Det skiljer sig väsentligt från flera av de företag som Dagens ETC tidigare granskat där man ibland uttalat att nästan 100 procent som gör utredningar får diagnoser. Men de som får diagnoser i det privata söker sig ofta sedan till den offentliga psykiatrin för att få hjälp och stöd med behandling. 

I enkäten ställs frågan om regioner någonsin nekar stöd och behandling till personer som gjort en privat utredning. Här framkommer det att det har förekommit i lite mer än hälften av regionerna inom vuxenpsykiatrin. Anledningar till detta tycks främst vara att man ansett att funktionsnedsättningarna hos patienterna varit för lindriga och att man därför krävt nya utredningar. 

”Inte en acceptabel standard”

13 regioner anser att privata företag har ökat belastningen på regionens vuxenpsykiatri. Flera av regionerna utvecklar sina svar i fritext. I Örebro kommer relativt få patienter med privata utredningar men av de man sett är utredningar ofta inte fullskaliga. 

”Exempelvis att man inte har tagit ställning till annan problematik än neuropsykiatriskproblematik eller enbart adhd-problematik vilket gör att utredningar behöver göras om eller kompletteras.” 

Flera regioner beskriver liknande brister i de privata utredningarna.

I Västerbotten berättar den ansvariga inom psykiatrin att det även händer att de privata utredningarna missar drogscreening ”och där det i senare skede framkommit att patienten varit alkohol- eller drogpåverkad under utredningen vilket inverkar i utredningens tillförlitlighet och kan föranleda ytterligare utrednings/bedömningsinsatser”. Västmanland beskriver att när utredningar är för undermåliga är det också trist för patienten ”som har betalat för något som inte håller en acceptabel standard”. 

Problem med sammanhållen vård

Regionerna beskriver samstämmigt att de sällan har problem med utredningar som görs av privata företag som regionerna har avtal med, tvärtom kan det öka effektiviteten och göra regionerna mindre sårbara vid bemanningsproblem. Samarbeten kan dessutom skapa en mer likvärdig diagnostisering. Men de har ofta en helt annan upplevelse av de utomregionala privata företagen. En representant från psykiatrin i Jämtland Härjedalen beskriver det så här: 

”Är det en helt fristående privat aktör kan vi ju inte veta om det är legitimerad personal ens. Då måste vi göra en bedömning av just den utredningens kvalitet. Det kan ju hypotetiskt vara vem som helst som gjort något.”

En handfull regioner säger att vården från fristående privata aktörer i sig går emot Socialtjänstens riktlinjer som menar att vården ska vara sammanhållen. 

”I Socialstyrelsens nationella riktlinjer poängteras att bedömning, utredning, diagnostik, insatser och uppföljning bör hållas ihop, vilket inte är möjligt med privata utredningar som genomförs isolerat”, skriver exempelvis Region Stockholm. 

Söker det ”ekonomiskt lönsamma”

I flera regioner ser man privata företag som en möjlighet att klara av det ökande utredningsbehovet samtidigt som antalet patienter som diagnosticeras blir en belastning på grund av de ökade insatser som krävs. I region Halland anser man inte att det är det utomregionala privata företagen som är problemet utan att antalet utomlänspatienter till regionen ökar. I Norrbotten beskriver man att man tror att det är deras remisskrav som gör att de i princip aldrig ser att någon gjort en utredning privat med ett bolag som man inte har avtal med.

I Västernorrland ökar belastningen av privata aktörer ”med råge”: 

”När det gäller just adhd är det uppenbart att privata vårdgivare väljer att inrikta sig på de insatser som är ekonomiskt lönsamma för verksamheten i högre grad än att man erbjuder stöd och behandling kopplat till patienternas särskilda behov”, skriver de. 

En risk enligt Region Västernorrland är därför att vården inte blir behovsstyrd utan ekonomiskt styrd. 

”I praktiken kan man som privatperson köpa sig före i den allmänna kön via utredning hos privat vårdgivare”. något som i sig blir ojämlikt då alla inte har råd med det.