Långedrag. Näset. Hovås. De är Göteborgs mest segregerade bostadsområden. Här bor de rika. Över 90 procent av bostäderna är villor. Och nio av tio av de som bor i de här områdena är födda i Sverige. 

När man talar om segregation som ett problem brukar man hänvisa till områden som Angered, Bergsjön och Biskopsgården. Men frågan är vem som egentligen är mest segregerad. 

– Jag kände mig aldrig segregerad. Mina grannar var ju från hundratals olika länder. Även från Sverige, säger Nabila Abdul Fattah, uppväxt i Hammarkullen, ledarskribent på Dagens ETC och en av paneldeltagarna i seminariet om den delade staden i Almedalen i veckan. 

Tapio Salonen vill inte prata om segregation, utan istället kalla det för desintegration. Och då menar han den process som gör att samhället glider isär.

– I och med att inkomstskillnaderna ökar och i och med att vi har skapat en medelklass som kan konsumera bostäder i de här områdena så blir det så att vi i allt större utsträckning väljer att bo med dem som är som oss själva, säger han. 

Lever längre i Angered

När man väljer att bo i Långedrag istället för i Angered så väljer man inte bara en fysisk plats på jorden, utan också en möjlighet till ett bättre liv. Här har barnen större chans att få bra betyg, här är inflytandet över samhället större och här lever man längre. 

I Göteborg arbetar forskningsprojektet Delad stad för att genom stadsbyggnad minska segregationen. 

– Det som byggs i dag motverkar inte segregationen. Snarare tvärtom, det förvärrar den, säger Ann Legeby, arkitekt och forskare på KTH och syftar på projekt som Eriksberg där det har byggts dyra lägenheter, där medelinkomsten är 364 000 kronor om året och där bara 14 procent är födda i utlandet.

– Det som behövs är mötesplatser, säger Ann Legeby. Och närhet till bra service i alla områden. Hon tar förskolor som ett exempel. 

– När staden ska bygga förskolor, dessa viktiga byggnader, så borde man utnyttja möjligheten att göra dem till samlingspunkter. Skapa annan service i anslutning och låta dem bli länkar mellan stadsdelar, säger hon. 

Med på seminariet fanns också Nina Lundström, riksdagsledamot och talesperson för bostadsfrågor i Folkpartiet. Hon ville lyfta fram fördelen med omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter. Något som hon tycker har fungerar väldigt bra i Rissne i hennes egen hemkommun Södertälje. 

– I Rissne har det alltid varit en stor omsättning på människor. Det blir ingen stabilitet. För när människor börjar att drömma om att äga och bo i sitt eget radhus så har det inte funnits någonting. Nu har det skapats möjligheter för dem att stanna kvar och samtidigt har kommunala bostadsbolaget fått nya pengar för att underhålla och lyfta de bostäder som finns kvar i deras bestånd, säger hon. 

”Jag älskar att bo här”

Johan Nyhus (S), Göteborgs eget kommunalråd, tyckte
i stället att lösningen är fördelningspolitik. 

– Vi måste förändra Rot.
I dag är det bara de som äger sina bostäder som kan använda det. Det kallar jag kass fördelningspolitik. Nu har alla villaägare snart byggt sina inglasade altaner, nu är det dags att vi satsar pengarna på renovering av allmännyttan, säger han. 

Men frågan är om det får dem som har valt Långedrag att i stället välja Angered och Bergsjön. 

– Kanske inte. Men målet är att få en student som flyttar in i Göteborg att känna att det satsas på de här områdena och att det är okej att bosätta sig där, säger han. 

Nabila Abdul Fattah, som har bytt Hammarkullen mot förorterna i Stockholm i stället säger att målet måste vara att skapa områden som ingen vill lämna. 

– Jag älskar de här områdena. Jag älskar att bo där. Och vi är också värda att satsas på. Vi är en del av Sverige och vi ska inte behöva flytta för att få en chans att leva lika länge som andra, säger hon.