Idag är han gästprofessor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet, övrig tid lägger han på arbete mot den svenska vapenexporten. För några år sedan var han med och drog igång det så kallade Katarinauppropet, tillsammans med en annan färgstark präst, Olle Carlsson i Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Syftet var från början att få Svenska kyrkan att säga ett tydligt nej till svensk vapenexport. Det lyckades vi inte med. Jag är besviken på att inte kyrkorna säger ifrån tydligare. Det är en viktig symbolfråga för att börja tänka på ett annat sätt.
Det säger KG Hammar, när vi ses i Katarina församlings lokaler. På kvällen ska kyrkans inställning till handeln diskuteras.
Det kan synas märkligt att kyrkan inte kan enas kring en fråga som vapenexport.
Motståndet bottnar, enligt KG Hammar, i att många av förtroendevalda fortfarande väljs på politisk tillhörighet.
– Sossar i svenska kyrkan och delvis moderater och centern också, sneglar på vad partikamraterna i riksdagen säger. Och de backar allihop upp vapenexport, så det blir ett hymlande utan like.
KG Hammar har genom åren tagit tydlig ställning i många omstridda frågor. Han har bland annat kritiserat Israels ockupation av Palestina och den globala kapitalismen och engagerat sig för flyktingamnesti och homosexuellas rättigheter. Det har retat upp delar av etablissemanget både i och utanför kyrkan, men också väckt oväntade omsorger. Efter att han som ärkebiskop öppnat portarna för utställningen Ecce homo i Uppsala domkyrka stod ett helt gäng från Livets ord och väntade på honom på uppfarten till ärkebiskopsgården.
– De bad för min själ och för min omvändelse och sa mycket vänligt att vi måste ändå göra dig uppmärksam på att du bryter mot Guds ord och riskerar din eviga salighet. Jag har ju ett annat synsätt, sa jag. Ja, men nu har vi i alla fall sagt det, sa de då. Sedan gick de snällt iväg.
Israels tidigare amabassdör Zvi Macel slängde mindre ömsint ur sig att KG Hammar antagligen var antisemit, och förre moderatledaren Bo Lundgren kallade honom ”vänstermegafon”. Dåvarande KD-ledaren Alf Svensson drog till med ”vänsterpopulist”.
– Ja visst, det är ju patetiskt. Särskilt om man är kristdemokrat. Men jag har inte drivit något vänsterpartis åsikter, utan försökt se vad den kristna traditionen – radikalt tolkad – leder till. Och den leder till ett rättvisetänk över hela linjen och till en kritik av maktstrukturer som inte förhindrar att rika blir rikare och fattiga fattigare, säger KG Hammar.
Stympad radikalitet
Den kristna traditionen leder också otvetydigt till icke-våld.
– Redan 700 år före vår tideräkning började profeterna kritisera makten och tala om att människor inte mer ska lära sig att strida, otroligt radikala tankar i en tid när allting var styrt av makt och arméer, skrämsel och anpassning och underdånighet, säger han.
Den historiske Jesus verkade i samma radikala tradition, och ville förvandla världen till ett Guds rike på jorden här och nu.
– Hans förkunnelse var maktkritisk, med udden riktad mot det romerska imperiet. Sedermera blev Jesus radikalitet stympad när man skickar upp honom till himlen och säger att budskapet inte handlar om jordelivet utan om vårt eviga väl. Men det är väl det vi försöker återerövra, säger han.
Märkligt nog är Jesus budskap fortfarande höjden av radikalt sprängstoff.
– Ingen har vågat eller kunnat säga mer än så. Gandhi fick det mesta av sin icke-våldsfilosofi från Jesus och sa: ”Hade missionärerna kommit och sagt att du ska tro på Jesus hade jag inte haft något problem, men de släpade ju med sig kyrkan också.”
Hur han ska förhålla sig till kyrkan som institution är något KG Hammar tidigt brottades med. Under en period övervägde han till och med att lämna kyrkan. Då återfann han boken ”Vägmärken” av förebilden och forne FN-chefen Dag Hammarskjöld.
