Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Intresset växte snart till ett antal frågor: Hur stort är fenomenet, hur sprids konspirationsteorierna, varifrån kommer idéerna och varför tror människor på dem trots att de etablerade kunskapskanalerna avvisar dem? Ett par år senare påbörjade han arbetet med det som kom att bli boken som i dagarna utkommer på Ordfront förlag.
Boken är skriven med lätt hand. Ändå blir Kent Werne aldrig nedlåtande i tonen, snarare plockar han isär fenomenet och pekar på de intellektuella motsägelserna. Han förklarar att arbetet varit både lustfyllt och allvarstyngt.
– Att fördjupa sig i den här världen – och logiken – är verkligen kul. Samtidigt är det komplicerat och det finns allvarliga sidor i det som gör det mer seriöst än lustigt.
Ibland lite för bra
I boken konstaterar Kent Werne att det är en del av vårt mänskliga operativsystem att processa information för att tolka omvärlden. Hjärnan skannar informationsflöden och söker efter mönster. Men ibland fungerar det lite ”för” bra: Vi ser även mönster som saknar mening – kognitiva illusioner.
Samtidigt kan gränsen mellan systemkritik och konspirationsteori i vissa fall vara luddig. Medan konspirationstoretikerna till exempel ser Bilderberggruppen – där vissa makthavare i världen möts en gång om året bakom lyckta dörrar – som en strävan efter ett världsherravälde, finns en akademisk mer systemkritisk analys som går ut på att sådana nätverk bidrar till att skapa en marknadsliberal konsensus, vilket indirekt påverkar politiken.
– För mig var det intressant att försöka nysta i skillnaden mellan maktkritik och konspirationsteori. Vad har egentligen de olika konspirationsteorierna gemensamt, från ”chemtrails” till den judiska världskonspirationen? Det ena är lätt att skratta åt och det andra högst allvarligt – men de är båda exempel på ett sätt att tänka och förstå världen, som handlar om att ingenting är som det verkar. Det finns mönster överallt. Allt hänger ihop, inget sker av en slump.
En röd tråd genom boken är hur konspirationsteorierna spretar. Det kan finnas marxistiskt laddade ord som kritik mot kapitalet, bankerna eller den ekonomiska makten – varvat med klassisk högerpopulism och rasism.
– Konspirationstänkandet är varken ren höger eller ren vänster – man plockar ihop olika delar till något eget. Men mycket kommer från en reaktionär och ofta antisemitisk tradition. Och det som skiljer konspirationsteorin från systemkritiken är att det inte finns någon klassanalys. Man föreställer sig i stället en strid mellan gott och ont.
Potentiellt farliga
Samtidigt som många av konspirationsteorierna är uppenbart harmlösa; de kan handla om rymdvarelser eller behovet av foliehattar, påvisar Kent Werne hur de samtidigt är potentiellt livsfarliga, eftersom de leder till konsekvenser som vaccinationsvägran, terrorism och folkmord. Till det kan läggas att de utgör grund för att erövra och befästa politisk makt, som i Hitlers Tyskland, Orbáns Ungern eller Trumps USA.
– Två saker gör mig rädd: Dels att konspirationsteorier om och om igen inspirerar till våldsdåd och terrordåd, som till exempel Breivik och Peter Mangs. Och dels att när konspirationsteorier hamnar i huvudet på maktfullkomliga despoter blir de antidemokratiska och potentiellt totalitära. Utvecklingen har gått fort. För ett par år sedan kunde en akademiker säga att konspirationsteorier är något för förlorare. Men den typen av slutsatser har stjälpts över ända. Trump är fullblodskonspirationsteoretiker och han har samtidigt makt.
– Politikerförakt har vi sett och kan hantera, men föraktet mot journalister och kunskapsinstitutioner är relativt nytt och svårhanterligt – hur ska man komma ur detta om en stor del av befolkningen i ett land som USA misstror media. Vem ska granska makten då om inte journalisterna har förtroende att göra det och makthavare som Trump utmålar dem som nationens fiende?
Genom sociala medier får konspirationsteoretiker med lätthet miljontals följare. Hur oroad är du över omfattningen?
