”Vi saknar dig”, ”Du är oskyldig”,”Rest in peace”, ”Glädjespridare” och ”Stoppa skjutningarna” är några av alla budskap som skrivits med färgglada kritor på de gråa stenplattorna på marken.

Det är tisdagsmorgon och en kille i tioårsåldern i välstruken mörkblå skjorta och vatten­kammad lugg lägger ner en syrenkvist, tar sin mamma i handen och står med glansiga ögon någon halvminut innan de går iväg mot tunnelbanan.

Uppe på en stolpe täckt av polisens logga sitter en stor övervakningskamera.

En av tonårskillarna berättar att han kände pojken som just denna junitisdag skulle ha gått ut nionde klass. Istället tog livet slut i lördags kväll, när några av de 21 kulorna från ett militärt automatvapen träffade den 15-årige Elias.

– Han stod på fel plats med fel personer vid fel tidpunkt, ­säger ungdomsledaren Geir Stakset, som äter sin frukostmacka på ett fik femtio meter bort.

Lösningar finns

Geir kände till Elias, precis som han känner ”alla de här barnen”.

– Han har hängt nere på fotbollen på lördagskvällar och lovdagar. Men istället för att beskriva honom specifikt så kan jag säga att han var precis som väldigt många andra här. Och jag är jävligt orolig för väldigt många andra. Det är dem jag vill lyfta upp.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) åkte snabbt ut till Farsta centrum för att visa sig på minnesplatsen efter det brutala dådet.

Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) kom hit och nattvandrade i tisdags kväll.

Varenda politiker och ledarskribent ropar efter nationell samling för att lösa frågan om det eskalerande och allt grövre vapenvåldet som dödar så många av våra unga.

Förslagen återkommer som ett mantra från både höger och vänster.

Hårdare tag, längre straff, fler fängelseplatser, utvisa ­kriminella, mer kameraövervakning, inför visitationszoner, skapa fler enkla jobb, satsa på skolan, öka resurserna till ­socialtjänsten, bygg fler fritidsgårdar, ställ hårdare krav för att få del av välfärden.

Men skjutningarna bara fortsätter.

Geir Stakset menar att en av lösningarna finns mitt framför ögonen på dem. En konkret verksamhet som faktiskt har fungerat för att rädda hundratals ungdomar som har stått och balanserat på gränsen till att halka snett men som istället har glidit in på rätt bana, lyckats ta gymnasiekompetens och återfått en tillit till samhället, istället för att hänga nere i centrum och riskera sina egna eller andras liv.

Fotbollen ett nav

Det handlar om fotboll. Och tillit.

– Jag har hjälpt den svenska statskassan med miljarder under senaste två åren. Jag skämtar eller överdriver inte, säger Geir Stakset.

Han hänvisar till en uträkning av nationalekonomen Ingvar Nilsson som visar att en person som är gängkriminell i 15 års tid kostar samhället 23 miljoner kronor.

Geir Stakset är författare till ett par böcker om kriminalitet, driver podden ”Krull och kriminell” och har under många år varit engagerad i fotbollsklubben Foc Farsta. Föreningen som bildades 1977 har länge varit ett nav i lokalsamhället här i den klassiska 50-talsförorten en knapp mil söder om centrala Stockholm.

Han har varit både ordförande och klubbchef i föreningen, men sen två år tillbaka är han ansvarig för ett projekt som går under namnet Fotboll för ­Farsta, men av många bara ­kallas ”Hallen” eftersom de ­håller till i en inomhushall under vinterhalvåret.

– På sommaren och loven kör vi ute på en sidoplan till Farsta IP. Ungarna lirar fotboll, grillar, spelar musik och snackar, ­berättar Geir.

Från klockan 18 till 22.30 varje lördagskväll året runt har de öppet för det som kommit att kallas ”nattfotboll”. Runt 100–150 ungdomar mellan 12 och 19 år brukar vara där varje gång, uppskattar Geir Stakset.

– Hälften lirar fotboll, hälften hänger.

Det låter kanske inte ­spektakulärt att ett gäng ungdomar spelar fotboll på lördagskvällarna, men Geir Stakset menar att det är just det som håller dem borta från gatan och därmed också att riskera hamna på ­någon sida av vapenvåldet.

– Vi gör något specifikt som gör stor skillnad. Vi har byggt en safe zone, en trygg plats. Och det i en stadsel som är otroligt mycket mer otrygg än andra.

Vunnit de ungas tillit

Tillsammans med musik­profilen DJ Black Moose som också är med på nattfotbolls-­projektet har de vunnit ­ungdomarnas tillit.

– Det tar ju tid såklart. Men båda vi två är kända personer bland ungdomarna här i Farsta, säger Geir Stakset.

Han vill ha öppet för att driva vidare nattfotbollen för ungdomar dagligen hela sommaren och sedan fortsätta året ut, vilket skulle kosta totalt 1,1 miljoner kronor.

Totalt har de fått 27 000 ­kronor från Stadsdelsförvaltningen, enligt Geir.

– Vi vill kunna bjuda på mat, korvgrillning, glass och dricka. Och så är det personal som kostar. Två anställda kostar 3 600 kronor per dag, vilket bara det blir blir 25 200 på en vecka. Då är vi ju uppe i för mycket pengar redan, säger han.

– Alla vet att det här är bra. Polisen håller med om att det är bra. Socialtjänsten håller med om att det är bra. Statsdelen håller med om att det är bra. Alla tycker att det här är bra. Man vet att det fungerar, men ändå finns det inga pengar.

Men Geir Stakset är ändå hoppfull. Den Swish-kampanj till Foc Farsta som dragits igång, och som Geirs bror Sebastian Stakset, mer känd som rap­artisten Sebbe Staxx från ­Kartellen, varit med och spridit hade på onsdagsförmiddagen fått in 282 000 kronor.