Bilen är täckt av frost när han kommer ut på parkeringen. Klockan är halv sex på morgonen och för Håkan är det är fortfarande en vanlig februarimorgon. Han sätter sig i bilen och kör den korta vägen till jobbet.

När han kommer fram och parkerar vid arbetsplatsen på Lahalls bilar fem minuter senare har frosten smält. Nu kan han se att någon har ristat in tre bokstäver i lacken på fronten av bilen. BÖG.

– Jag blev jätteledsen. Och förbannad. Jag kan inte tolka det som något annat än ett hot, säger Håkan.

Det är den första av flera attacker och hot som drabbar Håkan och Roy under vintern och våren. Bara några månader har gått sedan de gifte sig. Bröllopet var historiskt, de är det första samkönade paret som vigts i Marks kommun.

Överfallen vid jobbet

Men kärleken har haft sitt pris. Några veckor efter att bilen repades i mitten av februari blev Håkan brutalt misshandlad när han var ute med sin dotters hund. Därefter har paret med några veckors mellanrum fått bilrutan krossad av en sten och tagit emot ett brev med dödshot.

Och på skärtorsdagen var det dags igen. Håkan blev överfallen när han höll på att öppna grinden vid jobbet. Flera personer kastade sig över honom och fortsatte att sparka även efter att han fallit till marken.

– Det är jobbigt att det hände just där. Tidigare har jag alltid känt mig trygg på jobbet, säger han.

Ingen är ännu gripen för något av dåden, men Håkan skymtade en person och såg en silverfärgad BMW försvinna från uppfarten efter att han fått ta emot sparkar och slag mot ansiktet och kroppen.

När vi träffas har det gått lite mer än en vecka sedan misshandeln. Håkans ansikte har läkt och revbenen ömmar inte längre, men det knäpper fortfarande i nacken när han rör sig.

– Jag får väl gå och kolla det. Man vill ju inte få bestående men, säger han.

Men det är inte de synliga skadorna som är värst.

Vi sitter i trädgården utanför parets hyreslägenhet. Håkan tittar ut över gräsmattan. Tidigare älskade han att pyssla utomhus, men inte nu längre. Han känner sig iakttagen så fort han går utanför huset. Det har blivit en plåga att sköta trädgården. Om det inte ingick i hyreskontraktet så skulle han låta bli att klippa gräset och vattna blommorna. Att handla mat är ännu en sak som inte längre är en enkel vardagssyssla.

– Vi springer genom affären. Vi blir uttittade. Det är inte säkert att de vill oss något ont, men de glor, säger Håkan.

”Inga fler massmedier”

Roy kommer ut i trädgården men vänder när han ser mitt block och penna.

– Nej, det får vara bra nu. Inga fler massmedier, säger han och går in igen.

Parets historia har blivit en sak för riksmedierna. Det började med att en reporter på lokaltidningen snappade upp ett Facebookinlägg som Håkan gjorde efter att bilen blivit repad, och sedan rullade det vidare. Snart väntar ett besök i Malou von Sivers soffa i TV4 och SVT:s Uppdrag granskning har intervjuat paret som en del i ett kommande reportage om homo- och kvinnofientlighet inom Svenska kyrkan.

Många har försökt förklara varför hatet gror just här. Vad det är som gör att Kinna, en liten ort i Marks kommun med drygt 8 000 invånare och som är mest känd för sin textil- och möbelindustri, har blivit drabbat?

En del säger att det beror på just kyrkan. Mark tillhör ett traditionellt väckelsebälte i Västsverige och inom församlingen finns ett starkt motstånd mot samkönade äktenskap. När de gifte sig vägrade kyrkoherden i Kinna församling att viga dem. Men Håkan är försiktig med att dra slutsatser av det.

– Jag vill inte peka ut någon grupp. Vi vet ju inte ens om det är samma personer som ligger bakom alla angrepp, säger han.

Rädslan finns där hela tiden. När de tar cyklarna ner till krogen i Kinna en fredag och vaksamt ser sig om efter en silvrig BMW. Eller när de hör ungdomar skrika utanför huset på helgkvällarna.

De senaste veckorna är det en tanke som återkommit oftare än andra. Den om att flytta. I Borås är det lättare att vara anonym. Men just nu har de inte råd med dubbla hyror och andra kostnader som en flytt skulle innebära.

– Det är jobbigt, vårt hem har blivit som ett fängelse, säger Håkan.

Kommunchefen fick backa

Även om många slutit upp för att stötta så känner paret att det är få som verkligen bryr sig. Håkan berättar om kommunchefen som först sagt till gaytidningen QX att det inte är kommunens ansvar att se till att HBTQ-personer kan känna sig trygga i kommunen, men som backade så fort hon fick offentlig kritik.

Också kommunalrådet Margareta Lövgren (M) har fått kritik för att hon till en början sade att det inte var säkert att det rörde sig om ett hatbrott. I dag säger hon att allt tyder på att det var ett hatbrott.

– Jag har inga andra uppgifter, säger hon.

Hon tycker att det är fruktansvärt att någon gjort Håkan och Roy till måltavlor, men har inget svar på varför hatet gror just här.

– Jag vet ärligt talat inte. Jag känner till flera homosexuella, själv och genom andra, som har bott och arbetat i Mark i många, många år och inte utsatts för liknande händelser, säger hon.

"Fel att hålla tyst"

Det finns stunder när Håkan ångrar att de gått ut med sin historia. Sam­tidigt säger han att de inte hade kunnat göra på något annat sätt.

– Det är fel att hålla tyst. För tjugo år sedan hade jag kunnat förstå det, men inte idag.

Han berättar om människor som kontaktat honom berättat att de också blivit hotade och trakasserade, men inte vågat säga ifrån. Nu är de glada att kommunen äntligen fått två HBTQ-förebilder.

– Vi blir kallade hjältar. Men jag har aldrig bett om att få bli hjälte. De är döjobbigt, kan jag säga.

Håkan tittar ut över trädgården. På det nyklippta gräset, buskarna och blommorna som inte längre ger honom ro. Att berätta har kostat på. Ett högt pris för två ofrivilliga hjältar.