– Idag är det väl spridda slutsatser som ­numera publiceras i New York Times och ­liknande forum.

Jan Guillou menar att grunden för en fungerande och bra kolumn är att ta upp ett viktigt ämne som antingen inte diskuteras eller att man har helt annan ingång, en annan vinkel, på frågan.

– Delar jag de uppfattningar som kommer fram i debatten så skriver jag inte.

”SD menar allvar”

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är två partier som Jan Guillou ofta tar upp i sina kolumner och Ebba Busch har blivit en av de viktiga måltavlorna.

– Hon har verkligen gjort om Krist­demokraterna till ett högerparti av ett slag som den frireligiösa delen av partiet måste ha rätt svårt för. ”Allt vad ni haver gjort mot dessa de ­minsta har ni också gjort mot mig”, sa Jesus, men det är inget som fastnat hos Ebba.

– Hon har spekulerat i att attrahera högermänniskor som tycker att det är för skämmigt att vara Sverigedemokrat, säger Jan Guillou.

– Skillnaden mellan KD och SD är att KD är ett parti i förvirring medan SD är i grunden ett fascistiskt parti som menar allvar.

Då har hon ingen chans

Ebba Busch är på många sätt en favorit för en kolumnist som Jan Guillou.

– Ibland svänger hon till det med ord vars innebörd hon inte förstår, när hon säger att den rödgröna regeringen med berått mod sett till att så många åldringar ska dö så måste hon trott att ”berått mod” betyder genom slarv eller något liknande. Men vad hon säger är istället att regeringen avsiktligen har mördat våra åldringar.

– Sedan utnämnde hon Magdalena ­Andersson till Sveriges Richelieu utan att riktigt veta vem han var.

Jan Guillou är för sitt jobb som kolumnist orolig för att Ebba Busch kan komma att försvinna efter ett eventuellt valnederlag i höst.

– Det ser ut som hon går mot ett val­nederlag och det är ju sådant som brukar sätta fart på den latenta opposition som alltid finns i ett parti. Det måste ju finnas någon förtryckt kristen opposition i KD som ser Jesus som sin moraliska förebild. Råkar hon ut för ett valnederlag och samtidigt envisas med att fortsätta processen mot den gamle mannen som hon antagligen vinner, då har hon ingen chans längre.

Jämför med von Papen

Han tycker att det är märkligt hur borgerliga ledarskribenter har valt att bagatellisera Sverige­demokraterna utsagda fascistiska partilinje.

– Deras ideolog Mattias Karlsson går tillbaka till 30-talskällor och lär sig och studerar. Det är blut und boden, man kan skratta hur mycket som helst åt stångstöttning och de gamla danserna, men de menar allvar med det också. Deras kulturpolitik är väldigt genomtänkt efter 30-talsmodell.

– Det retar mig att de liberala ledar­skribenter som har det till yrke inte vill se att det här på allvar, menar Jan Guillou.

– De är förblindade av att avsätta regeringen och idealet är att SD med sina riksdagsröster backar upp en borgerlig regering, men inte kräver något i gengäld utan håller käften. Vi kan alltid kontrollera dem, sa man på 30-talet i Tyskland. Ulf Kristersson framstår idag som en modern von Papen.

Frantz von Papen var övertygad om att nazisterna skulle kunna styras och som rikskommissarie gav han Hitler uppdraget att leda regeringen, men med bara två naziministrar så att han inte skulle ha majoritet. Men som regeringens ledare utmanövrerade Hitler övriga och inom sex månader var nationalsocialisternas makt total och alla andra partier förbjudna.

Blåbruna konsekvenser

Jan Guillou menar att vi står inför stora ­konkreta förändringar om det blir blåbrun valseger i valet nästa höst.

– Det första som kommer att hända vid ett regeringsskifte är en åtstramning av mediernas frihet, säger Jan Guillou. Där finns en överensstämmelse mellan den vanliga högern och den odemokratiska högern och det visar sig väldigt tydligt i den ständiga diskussionen om Sveriges Televisions vänstervridning.

– När jag jobbade på Malmö-tv för 30 år sedan vet jag att det fanns två socialister på stationen – och att jag var den ena. Så har det sätt ut länge. Idag har vi till exempel Agenda som är ett högerprogram och Mats Knutsson har visat utomordentligt få vänsteristiska avvikelser. Diskussionen kommer sig av att samhällskritik till sin natur framstår som ­radikal och måste göra det.

Finns ingen vänstervridning

Det understryks också, enligt Jan Guillou, av den kritik i media som riktades mot den ­privatiserade åldringsvården.

– Om det uppstår olägenheter till följd av privatiseringen är det ett naturligt mål för samhällskritisk journalistik, men eftersom privatiseringen är ett högerprojekt så blir kritik mot den vänstervridning, enligt deras sätt att se. Och där är KD, M och SD överens.

– Det finns en kul motsättning här. Sverige­demokraterna har den klara uppfattningen att den vänstervridna journalistiken ska vridas till höger och kontrolleras av staten som i Ungern och Polen. Moderaterna vill bli av med skiten istället, de vill inte en massa samhälls­journalistik utan tänker att om vi privatiserar public service istället så blir allt som Kanal 5 och TV3. Det är dock en avsevärd skillnad ­mellan att rasera public service eller säkra kontroll över den. Men mycket tyder på att Moderaterna håller på att tänka om här.

