett år. Det började som ett nedskräpningsärende. Det har bott hemlösa på den här tomten tidigare och vi har ställt krav på fastighetsägaren, säger Andrea Hjärne Dalhammar, jurist på Miljöförvaltningen.

Men avvisningen stoppades i sista sekund när organisationen Centrum för sociala rättigheter överklagade avhysningen till Länsstyrelsen.

– I första hand så ville vi helt enkelt avbryta verkställandet av beslutet och förhindra vräkningen. För att markägaren ska ta tillbaka marken måste man gå igenom en process och nu menar vi att kommunen försöker kringgå det genom att använda miljölagstiftningen i stället, säger Frederick Batzler på Centrum för sociala rättigheter.

Länsstyrelsens handläggningstid kan bli upp mot sex månader och under tiden får EU-migranterna bo kvar. Men ett problem som fortfarande hänger över dem är att tomten tidigare varit en plats för kemisk industri.

– Naturligtvis är det helt olämpligt att bo på den marken innan det är sanerat. Vi har inte fullständiga uppgifter om vad som finns i marken. Det gör ju att vi egentligen inte vet hur farligt det är, säger Andrea Hjärne Dalhammar.