Frågan är om Kristdemokraterna nu gjort en ännu kortare vänstersväng. Om det nu var en vänstersväng. Det var åtminstone vad det talades om i fjol när pingstvännen Liza-Maria Norlin utsetts till partisekreterare och partiets högerfalang sades vara orolig för att de hårda tagen i kriminal- och invandringspolitiken skulle tonas ner till förmån för mjukare frågor.

Sedan kom EU-valet. Partiet låg under fyraprocentsspärren och med knappt två veckor kvar till valet tog partiledaren Ebba Busch till orda i Dagens Nyheter:

– Islam måste anpassa sig, sa hon.

– Den som vill fortsätta praktisera halshuggning som metod för rättvisa och rättsskipning, även till och med utanför domstolarna, den tillämpar ju islam på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar, fortsatte hon.

Stening av kvinnor och att ”kasta homosexuella från höghus” var andra företeelser som Busch kopplade samman med islam.

Segervapen

När valet var över var angreppet mot islam Buschs egen förklaring till varför partiet lyfte till 5,7 procent i spurten.

– När jag gav mitt besked om att Islam måste anpassa sig till Sverige så gick vi väldigt tydligt framåt i opinionen, sa hon till DN.

Analysen tycks delas av många kristdemokrater. Men alla gillar inte utfallet mot världens näst största religon.

– Det är synd när man klumpar ihop alla muslimer, säger Peter Åkerström, oppositionsråd för KD i Hudiksvall.

Han hör till dem som önskar sig ett mjukare Kristdemokraterna, inte minst i frågor som rör migration. I likhet med många likasinnade i partiet lutar han sig mot den mångåriga partiledaren Alf Svensson.

– Jag utgår från det han sa om att alla fattar att vi inte kan hjälpa alla. Men vi kanske kan hjälpa en och annan till. Vi ska inte stänga gränserna, däremot hjälpa på rätt sätt.

Men den som vill hitta kristdemokrater som går till frontalangrepp mot sin partiledare får leta längre än vad Dagens ETC har gjort. 

– Jag förstår vad Ebba Busch vill ha fram – vi vill inte ha sharialagar i Sverige, säger Peter Åkerström.

Också Gunilla Lindell, kommunpolitiker i Lerum och regionpolitiker i Västra Götaland, beklagar att muslimer kände sig utpekade. Men i samma andetag försvarar hon sin partiledare.

– Ebba kan uttrycka sig väl drastiskt, så man hickar lite när man hör det. Men jag känner henne sedan många år och vet att hon inte menar att angripa alla de muslimer som bor i Sverige, går till jobbet, lagar mat till barnen och skjutsar till fotbollsträning. Oavsett religionstillhörighet är exempelvis hedersförtryck inte något vi kan acceptera i Sverige.

”Varken bra eller skitdåligt”

Medielogiken i en valrörelse och önskan att väcka liv i de många soffliggarna gör utspelet begripligt, enligt Gunilla Lindell.

– Det är inte binärt, varken bra eller skitdåligt. Jag hade inte uttryckt mig exakt som Ebba, men jag förstår att hon gör det för att få upp värderingsfrågan på agendan. Hon kom till Aktuellt kvällen efter, det gör man inte om man säger samma sak som alla andra.

Frida Park är opinionsredaktör på tidningen Dagen, som betecknas som oberoende på kristen grund. Som sådan känner hon KD och KD:s traditionella kärnväljare som sin egen ficka. Hon beskriver ett parti som nu mangrant backar upp sin partiledning efter det säkrade mandatet i EU-parlamentet.

– Även de som varit kritiska sluter upp i leden nu, säger hon.

Men Frida Park vill lyfta ett varningens finger till KD-ledningen. Det är inte läge att slå sig till ro.

– Man lurar sig själv om man tror att ett tappat mandat är en seger. 

Hon beskriver ett parti som går en svår balansgång. Som å ena sidan gjort analysen att frikyrkofolket inte räcker som väljarbas och därför tagit ett kliv åt höger där man sett en möjlighet att nå nya väljare. Men som å andra sidan behöver den gamla basen.

Höger utåt – mitten inåt

Det är i det ljuset den där vänstersvängen ska ses. Men ”vänstersväng” är högerfalangens beskrivning. Frida Park kallar det en sväng åt mitten, som främst märkts internt, när Busch talat till de egna.

– I de ideologiska tal hon håller till partiet finns kristdemokratisk politik som även Alf Svenssonska kristdemokrater kan känna igen sig i. Men sedan gör man utspel om obligatorisk språkförskola, alltså tummar på valfriheten för familjer och går emot de beslut partiet fattat.

Den dubbelheten – ett mer mittenorienterat parti inåt, ett mer högerinriktat utåt – går inte alltid ihop, anser Frida Park. KD måste bestämma sig.

– Partiet kommer att behöva göra ett tydligare vägval, om man ska vara höger-kristdemokraterna, eller ett kristdemokratiskt parti av mer europeiskt snitt, som tyska CDU.

Att döma av partiledningens uttalanden talar mycket för att man väljer högeralternativet. Mer är att vänta i samma anda som utspelet om islam. Också den partisekreterare som etiketterats som ”vänster” beskriver det som lyckosamt, i samband med att hon möter journalister efter KD:s rekordlåga notering i SCB:s stora opinionsmätning.

– Det är en nyckel till framgång när vi får vara ute och prata om vad som är Kristdemokraternas särprägel i svensk politik och när vi får vara ute i värderingsdebatten om vikten av gemensamma värderingar. Det här utspelet om att markera att sharialagar, klankultur och annat inte hör hemma i Sverige, det gav effekt, säger Liza-Maria Norlin.

Man kunde få intrycket att Ebba Busch menar att det är vanligt att muslimer i Sverige försvarar halshuggning och stening. Om det ökar misstron mot muslimer – är det värt det?

– Det handlar om vikten av gemensamma värderingar i Sverige och Europa. Det är klart att det finns en oro när det finns en utveckling där sharialagar ställer sig framför svenska lagar. Det vill vi ha en politik för i Sverige och på Europanivå.

Väntar på Forssmed

Sedan säger pressekreteraren ”nu tackar vi för oss” och Liza-Maria Norlin hastar i väg. När Dagens ETC ber om exempel på när ”sharialagar ställer sig framför svenska lagar” svarar Norlin med ett långt mejl där hon bland annat pekar på kvinnor som tvingas in i äktenskap som arrangeras av familjen.

De som vill se ett mjukare KD har ”lagt ner vapnen”, tror Frida Park. En del har lämnat politiken, andra avstår lojalt från kritik mot partikamrater som tagit plats i regeringen. Det finns de som hoppas att ett partiledarskifte så småningom kan innebära en annan riktning.

– Jakob Forssmed (socialministern) är en av få som skulle kunna ena partiet, medan Andreas Carlsson (bostads- och integrationsminister) och Peter Kullgren (landsbygdsminister) inte har den förmågan, enligt mina källor.