– Ja, det är inte bra naturligtvis, men det finns flera förklaringar, säger Petra Hedlund som är biträdande chef på ögonkliniken. 

Hon berättar att antalet nya patienter med ögonbesvär ökar, bara det senaste året har de tagit emot 700 fler remisser än förra året. Och mellan 2010 och 2014 ökade antalet läkarbesök på kliniken med 20 procent, vilket motsvarar ungefär 4 000 besök. Under samma period ökade också antalet operationer med 30 procent.

– Det finns ett högre tryck. Dels för att vi får en äldre befolkning vilket genererar fler patienter med åldersrelaterade förändringar i ögonen, och dels har vi nya och bättre behandlingsmetoder som genererar fler besök som vi inte hade tidigare, säger Petra Hedlund. 

Patienter kommer långväga

Kliniken på USÖ är en av de främsta ögonklinikerna i Sverige och patienter från hela Mellansverige söker sig hit för att få hjälp med högspecialistvård. Många av länets ögonpatienter är dessutom kroniker och behöver komma på återbesök under resten av livet. Så även om kliniken kommer att kunna beta av lite fler patienter under hösten och minska köerna så kvarstår problemet. Antalet personer som behöver ögonsjukvård i framtiden kommer inte att minska, snarare tvärtom. 

– Vi försöker ta det mest akuta och vi prioriterar patienterna efter en medicinsk prioriteringslista, men vi har lyft problemet med sjukhusledningen. Det finns för få specialister här och i hela Sverige. Kösituationen är inte unik för Örebro. Det ser likartat ut i hela Sverige tyvärr, säger hon. 

I en annan del av sjukhuset arbetar Ove Andrén som är klinikchef på Urologen. Kön dit är ännu längre. Här får nästan 60 procent av patienterna vänta längre än 90 dagar. 

– Det är inte bra. Det har blivit sämre under de senaste fem åren, berättar han. 

Brist på specialister

Dels beror köerna till urologen på att fler patienter söker sig till kliniken, antalet remisser ökar med ungefär 10 procent per år. Även här handlar det om att en åldrande befolkning behöver mer vård. Men en annan orsak är den enorma bristen på specialistutbildade urologer i hela landet. 

– Det fattas ungefär sju urologer här i länet, men då är vi ändå lyckligt lottade och kan hålla huvudet ovanför vattenytan. I Västmanland och Värmland är de helt beroende av stafettläkare, säger Ove Andrén.

Han känner att de har en stöttning från sjukhusledningen och att de får anställa fler, om de hittar några. Men att hitta fler specialister är svårt.

– Det går inte att trolla fram fler specialister och det här ju ett nationellt problem som grundar sig i att man utbildade för få på nittiotalet och att vi har haft stora pensionsavgångar, säger han.

Konsekvensen för patienterna är att de som inte har dödshotande besvär får vänta längre.

– Cancerpatienter väntar vi inte med. Det finns många andra sjukdomar och besvär som kan vara besvärliga att leva med, men man dör inte av det, då får man vänta längre. Det är naturligtvis inte bra, men det är så det ser ut, säger han.