– Jag ser ut som en EU-flagga, konstaterar Karin Karlsbro, Liberalernas EU-parlamentariker som stämt träff med Dagens ETC i Europahuset, EU:s lokaler i centrala Stockholm.

Budskapet är svårt att missa: Liberalerna älskar EU mer än något annat parti.

– Det är inte första gången Liberalerna går till val på ett starkt Europasamarbete, men den här gången är det ännu tydligare att det behövs. Vi har den svåraste situation som vår generation har upplevt, med ett krig i Europa och en klimatkris vi behöver hantera.

Att Liberalerna är ensamma om linjen att Sverige snarast möjligt ska byta kronor mot euro och ansluta till valutaunionen EMU är ett av de tydligaste uttrycken.

– Det är jättedåligt för Sverige att inte vara med i kärnan av länder som beslutar om viktiga frågor som rör vår ekonomi.

EU-parlamentet bestämmer inte om Sverige ska gå med i EMU. Karin Karlsbro vill ändå prata om det i EU-valrörelsen. Annars kan det bli som med Nato, varnar hon. Att gå med var rätt, men att Socialdemokraterna tvärvände utan att det föregicks av en ordentlig offentlig debatt var problematiskt ur demokratisk synvinkel.

– Helt plötsligt blev det skarpt läge och så ansökte om man medlemskap inom loppet av några veckor.

Skrota vetot

Ett annat uttryck för Liberalernas EU-vurm är viljan att avskaffa medlemsländernas vetorätt. Idag krävs enhällighet exempelvis när budgeten ska klubbas. Det kommer inte fungera den dag Liberalernas dröm slår in och EU utvidgas med Ukraina och flera andra länder, enligt Karlsbro.

– Redan idag ser vi hur Ungern i perioder kunnat kidnappa beslutsprocessen för sina egna syften och hindrat stöd till Ukraina. Det är en lång väg av fördragsändringar som skulle behövas, men att ha en vision för Europa är viktigt i den tid som vi lever.

Finns det inte en risk att man göder nationalistiska krafter om man gör EU ännu mer överstatligt?

– I Sverige är stödet för EU rekordhögt. Jag tror att det är kopplat till världsläget, att många ser att vi behöver mer samarbete i den här farliga tiden. De högernationalistiska krafterna exploaterar fördomar, jag tycker inte vi ska tysta våra drömmar och visioner av rädsla. Vi har ett ansvar att stå rakryggade.

Miljö och handel har varit Karin Karlsbros fokus under mandatperioden. Så ska det fortsätta, hoppas hon. På att-göra-listan står att rädda Östersjön och den strömming som nu är på väg att försvinna därifrån.

Bestånden är så akut hotade att inget strömmingsfiske överhuvudtaget kan tillåtas i Östersjön. Så löd den Internationella havsforskningsrådet vetenskapliga bedömning i höstas. Men ministerrådet – inklusive den svenska regering där Karlsbros eget parti ingår – körde över både forskarna och EU-kommissionen. Fisket fick grönt ljus.

– Det var djupt olyckligt och jag anser att det bryter mot EU-reglerna. 

Nu vill en majoritet i ministerrådet luckra upp den lagstiftning som finns för att skydda fisken. Karin Karlsbro vill tvärtom se starkare lagstiftning för att tvinga medlemsländerna att lyssna till forskarna. Striden kommer fortsätta efter valet.

– Vi måste få bort den sortens industrifiske som tömmer Östersjön på fisk.

Peppad på gruvor

För sitt engagemang för fisken har hon fått tummen upp från miljörörelsen. För sin syn på gruvor har hon tvärtom fått kritik. Karin Karlsbro har drivit på för den minerallagstiftning som ska göra att fler gruvor öppnas i Europa, bland annat genom snabbare miljöprövning.

Nödvändigt för att det få material som krävs när fossilbilarna ska kastas ut och ersättas med elbilar, anser hon. Och för att inte sitta i knät på Kina, där det mesta av mineralerna till batterierna bryts idag.

– Vi har sett vilka problem vi haft med beroendet av olja och gas från Ryssland, som vi måste bryta. Att då försätta oss i en situation där vi blir helt beroende av Kina för våra elbilar vore ett stort misstag.

Men det stänger väl inte en gruva i Kina för att det öppnar en i Europa?

– Nej, det är inte ett nollsummespel, men det kanske inte heller öppnar ytterligare en gruva i Kina. Jag tycker allt för ofta att det duckas för de dilemman vi pratar om nu.

Du röstade emot att skriva in ”principen om fritt och informerat förhandssamtycke” i minerallagstiftningen. Denna skulle ha stärkt urfolks inflytande över gruvexploateringar. Behöver man tumma på exempelvis samers rättigheter för att öppna fler gruvor?

– Nej, vi har lagstiftning i Sverige om inflytande för samer och den kvarstår ju.

Men samiska företrädare anser att de gruvplaner som finns är förödande för rennäringen?

– Vi måste ha en ordning där samers rättigheter och möjligheter att bedriva sina verksamheter säkerställs, men vi måste också i Europa kunna ha gruvor med de mineraler som behövs för den gröna omställningen 

Men när intressena krockar i konkreta fall, vad ska väga tyngst?

– Det får man avgöra i domstol.

I och med de stora ingrepp i naturen gruvor innebär, krävs inte minskad konsumtion om vi ska nå hållbarhet?

– Vi behöver få produkter som håller längre, vi behöver säkerställa att vi återanvänder material och vi behöver separera batterier och prylar. Det är helt orimligt att man kasserar en fungerande smartphone för att man behöver byta batteri.

Den batteriförordning som Karin Karlsbro varit med och förhandlat och som bland annat innebär ökade krav på återvunnet material i batterierna är ett viktigt steg på vägen, anser hon. Nu vill hon se liknande lagstiftning när det gäller exempelvis solceller.

– Det är alldeles för enkelt att säga ”nu har vi satt solceller på taket, då är det bara att tuta och köra”. Materialet kommer någonstans ifrån.

Kunde kastats ut av de egna

När Liberalerna krokade arm med Sverigedemokraterna och Tidöavtalet skrevs under ville delar av den liberala gruppen i EU-parlamentet utesluta Karin Karlsbro – trots att hon personligen var motståndare till SD-samarbetet. Så blev det inte, men själv kallar hon diskussionen för värdefull. 

– Den behöver föras bland fler än liberaler. För den liberala gruppens del finns ett organiserat samarbete med högernationalister i EU-parlamentet inte på kartan.

Den konservativa gruppen EPP har däremot öppnat för samarbete med högernationalistiska ECR. Ett parlament som kantrar åt höger skulle inte bara riskera att tvärnita klimatarbetet, utan även hota kvinnors och hbtq-personers rättigheter, anser Karin Karlsbro. 

EU-parlamentet lagstiftar inte på området, men har en viktig roll att spela, menar hon. Hon pekar på hur man utropade hela EU som en ”hbtq-frihetszon” som svar på polska regioners ”hbtq-fria zoner”.

– Man kan tycka att det bara var en aktivistisk grej, men att kunna sätta upp en skylt bredvid den om ”hbtq-fri zon” blev en väldigt viktig sak.

När de hbtq-fientliga regionerna nekades EU-stöd till allehanda projekt drog flera av dem tillbaka sina zoner.

– Det lönar sig att adressera saker, att sätta ljuset på det.