Förändringarna av public service blir den första kännbara förändringen med en ny ­regering, menar Jan Guillou.

– Sänka skatter för de rika har de ju gjort så mycket så jag förstår inte varför de ska sänka min skatt ännu mer, det märks knappt. En förändring som kommer tidigt med en ny regering kan bli privatisering av fångvården enligt amerikanskt föredöme. KD har redan varit inne på det med sitt förslag om att bygga fängelser i Afrika och andra kontinenter dit vi skulle kunna skicka våra fångar.

En tredje tydlig åtgärd för en ny regering vore att söka ett Nato-medlemskap, menar Jan Guillou.

– Där har de idag inte med sig SD, men det går nog att ordna. SD har visat sig vara lyhört för att sälja sina principer om de får bra betalt för det. Man skulle kunna byta ett Nato-­medlemskap mot att de får kontroll över public service och kulturpolitiken.

Höftledsopererad Hamilton

Hittills har Jan Guillou inte skrivit om gängkrigen i våra förorter, han har ännu inte sett att han har något eget att tillföra den debatten.

– Jag har inte haft någon originell ståndpunkt mer än att jag är mot gangstermord, men det är kanske något man borde skriva om – även om många fler dör av fallolyckor i Sverige.

– Demokratiserar man skolan och får den att fungera är det troligen den mest effektiva åtgärden. En stor del av andra generationens invandrare misslyckas i skolan och deras väg till karriär leder många in i en brottslig verksamhet. En strategisk åtgärd mot detta vore just att demokratisera skolan.

Under en lång tid var Jan Guillou ­drabbad av spinal stenos, en mycket smärtsam förträngning av ryggraden. Under perioder kunde han inte sitta ner och skriva och undrade om han skulle vara tvungen att pensionera sig helt. Men efter en operation har det blivit betydligt bättre och nu skriver han för fullt igen.

Nästa bok är just färdigskriven och kommer ut i januari. Den heter ”Den som dödade helvetets änglar” och handlar om hur en höftledsopererad Hamilton tillsammans med Jan Guillous alter ego Erik Ponti, som just opererats för spinal stenos, på gamla dagar ställer sina tjänster till förfogande för behövande.

– I huvudsak är det en pensionärsroman och de två hamnar i äventyr där även avancerad brottslighet förekommer. Boken bygger egentligen på ett gammalt engelskt koncept, the equalizer (utjämnaren), som berättar om hur en gammal underrättelseman hjälper människor som kommit i kläm.

”Framstår som knäppgökar”

Jakten har fått stå tillbaka en längre tid, både beroende på pandemin och ryggbesvären, men i slutet av september ska Jan Guillou åka på en jaktresa till Sydafrika.

– Jag har sagt det förr, men det här blir den sista jaktresan till Afrika. Mitt mål är att skjuta en sydafrikansk Limpopo Bushbuck. Det finns i Afrika åtta olika typer av denna antilop och jag har hittills fällt sju av dem – den syd­afrikanska är den som jag inte har. Så det blir en symbolisk avslutning på jakt i Afrika.

Innan jag lämnar intervjun böjer sig Jan Guillou fram och säger att det är en sak till inom politiken han skulle vilja tala om och det är Vänsterpartiet.

– Detta parti är nu befriat från den sovjetiska belastningen och skulle kunna få ett brett folkligt stöd. Men då börjar man med en identitetspolitik som gör att de framstår som knäppgökar. Det hindrar dem för att ta upp religiös moralpolis i förorterna eller att vi inte kan ha vaccinpass för det vore orättvist mot de invandrare som inte vaccinerat sig. Än värre är när de börjar snacka hudfärg.

– Förra året kritiserade jag två tjejer som framträdde i Expressen, Judith Kiros och Kayo Mpoyi, de var svenska författare men svarta. De grubblade över vad deras hudfärg betydde för deras skrivande, något som jag ifrågasatte. Då möttes jag av oerhört kraftigt fördömande och avståndstagande av Hanna Cederin, en av partiets ledande ideologer. Hade detta varit i Sovjetunionen hade jag varit död.

”Gör sig en björntjänst”

Jan Guillou förstår inte detta hårda fördömande, han menar att han borde vara en intressant röst för partiet och att detta är värt att diskuteras. Han känner sig uppenbart personligt sårad även om han inte skulle säga det själv.

– Man ska ta avstånd från mig på alla sätt för att jag inte begripit att det är ras och religion som ska gälla istället för klasskamp, säger Jan Guillou. Det är okej att bli fördömd av Sverige­demokraterna, men att bli riktigt fördömd av en ledande ideolog i Vänsterpartiet är konstigt.

– Det är ett elände att när vårt enda socialdemokratiska parti äntligen hade chansen att bli folkligt så är det här den mest antifolkliga idiotpolitik som de kan lägga sig till med. De gör sig själva en björntjänst med detta –­ ­sanningen är alltid revolutionär, säger han med ett kluckande skratt.