Just nu pågår förhandlingar om två omfattande handelsavtal, TISA och TTIP. Det första rör ett femtiotal länder inklusive alla EU-länder. Det andra, TTIP, är ett bilateralt avtal mellan EU och USA. Gemensamt för båda är att de förhandlas fram i hemlighet, bakom lyckta dörrar, och initierats efter omfattande lobbying från globala storföretag – vilka också styr dagordningen och har full insyn i förhandlingarna. En omstridd paragraf, Investor State Dispute Settlements (ISDS), så kallat investeringsskydd, ingår i förhandlingarna kring båda avtalen.

Det vanligaste argumentet för ett investeringsskydd i handelsavtal är att det behövs för att garantera företag rättssäkerhet så att de lockas att investera i länder med svaga rättssystem.

– Med tanke på att mer än hälften av USA:s investeringar utomlands redan sker i Europa och vice versa torde det dock stå klart att investerare på båda sidor av Atlanten redan är rätt nöjda med varandras lagstiftning, säger Pia Eberhardt, forskare vid Corporate Europe Observatory (CEO), en forsknings- och kampanjgrupp som kartlägger näringslivets och deras lobbygruppers inflytande i EU-politiken och får sin information om TTIP-förhandlingarna från läckta dokument.

Till och med EU-kommissionen, som annars hejar på ett investeringsskydd i TTIP, konstaterar i en intern rapport från 2011 att ”det är tveksamt om ett investeringsskydd med USA är nödvändigt med avseende på rättssäkerhet.”

Ett parallellt rättssystem

Om ISDS blir en del av TTIP ges amerikanska företag som investerar i Europa möjlighet att kringgå europeiska domstolar och direkt utmana EU:s regeringar närhelst de anser att lagar inom folkhälsa, miljö- och samhällsskydd, arbetsrätt med mera kommer i vägen för deras vinster. Europeiska företag kommer att ha samma rättigheter i USA.Tvisterna avgörs i särskilda internationella skiljedomstribunaler som utgör parallella, utomstående rättssystem bortom nationella domstolar och utom kontroll för medborgarna och de samhällen som berörs. CEO och andra kritiker, bland annat ett hundratal miljö- medborgar- och konsumentorganisationer, menar att ISDS riskerar att öppna för ett regelrätt stämningskrig från amerikanska och europeiska företag – i akt och mening att försvaga regeringsmakten på båda sidor Atlanten.

–EU-kommissionens handelsavdelning har mycket makt och vill gynna Europeiska företag utomlands så mycket som möjligt. Men jag tror att de har undervärderat riskerna, säger Pia Eberhardt.

Skattebetalarna får stå för notan

Tvisteförhandlingarna i tribunalerna sker i slutna rum och leds av en trehövdad tribunal av en mindre klick privata skiljedomare, ofta med kopplingar till det näringsliv vars tvister de är satta att avgöra – och med stora egna ekonomiska intressen i uppdraget. Ändå kan dessa ogenomsynliga tribunaler få makt att kraftigt inskränka de nationella staternas suveränitet och nationella lagstiftning.

– När jag vaknar på natten och tänker på företagstribunalerna, upphör det aldrig att förvåna mig att suveräna stater har enats om ett skiljedomsförfarande gällande investeringar Tre privatpersoner har anförtrotts befogenhet att granska, utan några restriktioner eller möjligheter till överklagande, all verksamhet i regeringen, alla beslut av domstolar, och alla lagar och regleringar som härrör från parlamenten, säger Juan Fernández-Armesto, skiljedomare från Spanien.

Samtidigt är det skattebetalarnas pengar som får bekosta de skadestånd regeringarna kan dömas att betala.

– USA och de flesta länderna i Västeuropa har ännu inget handelsavtal med USA. Om ISDS blir verklighet och företagen får möjlighet att stämma regeringar är det sannolikt att stora summor av ländernas offentliga budgetar kommer att gå till att kompensera företag för uteblivna vinster, säger Pia Eberhardt.

