– Det ger fel signal att hålla på med den här straffrabatten, man ska ha samma straff som de äldre. Är man myndig så är man myndig, säger partiledaren Jan Björklund till DN.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I höstas skrev Beatrice Ask (M) en motion med liknande förslag som alla allianspartier undertecknade. Sverigedemokraterna stöder också slopad straffrabatt, men vill gå ännu längre i straffskärpningarna och har bland annat föreslagit att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år och att 15-åringar ska kunna dömas som vuxna, till livstids fängelse utan möjlighet till benådning.

Även Socialdemokraterna har slagit in på linjen ”tuffare tag”. I vintras föreslog regeringen hårdare straff för en rad brott och tillsatte en utredning för att se över nya straffpåföljder för unga.

Förslagen går samtidigt stick i stäv med mycket av den forskning som finns om förebyggande av ungdomsbrottslighet.

– Vi vet generellt att strängare straff inte ger minskad brottslighet. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda för ungdomar, eftersom man snarare vet att unga tar mer skada av inlåsning än vad vuxna gör, säger Tove Pettersson, kriminolog vid Stockholms universitet.

Att forskning visat att unga tar mer skada av fängelse poängterar hon är ett av huvudskälen till att straffrabatten infördes från början. Hennes forskning har också kunnat visa att lättare påföljder minskat återfallsfrekvensen bland 15–18-åringar.

– Även när man kontrollerar för en rad andra faktorer är det så att de som kommer till öppen avdelning i ungdomsvården återfaller mindre i brott och framför allt i mindre allvarliga brott. Så det talar emot idén att mer repression skulle minska återfallen, säger hon.

I dag är sannolikheten att unga som döms till fängelse återfaller i brott skyhög. Bland 16–20-åringar är det 81 procent som återfaller i brott inom tre år efter att de dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård.

Brås statistik visar också att fängelsestraff är den enskilt mest avgörande faktorn för risken att unga återfaller i brott. Och att ha låga eller höga betyg i grundskolan har fyra gånger så stor betydelse för återfallsbenägenhet som invandrarbakgrund.

– För ungdomar gäller att de är i behov av fortsatt stöd efter ett straff. En del av dem släpps ut utan att det finns något ordnat för dem, och då kommer tillbaka till sitt vanliga liv, säger Tove Pettersson.

Hon poängterar också att de satsningar som görs på behandlingar ofta motverkas av fängelsemiljöns negativa inverkan.

– Att få fängelsestraff medför en mängd följdskador, såsom att det blir avbrott i skolan och att det är svårare att få jobb.

En holländsk studie från 2009 visade också att de förstagångsförbrytare mellan 18 och 38 år som dömdes till fängelse löpte ökad risk att återfalla i brottslighet, jämfört med de som fick andra påföljder eller villkorliga domar, även när hänsyn togs till förövarens bakgrund och vilken typ av brott de begått.

Även kriminologen Jerzy Sarnecki ställer sig frågande till fokuseringen på hårdare straff som metod för att minska brottsligheten.

– Allt kunnande inom kriminologi slängs överbord. Men det är sådana tider vi lever i där politiken inför valet går ut på att visa vem som är tuffast vad gäller kriminalpolitiska beslut, säger han.

– Jan Björklunds snack om signaler förstår jag inte, signaler för vem? Vi ska minska brottsligheten på alla tänkbara vis, men att signalera saker förstår jag inte vad det har med saken att göra. Om det handlar om att signalera att samhället utdömer hårdare straff har forskning visat att det inte har någon avskräckande effekt. Det har däremot en rad negativa effekter.

ETC har sökt Jan Björklund för en kommentar.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.