– Vi är inte kritiska mot deras affärsidé. Det är arbetsvillkoren för cyklisterna som är problemet. Vi har försökt teckna kollektivavtal, men det har inte gått. Det handlar om säkerheten för cyklister, deras inkomstsäkerhet och deras möjlighet att påverka sitt eget arbete. Hos exempelvis Foodora är cyklisterna anställda på 10 eller 20 timmar i veckan och skriver på nya anställningsavtal varje månad, så de vet bara att de har jobb en månad framåt. Och de andra två är ännu värre. Det finns cykelbud som blivit påkörda av en bil och sedan bara fått sluta. När de blir sjuka får de ingen lön och försöker de få ut sjuklön blir de svartlistade – man vet knappt var man ska börja med kritiken. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men är det inte ett bra första jobb för många som står långt från arbetsmarknaden?

– Det är det inte. Många av exempelvis Uber eats cyklister har precis flyttat till Sverige och de får jättesvårt att komma in i samhället när de har sådan här osäkerhet kring sin inkomst. De vet inte när och hur de ska arbeta och måste vara förberedda att jobba när som helst. Då blir det svårt att planera in SFI-undervisning. Och vet man inte vad man kommer tjäna kan man inte komma in på bostadsmarknaden. För de som jobbar så här är det väldigt liten skillnad mot att jobba svart. De har väldigt lite av den säkerhet som vi är vana vid. 

Hur arbetar ni för att organisera cykelbuden?

– Det är främst Stockholmsavdelningen som fått mycket kontakt med cykelbuden. Vi har inte så aktivt sökt oss till dem, utan det är cykelbuden som har sökt sig till oss i Transport och bett oss hjälpa dem.