Gryende motstånd

Redan idag kan storföretag stämma regeringar i specialdomstolar med stöd i olika existerande handelsavtal. Och det gör de. Europeiska och nordamerikanska företag utnyttjar effektivt möjligheten att stämma stater de har avtal med för lagstiftning som rör allt från miljöskydd, förnybar energi, medicinregleringar och förbud mot skadliga kemikalier. Ett aktuellt exempel är Vattenfall som stämt den tyska staten på över 40 miljarder kronor för utebliven vinst efter Tysklands beslut att avveckla kärnkraften. Ett annat exempel är det nederländska försäkringsföretaget Achmea som stämde Slovakien för den nya regeringens beslut att hälso- och sjukvården i landet ska bedrivas utan vinstintresse.

– EU är mest pådrivande för ett införande av ISDS i TTIP. I USA har det börjat växa fram ett motstånd, eftersom de insett att även de kan drabbas av skadeståndskrav, säger EU-parlamentariker Carl Schlyter (MP).

Fler och fler länder, inte minst utvecklingsländer, ifrågasätter ISDS på grund av de negativa effekter det kan ha. Nu börjar motståndet gry även i Europa. I Paris har det demonstrerats mot avtalet och i Tyskland mobiliserar gräsrotsrörelser till motstånd. Tyska medier inom public service rapporterar regelbundet om avtalet, till skillnad från svenska medier, berättar Pia Eberhardt.

Mindre makt åt folket och de folkvalda

Under tiden jobbar företagslobbyn på båda sidor Atlanten för att att ISDS i TTIP ska bli en global standard även i alla framtida internationella handelsavtal.

Företagslobbyister och EU-kommissionen hävdar att de nationella domstolarna kan vara partiska och osjälvständiga.

– Men hittills har de inte kunnat uppvisa ett enda exempel på när en nationell domstol skulle ha dömt partiskt till förmån för staten, enligt Pia Eberhardt.

Det europeiska parlamentet däremot menar att USA och EU:s medlemsländer har tillräckligt starka och opartiska rättssystem för att ta hand om affärstvister i de nationella domstolarna.

– ISDS gör det omöjligt för medborgare och folkvalda parlament att ifrågasätta beslut och lagändringar utan att det får allvarliga konsekvenser. Lika allvarligt är att många förslag till lagar och regleringar som gynnar det allmänna bästa kommer att hamna i papperskorgen redan innan de diskuterats av rädsla för framtida stämningar, säger Carl Schlyter.

Eller som The Guardian-journalisten uttryckte saken:

– It´s business that really rules us now.

S och M positiva till avtalet

Vid Barack Obamas besök i Sverige i början på september var TTIP en av de viktigaste frågorna på dagordningen.

– Frihandelsavtalet är viktigt eftersom det leder till ökad handel och fler jobb också i Sverige, har Reinfeldt tidigare sagt till ETC.

I ett läckt brev från Reinfeldt till Obama kallar Reinfeldt avtalet ”en historisk händelse” som han hoppas ska ”bli en modell för framtida globala handelsavtal”.

Även Socialdemokraterna gillar TTIP. I Almedalen berättade Stefan Löfven att han “varmt välkomnar” avtalet, men att “de sociala rättvisefrågorna ska finnas med”. Uttalandet kritiserades sedan av debattörerna Geir Hansteen Jörgensen och Emma Wallin i Aftonbladet:

– Det är lite som att säga “Jag välkomnar varmt ökade utsläpp, men miljöfrågorna ska finnas med”.

Blir ISDS verklighet garanteras multinationella företag betydligt vidare äganderätt än något inhemskt företag, samhälle eller individ garanteras av någon konstitution i världen, konstaterar CEO.

Fotnot: Carl Schlyter har nyligen startat en blogg om TTIP: http://ttippen.se/