– Det Hammarskjöld och hans bok ”Vägmärken” bidragit med är mystiken. Att Gud inte är något man lär sig, utan något man erfar. Dessutom är han den enda i mystikens historia som både hade en politisk roll på världsplanet och var mystiker.
Hammarskjöld erbjöd också ett svar på ”institutionsproblemet”.
– Jag hade arbetat flera år i Sydostasien och fått min kyrkoerfarenhet relativiserad. Det fanns så många andra sätt att vara på. Sedan kommer jag hem och tänker: att tjäna den här institutionen kan ju inte vara poängen. Hammarskjöld ställdes inför samma frågeställning. Skulle han tjäna FN som institution – eller idén om fred och rättvisa som ligger bakom? ”Kom ihåg att det är idén du tjänar”, säger han. Det gav mig en slags inre frihet. Vi kommer inte undan institutionen, men man behöver inte ta den så himla allvarligt, säger han.
Under KG Hammars inflytande har mystiken gradvis börjat få mer plats inom Svenska kyrkan. Tystnad och meditation har större plats. Pilgrimsvandringar har större plats.
– Jag skulle vilja se mer av det, men det är inget man kan organisera fram, det måste sprida sig spontant, säger han.
Religionens problem
KG Hammar bidrog till att kyrkan skildes från staten, en helt nödvändig utveckling menar han.
– Relationen till makten har alltid varit religionens problem. Ska den utmana eller legitimera makt? Ska vi anpassa oss efter de maktstrukturer som finns eller ska vi drivas av en vision som är radikalt annorlunda? Jesus säger att vi ska handla och göra det som Gud vill ha gjort här i världen. Jag menar att kyrkan ska drivas av det som Jesus kallar Guds rike, det vill säga rättvisa, rättfärdighet, jämställdhet och lika tillgång, säger han.
I linje med med sina teologiska ståndpunkter har KG Hammar sagt att man inte behöver tro på något särskilt för att vara kristen, det är ett slags trosbekännelse i sig att bara säga att man vill vara med.
– Risken med definitioner är att vi tror att vi ska tro på definitionerna. Allt som sagts i den kristna traditionen har vi människor hittat på. Gud har inte sagt någonting. Om vi då säger att tron ska fomuleras på ett visst sätt riktar vi trostilliten till texter. Vi börjar tro på dessa ord, istället för det här onämnbara – som vi kallar Gud, säger han.
KG Hammar om …
… att växa upp i en liten by som son till kyrkoherden:
– Familjen stod för en öppen och tillåtande kristendom, och vi fick göra rätt mycket som vi ville. Men det var en liten by, och far som kykoherde var ju påven på platsen så det är klart att det fanns aggressivitet också, och vi fick mycket stryk för den sakens skull. Jag var dessutom rödhårig, prästbarn och lite kaxig – det inbjöd till mycket.
… Svenska kyrkans framtid och medlemstappet:
– Kreativiteten kommer att flöda när de yttre resurserna minskar, det är jag helt övertygad om. Att sedan 60 procent av invånarna i ett land som skryter med att vara världens mest sekulariserade ändå är med i en kyrka måste man väl säga är mer konstigt än att 15 procent gått ur sedan statskyrkan avskaffades?
… kyrkan och vänstern:
– Många från vänstern som gick ur kyrkan på 1960-talet kommer nu tillbaka och säger att de inte hittar någon annan partner än kyrkan längre. Då menar jag kyrkan i stort, inte bara svenska kyrkan. Det finns inte så många som kämpar för rättvisa och fred och anser att internationella ekonomiska strukturer som berikar de rika är för jävligt, alltså.
… den ekologiska krisen:
– Mystikerna säger att jag måste lära mig älska det Gud älskar, och det betyder ju allt. Jag ska kunna älska också blomman och trädet och inte hela tiden se själviskt på det som omger mig, och ge det egenvärde. Vi har den ekologiska krisen eftersom vi bara ser på världen med begäret, med röveriögon.