– Det är väldigt mycket mer spritt än jag kunde föreställa mig. Det handlar om stora minoriteter. I USA är det antagligen 30-40 procent som tror att världen styrs av onda globalister som vill förstöra för deras land. Även i Sverige är det, säg, en tiondel som tror på konspirationer om 11 september eller att vaccin är farligt. Om man skulle undersöka detta på djupet är jag övertygad om att fler svenskar än så skulle ha tankar som ligger nära konspirationstänkandet. Många ser dolda agendor och tror att medier mörkar sanningen om saker.
Ser du exempel på konspirationstänkande i den pågående valrörelsen?
– Ja, absolut. I delar av högern hävdas det att journalister har förstorat upp skogsbränderna för att medvetet gynna Miljöpartiet. Man hävdar också att det kan vara Löfvén som ligger bakom bilbränderna i Västra Götaland. Inom vänstern finns det å andra sidan de som ser en högerkonspiration bakom bilbränderna, att det troligtvis är nazister eller ryssar. Det är olika konspirationer som saknar belägg. Jag tror att vi kommer att få se det mer och mer. När en SD-valstuga sätts i brand finns det någon som vill påstå att det är ett dåd av antingen Vänsterpartiet, eller av SD själva för att odla martyrskap. Jag ser sådant på Facebook hela tiden.
Har du under resans gång hittat drag av konspirationstänkandet i din egen samhällskritik?
– Svaret måste nog bli ja. Många av oss har nog lite för lätt att tro att det finns dolda avsikter bakom fenomen, att det finns en dold dagordning. Konspirationsteoretiker drar detta till sin spets – de påstår att allt är planerat – men man ser spår av det i alla ideologier. När delar av högern tittar på vänstern ser de smygstalinister och kommunistiska agendor bakom varje förslag eller kritik av marknaden. När en del till vänster tittar på högern ser de alltid fascism eller ett medvetet förtryck av människor. Jag tror inte att det är så enkelt. Man får syn på konspirationstänkande lite varstans – inte bara i foliehattkretsar.
”Foliehatten behövs”
Ja, Kent Werne möter även de som på allvar förklarar varför foliehatten – något av kliché-symbolen för denna rörelse – behövs.
De kallar sig TI, Target Individuals, och anser sig vara offer för maktens psykologiska krigföring.
De som anser sig behöva foliehattar uppvisar enligt psykologerna tydliga drag av schizofreni, då de hör röster och upplever sig vara förföljda och styrda utifrån.
Fick du känslan av att några av de du mötte faktiskt var psykiskt sjuka?
– Ja. Chansen att träffa en psykiskt sjuk person är betydligt större i dessa kretsar än i resten av samhället. Några av de ledande teoretikerna har ju även beskrivit att de hört röster och fått meddelanden från andra dimensioner, vilket förmodligen kräver någon slags psykos. Men långt ifrån alla är därmed psykiskt sjuka.
– Däremot finns det i rörelsen en politisk paranoia som inte är patologisk. Man ser hot överallt och känner en stark rädsla. Rädslan är en väldigt central del av rörelsen.
Alla motbevis planterade
Mindre än fem procent av befolkningen uppskattas vara drabbad av psykossjukdomar – men konspirationsteorier accepteras av fler än så. En av förklaringarna handlar om att många människor, inte minst de med en stark idiologisk övertygelse, söker efter just den information som de förväntar sig att hitta, som bekräftar egna teorier och avfärdar annat.
– Bland de som redan börjat tro på konspirationsteorier och samlar information från alternativa källor är det en väldigt viktig faktor. Samtidigt blir teorierna vaccinerande mot kritik – varje motbevis kan ju vara fakta som är planterade av makten.
Hur anlägger vi moteld?
– Min inställning är att försöka förstå mekanismer och samhällsfaktorer som göder konsprationstänkandet och spridningen av teorierna. En viktig faktor är de växande klyftorna, mellan politiker och väljare, mellan rika och resten av befolkningen och mellan hög- och lågutbildade. Ojämlika samhällen göder sociala konflikter och misstro och utgör en perfekt grogrund för konspirationstänkande – i alla läger. Det är en förklaring till att de är så spridda i till exempel USA. Konspirationsteorier har svårare att få fotfäste i jämlika och demokratiska samhällen.
